The End

Tyvärr verkar det som att jag inte riktigt kunde avsluta detta 3,5-årsprojekt.
Jag har tänkt hela natten.
Jag är inte riktigt färdig än. Men med detta inlägg lägger jag av med bloggen.

Jag har aldrig menat att såra någon, att hota någon eller att vara självgod.
Jag har försökt att stå på de svagas sida utifrån orättvisornas perspektiv.
Jag har möjligtvis öppnat några ögon lite extra. I ena ögonvrån.
Jag har misslyckats och jag ber om ursäkt.

Även om jag inte finns kvar finns det fortfarande människor som vågar och orkar blogga. Modiga bloggare är exempelvis Catfight, Vegankrubb, Vi som aldrig sa sexist och Djurens rätt.
För nöjes skull och för feministhjärtat läses Lina kan rita fint och Sara Hanssons seriebloggar samt bokbloggen Bokhora.
Tidningars "bloggar" som är vettiga: Arena, ViLäser, Fokus och Stockholms Fria.

Ta hand om er och era medmänniskor. Glöm inte bort att djur har känslor. Glöm inte de svaga i samhället. Tänk på vad du kan göra för andra. För miljön.
Tack ni som har stöttat mig.
Nu är det slut.

Nu är det bloggen och kanske en liten del av min själ som ligger på stallbacken istället.
Och jag är skiträdd.

..over and out..
xox

Yttrandefrihet

Jag har just blivit hotad av Dagens Nyheters redaktion att om jag inte tar bort min blogg riskerar jag juridiska efterverkningar.

Nu är det dags att sluta blogga.

Yttrandefriheten, en av Sveriges grundlagar, har förlorat. Sorgligt.

Ni hittar mig inspärrad på kvinnofängelse.

Ein, zwei, drei. Nazi Polizei!

Så jävla grymt rätt.
Kolla här.

Årets julklapp

Årets julklapp är spikmattan.

Det är inte direkt något nytt med taggar mot kroppen.
Jag minns nämligen från min barndoms midsommaraftnar Allan med fiolen som sjöng "Igelkottaskinnet".

NEJ, se det snöar!

Såhär dan före dan före dan före dan före dan före dan före dan före dan före dan före dopparedan funderar jag lite extra. Det känns lite tomt. Nästan lite för lugnt för att vara december.

Jag har visserligen inte sett ett enda avsnitt av SVT´s julkalender (det har inte hänt sedan 1998 då jag var bosatt i norra London). Men mycket är som det brukar och till och med att jag gjort mer juliga saker i december 2009 än vanligt före jul.

Årets julskiva är inspelad och en kopia är skickad söderut.
Jag har bakat lussekatter två gånger och pepparkakor en gång.
Årets julkort är tillverkade, dekorerade och skickade med svenska posten (finns den?).
Tågresan "hem" till Linköping är bokad sedan länge och jag är för första gången sedan jag examinerades som sjuksköterska helt ledig under hela julen.
Jag har bakat kola och nötbräck. Jag har till och med unnat mig en liten marsipantomte från Söderbergs.
Glöggen är hemkokad. Och bortkokad och då inköpt. Och drucken. Ljusen tända.
SVT´s Luciasändning från Växjö domkyrka är sedd (lät det inte lite väl frikyrkligt. Och varför hade alla i Luciatåget sina strutar eller kransar samt Lucian sin krona så långt bak, liksom sluttande, mot nacken på huvudet).
Snö faller. Vägarna är saltade och geggiga.
Årets julkonsert med Take A Note blev succé (som vanligt) och jullåtsgiget förra veckan var uppskattat. I morgon sjunger vi jullåtar på ett nytt gig.
Jag har som vanligt rundat upp till Röda korset när jag handlat och som varje jul de senaste åren skänkt pengar till Stadsmissionen för julfrid till hemlösa, ensamma och utsatta.
Jag har varit på Konstfacks julmarknad.
Julsk*inkan är inhandlad och det välsmakande och snälla fullständigt vegetariska julbordet planeras. Julaquaviten beställd från och Skånen shoppad på Systembolaget.
Jag är bjuden på den näst intill årliga glöggfrukosten (som i år är glögglunch - ännu klistrigare alltså!) på Drottninggatan den 23e.

Vad är det som saknas egentligen?
Är det stressen?
Är det att jag nästan inte kommer köpa några julklappar alls i år?
Är det brist på utarbetad kropp och själ?
Saknar jag utbrändhet i år?

Nä, pyttsan! Inte saknar jag min värkande kropp och det trasiga psyket, som orsakats av det slitiga och människo(-martina-)förminskande arbete jag de senaste åren kallat jobb efter en bachelorutbildning.
2009 är det dags för en energisk, avstressad GOD JUL! Även för mig.

Telefonplan

Hooden!

Julshowen

För er som missade årets julshow "Rosa tomtar och mintkyssar" med Take a Note i söndags kommer här några bilder från andra konserten.

Hela kören i "julutstyrsel" sjunger "Last Christmas".

Nästan hela kören efter klädbytet.

Altarna och några av tenorerna och basarna framför "Livin´on a prayer".

När det lider mot jul vs när grisarna lider året om

Näe, jag har inte glömt.

Trots att det är en dryg vecka sedan det, även för blundande inbitna militanta köttätare, uppdagades att även svenska grisar lider har jag alltså inte glömt bort det.
Egentligen skulle jag helst vilja blunda och somna om utan dåligt samvete. Men jag fungerar inte så. Jag kan inte sova när jag vet att tiotusentals djur plågas i djurfabrikerna.

Jag förstod inte skillnaden på att äta en fabriksslaktad gris eller en tamkatt sjuttonde juli 2008. Jag förstår fortfarande inte skillnaden, för mig är det nämligen fortfarande samma sak. Och att inte äta ALLT på djuret du dödat är bara fånigt. Varför skulle det vara äckligare att äta fårhjärna eller grislever än korumpa eller grishals? Varför är en häst värd mer än en gris? Varför är det olagligt att plåga en hund men inte en gris eller en höna?

Till sist en bild (från Djurrättsalliansen) att ha som skrivbordsbakgrund så du inte glömmer bort att äta ett vegetariskt julbord i år (också!).
Egocentrerade köttätare: lycka till med era nya bättre liv!
Veggosar: Ni är mina hjältar. Sanna hjältar.

Dina händer är fulla av blommor - [ingenting]

När sommaren känns så avlägsen att det känns närmare i tiden när Strumpan (i Malmö) brann känns det fint att [ingenting] släpper limiterad vinylutgåva av låten "dina händer är fulla av blommor". Videon är magisk. Låt den ta sex minuter av ditt liv, gör knipövningar eller nåt under tiden.

Luftslottet som sprängdes

Vaccinsjuk och Per Morberg

I går låg jag däckad med hög feber och otäcka drömmar mellan svettiga lakan. jag gissar på post-grisvaccineringssjuka. I dag är jag nämligen tillbaka till min vanliga november-förkylning igen. fast jag har varit grymt (haha) aktiv hela dagen och hunnit med MASSOR! (Bland annat ett lussekattsbak.)

På eftermiddagen såg jag onaturligt mycket på teve och på kvällen såg jag första halvan (före reklamen) av Per Morbergs matlagningsshow "Vad blir det för mat?". Herr Morberg är en ganska ruskig man, väldigt macho och självgod. I går skulle han laga den ryska rödbetssoppan Borstj och då sa han att den är givetvis väldigt god även som vegetarisk. Så tog han fram en näve korvar och sa sedan att de som inte är vegetarianer är förtappade.

Jag kunde inte sagt det bättre själv. Fast om jag hade sagt det hade någon arg likätare blivit väldigt sur och spikat upp mig på väggen och sedan plågat mig tills döden skiljer oss åt. (Med anonyma kommentarer på bloggen då förstås.)

Grissjuk - not me!

Till mammas stora glädje har jag nu vaccinerat mig mot Influensa A (H1N1)!
Måtte jag nu inte bli sjuk.
Själva kanylsticket av vaccinationen var ju inte ett dugg smärtsam och kön på 80 minuter hade jag också stått ut med (hade ju med mig kaffe, bok, vatten och halstabletter, så välförberedd som jag är!) om det inte varit för den otroligt jobbiga människa som stod bakom mig i kön.

Hon pratade nonstop.

Om samma tre ämnen.

I åttio minuter.

Hela tiden!
Om och om igen.

Om att jag var smart som tagit med en bok.

Om att det inte var någon kö när hon tog första sprutan.

Om att det ju inte tar någon tid att ta sprutan. Hur kan det då ta sådan tid i kön.

Efter kanske en timme lyckades jag koppla bort henne ganska bra. Jag visste ju att hennes snack bara gick på repeat, så det var ju inte som att jag missade något direkt.
Jag kunde dock inte sluta tycka synd om henne för jag tror att hennes liv är ganska torftigt. Rätt tomt. Hon sa nämligen en annan grej och det var riktigt sorgligt. Riktigt hemskt. Hon verkar vara helt ensam i Stockholm. Sveriges största stad.

Fem-bok

Jag skulle vilja omläsa någon av Fem-böckerna av Enid Blyton. Är det någon som har någon hemma? Jag kan nämligen inte hitta någon av böckerna på något av mina två lokala bibliotek.

Vegomässan 2009

Samma helg som vi svenskar firar andra advent samt när "Rosa tomtar och mintkyssar" och Konstfacks julmarknad går av stapeln anordnar Djurrättsalliansen (Sveriges trevligaste allians månne?) Vegomässan. Årets vegomässa går i julens tecken. Förra året var det kö in och kö ut. Och det var förståeligt eftersom det fanns så mycket bra att handla. Vi ses där eller?

Konstfacks julmarknad anno 2009

Så, då var det återigen dags för Konstfacks julmarknad!
Kom och köp annorlunda nyskapande pynt och konst!
Förra året vimlade det av screentryck! Undrar vad som går att köpa och glo på i år!
Som vanligt gäller det att ta sig till Telefonplan.
Välkomna 5-6/12 mellan 10 och 17 utan djur (vare sig i magen, som päls eller levande) och barnvagnar. Tack!

Pinne i ögat

I går morse vaknade jag ur spritångorna vid sjutiden (efter en underbar kväll med indiskt käk, "Kvarteret Skatan" på Rival, Indianviken på Loch Ness och MITT Kransen med bror, joooosi och J) och upptäcker att jag har ont i vänster öga. Ögat känns torrt och som att jag fått nåt skräp däri.
Jag går upp, tvättar händerna och ser mig i spegeln att något litet vitt (som en kokosflinga ungefär, dock lite tunnare och lite kortare) sitter på iris. Jag försöker droppa på koksaltlösning, sköljer rikligt, men eländet sitter fast.

Beger mig då till Liljeholmens närakut och får där hjälp att plocka ut det lilla vita från ögat av en mycket kompetent och trevlig läkare. Nu behandlas jag med antibiotikadroppar i vänster öga var fjärde timme. Hela dagen i går hade jag värk i ögat, framför allt vid blinkning och stängt ögonlock.

Vad det var som satt sig fast i ögat är oväsentligt. I går kväll när jag gick och la mig borstade jag ur sängen mycket noggrant. I dag känns det mycket bättre.

Rosa tomtar och mintkyssar

Då är det åter igen dags för julkonsert med pop-kören Take A Note!

Beställ biljetter av mig, e-maila (info@takeanote.se) eller köp i entrén.
(Jag vill dock varna för att våra tre senaste konserter varit utsålda långt före entrén öppnat!)
Välkomna!

Bokens dag

I dag är det bokens dag.
Det firar jag med läsning (såklart!) och en länk till en mycket humoristisk tävling ("Klä ditt husdjur som en litterär karaktär") i The New Yorker. Kolla in och njut av vinnarna!

Die Mauer

I dag år det 20 år sedan Berlinmurens fall och starten till det nya fria Europa!

Jag tror inte jag förstår hur det var i forna Östeuropa.
Jag tror inte jag minns murens fall.
Dock minns jag klass 6E och 6F´s klassresa till Tjeckoslovakien via Tyskland och Berlin 1992 då vi såg delar av muren och hur sunkigt och grått det var i östra Berlin.

I morgon klockan 21:45 visas "Good Bye Lenin!" på SVT1. Den ska jag se. Och så blir det att lyssna lite extra på "Die Mauer" med Ebba Grön.

Linköpings FC

Grattis Linköpings Fotboll Club till Guldet i Damallsvenskan 2009!

Fy fan så starkt!

Klart att kvinnor kan!

Alla helgons helg

Önskar alla mina läsare en trevlig och lugn Alla helgons-helg!

Glöm inte att tända ljus för de döda du älskat och älskar!

Babel

I morgon ska jag sitta i publiken vid inspelningen av det litterära kulturteveprogrammet babel. (Visas första gången i teve onsdagen den fjärde november i SVT 2 kl 21:30).

Babel är mitt absoluta favoritprogram på teve så det känns i hjärtat att få närvara vid inspelningen!

Vill du sitta publik i babel kan du anmäla dig här.

(Uppdaterat 091030 kl 17:05; Nästa veckas program kommer handla om Berlinmurens fall. Se det! Ni behöver heller inte vara rädda för att se mig i bild. Jag kommer inte vara synlig.)

Låga skatter

"Kära Fredrik,

Jag tänker ofta på dig. Varje gång jag ser dig skymta förbi på teve verkar du så sorgsen. Jag förstår varför, men jag tycker inte du ska ge upp än, valet är faktiskt inte förlorat på förhand. Du har fortfarande tio månader på dig att vända misslyckandet till framgång. Försök åtminstone ge det rödgröna laget en match. Det viktigaste är ju trots allt inte att vinna utan att delta.

Försök rycka upp dig lite nu. Det hjälper inte att gå omkring och huka som en blöt vallhund. Jag märkte att du gjorde ett försök på era partidagar nyligen. Men ärligt talat Fredrik, den där pompösa tonen klär dig illa, jag menar det du sade om att vara en ny Tage Erlander och bli ett statsbärande parti. Nyss såg jag dig plocka lakan ur tvättmaskinen i Täby. Har det hänt något? Har dietisten spårat ur och lagt fel mat i lådorna du tar med till Rosenbad?"

Så börjar brevet från Per Wirtén (Dagens Arena) till Sveriges statsminister Reinfeldt. Läs hela brevet här och följ Arenamedarbetarnas kloka och väl genomtänkta ord varje dag här.

Ett sällsynt exemplar

Lyssnar på Linköpingssonen Lars Winnerbäcks senaste album "Tänk om jag ångrar mig och sen ångrar mig igen".
Jag är såld, detta är det bästa Lasse gjort på 2000-talet!
Albumet innehåller inte bara flera potientiella Tracks-ettor utan även mina favoriter lugna "Fribiljett mot himlen" och "Köpenhamn och överallt" som innehåller en melodisk refräng som påminner om 90-talsindie och folköl utanför Skylten.

I går läste jag artikeln "Sveriges svenskaste artist" om just fenomenet Lars Winnerbäck i självaste DN. Artikeln som är skriven av Nils Hansson kan du läsa här. Den är mitt i prick!

Ett stort tips som räddar dig lite från höstdepressionen är att köpa plattan!

Jubileum

Det är många världsomvälvande händelser som skett under det sista året på 1900-talets olika decennium.
Jag och mina årsbarnskompisar är födda 1979. Något som i alla fall (förhoppningsvis) gladde och förändrade mina och de andras föräldrars liv.

För tio år sedan startade bombningarna av Kosovo i forna Jugoslavien. Det var också tio år sedan sydikalisten Björn Söderberg mördades av nazister. Apple lanserade Mac OS 9.
Det var 20 år sedan Berlinmuren föll. Familjen Simpson firar 20 år i år. Barndiabetesfonden firade i oktober 20 år.
I år firar IKEA-bokhyllan Billy 30 år. 1979 tog Sverige som första land i världen bort sjukdomsklassificeringen av homosexualitet. Barnagan avskaffades i Sverige. Samma år tog Margaret Thatcher makten i Storbritannien och revolutionen i Iran startade.
Musikfestivalen Woodstock gick av stapeln för 40 år sedan, flera stora band släppte viktiga album samma år. I år är det också 40 år sedan den stora gruvstrejken i Malmberget, Kiruna samt Svappavaara. Läkarprogrammet på Linköpings Universitet 40-års-jubilerar. Det var 40 år sedan det första avsnittet av Monty Python visades på BBC. 1969 gjordes även den första månpromenaden.
Clarks firar 60 år. Deklarationen om de mänskliga rättigheterna utkom 1949. NATO fyller 60. Folkrepubliken Kina skapades för 60 år sedan. Framtidsromanen "1984" av George Orwell publicerades för 60 år sedan.
För sjuttio år sedan utbröt Andra Världskriget. 1939 utgavs även första boken om Pelle Svanslös av Gösta Knutson. Samma år erhöll Frans Eemil Sillanpää Nobels litteraturpris som den första och enda (hittills!) finskspråkiga författare.
För 100 år sedan fick Selma Lagerlöf Nobelpriset i litteratur.

Är det en slump att så mycket hänt det sista året på årtiondet? Finns det någon slags forskning som styrker min tes för att människan vill börja om när det nya decenniet startar och därför revolutionerar i slutet av det gamla årtiondet?

Vilka viktiga händelser har jag glömt?

Hyllningsvisa till lesbiskt sex

Grattis alla HBT-personer med partners som vill gifta sig i Svenska kyrkan!

I dag har det på kyrkomötet nämligen beslutats att personer av samma kön också får viga sig i Guds hus. Vill man gifta sig med den man är kär i och vill göra det i kyrkan inför Gud ska det väl inte ha någon betydelse om de två människorna som bekänner sin kärlek till varandra och välsignas av Gud båda har fitta eller båda har kuk?

Elin skriver om det här.

Jag kanske inte förstår hur viktig denna fråga är. Jag förstår inte vitsen med att att gifta sig alls. Och Gud och jag vandrar inte tillsammans. Men allas rätt till kärlek och vigsel oavsett genus välkomnar jag givetvis. Se nu till att gifta er vänner, och bjud mig gärna. Jag kan underhålla på alla möjliga sätt!

Sockna

Grattis Åtvidabergs FF till att spela i Allsvenskan nästa säsong! För 27 år sedan åkte ÅFF ner, nu är min födelsekommun på plats bland topplagen igen!
Alldeles nyss blåste domaren slutsignalen och jublet steg på bortaplan!

Samtidigt vill jag gratulera Grebo IK´s herrar till spel i Division fyra!

Linköping

Var i Linköping en snabbis i veckan.

Älskade Maja fyllde 26, vi käkade på Kniv å gaffel. Mycket gott och mycket trevligt! Till lunch käkade jag på Gula Huset med pappa och sedan hämtade jag systerdöttrarna på dagis och fjäskade in mig med fika och lek.

Morgonen därpå träffade jag E och hennes 9 månaders gamla dotter.

Sedan bar det av till Cloetta Center. Stångån låg kav lugn.

Linköpings HC vann över Brynäs IF med 3-0. Första perioden var tråkig, sedan kom spelet igång lite bättre. LHC har dock en bit kvar till SM-finalformen! Heja cluben!

Mamma var glad när Tony Mårtensson satte 3-0 i öppen kasse i slutet av tredje perioden.

Sedan gled jag in på L´Orient och lyssnade på Lars Demian tillsammans med en massa gamla vänner och bekanta.

Normalitet

Jag önskar så mycket att jag vore en normal, lagom svensk kvinna och att jag var nöjd med det.

Jag önskar att jag inte skulle tänka på alla miljontals kvinnor som bor med barn och hus och man. Att de har hand om huvuddelen av hushållssysslorna och mannen har hand om trädgården och bilen och som inte verkar bry sig om att det är ojämlikt. Och att många kvinnor kanske gillar att arbeta i trädgården och med grovarbetet på husets utsida, men eftersom det är manssysslor gör allt oavlönat arbete inomhus som rörde barnen och hushållet - förutom ekonomin såklart. Att jag inte skulle tänka på alla kvonnor utan sexuella begär, förutom när mannen vill ligga. Kvinnorna har aldrig fått orgasm medsin man, men är glad att han älskar henne och att han har det skönt. Jag önskar verkligen att jag inte brydde mig om detta.

Jag önskar att jag inte påverkades så fruktansvärt negativt av mörker och kyla. Att jag bara klädde på mig och kunde le och glädjas åt att jag var lyckad och levde ett lyckligt liv i ett högerstyrt land där det enda som räknas är kapital lycka.

Jag önskar att jag klarade av att äta kött och på så vis bli slippa bli ständigt påhoppad, utfrågad, förhörd om varför jag bara äter vegetariskt. Jag önskar att jag genom att äta blandkost klarade av att strunta i att hundratusentals djur i köttfabriker lider varje sekund, varje minut, varje timme, varje dygn för att västvärldens människor är för lata för att gå över till vegetarisk kost. Jag önskar att jag inte förstod att fiskarna i haven håller på att försvinna. Att det bara finns sej, sill och makrill kvar av de tolv fiskarter som det fanns hållbara bestånd av i svenska vatten för bara 50 år sedan.

Jag önskar att jag inte var kroniskt sjuk och därför slapp leva med ständig ångest och samvetskval för att jag ätit för mycket, ätit för lite, tagit för mycket insulin, tagit för lite insulin, motionerat för mycket, motionerat för lite samt stressat för mycket och därför bli få hjärt-och -kärlsjukdomar eller att bli blind och njursjuk samt nervpåverkan innan jag fyller 40. Dessutom behöva bli omyndigförklarad av Transportstyrelsen vart tredje år.

Jag önskar att jag kunde vara nöjd med att ha ett jobb och vara kvar på jobbet i många år.
Jag önskar att jag kunde ha normala kvinnliga intressen som exempelvis laga mat, diska, föda barn, ta hand om barn, stryka, tvätta och planera semestrar. Jag önskar att jag skulle passa in bland människor i mentalt arktiskt kalla Stockholm och tycka om att diskutera lägenhetsvisningar i hippa områden innanför tullarna samt barnvagnsmodeller och graviditetsåkommor. Att jag tittade på reklamteve och gick på reklamens budskap om lycka av att shoppa sig en dyr livsstil.

Jag önskar också att jag klarade av att resa utomlands med flyg. Att mitt samvete inte skulle sprängas sönder och samman när jag ens tänker på en flygresa.

Jag önskar att jag var mer normal. Mer lagom. Mer svensk. Mer tråkigt medel.
Jag önskar att jag var mindre konstig. Mindre utstickande. Mindre Mart helt enkelt.

Jag önskar att jag inte var så jävla rädd för att leva. Att jag inte var så förbannat rädd för att varje dag tappa min fasad och bara falla ner i en bottenlös gråt.

Tobbe söker fru

Min gode vän och snuskhummern Tobi är singel. Inte många förstår varför.

En god vän till honom har startat en blogg för att helt enkelt få någon kvinna därute att intressera sig så mycket för honom att det leder till giftermål och livslång kärlek.

Är du kvinna, singel och söker en kramgo underhållare som älskar folköl, pop och dig, tveka inte och gå in på sajten och försöka snärja den charmige Tobi.
Klicka här, kanske är du den fru Tobbe alltid saknat?

Nobelpriset i litteratur 2009

I dag klockan 13 öppnas porten och 2009 års Nobelpristagare i litteratur tillkännages av Svenska Akademiens ständiga sekreterare Peter Englund. Han gör sitt premiärtillkännagivande. Spännande!

Vem tror vi vinner?

Jag tror på en europeisk vit man i medelåldern som bara hardcore-litteraturslukare har läst. Som vanligt.

(Uppdaterat 091008 kl 14:50; Hertha Müller fick priset. En europeisk vit medelålders kvinna som faktiskt är känd!)

Att dö i smärtor

För ett år sedan polisanmäler ett föräldrapar sjukvårdspersonal för vållande till annans död. Föräldrarnas för tidigt födda spädbarns hjärta slutar smärtfritt att slå, väl övervakat av både tekniskt avancerad apparatur och personal. Barnet är sedan tidigare hjärndött efter en felbehandling av en sjuksköterska.

I mars i år hämtas en kvinnlig överläkare på sin arbetsplats Astrid Lindgrens sjukhus av flera poliser. Läkaren har inte fått arbeta sedan dess.

I dag är socialstyrelsen färdiga med granskningen av fallet och uppger att inga fel har begåtts i den palliativa vården, dock är sjuksköterskan som gjorde felbehandlingen varnad.

Dock fortsätter den underbehandling av smärtstillande och lugnande medicin, som det rapporterats om en hel del den senaste veckan, på olika vårdinrättningar runt om i landet. Läkare vågar inte ordinera höga doser smärtlindring för patienter i livets slutskede för att de är rädda att bli anmälda för mord. Sjuksköterskor är rädda för att ge de svårt sjuka patienterna hela de doser som är ordinerade för att bli anmälda för vållande till annans död.

Om jag blir svårt sjuk och ligger i dödens väntrum vill jag ha rätt mängd smärtlindrande och lugnande läkemedel. Ligger jag och väntar på att dö med ständiga plågor, inte sällan med trycksår (liggsår) och en helvetisk dödsångest vill jag att personalen som har hand om mig ger mig rätt mängd läkemedel för att jag ska kunna slappna av.
Om jag råkar ut för en olycka eller på något annat sätt blir hjärndöd vill jag att vårdpersonalen opererar ut alla organ/kroppsdelar som är fräscha och friska nog för transplantation och sedan ger mig höga doser smärtlindring och ångestdämpande.
Hellre att jag dör snabbt utan smärta och ångest än genom ett utdraget lidande med starka smärtor och outhärdlig ångest.

Mina anhöriga vet detta. Och jag hoppas för allt i världen att de inte skulle anmäla ansvarig läkare för mord. Jag hoppas, och tror, att de är eftertänksamma nog att inte vara så korkade, än om, i en otroligt påfrestande situation.

Här kan du anmäla dig till donationsregistret. Gör det. Nu.

Läs mer: DN, Fokus.

"Våtmarker" av Charlotte Roche

På Pocketshop på Stockholm Central i fredags inhandlade jag "Våtmarker" av den tyska debutanten Charlotte Roche.

Jag började läsa på tåget mellan Stockholm och Uppsala. Att jag är utbildad sjuksköterska och har arbetat på sjukhus i nästan fem år trodde jag hade gjort mig mindre äckelmagad. Jag har sett och känt (genom handskar) så mycket olika sorters kroppsliga sekret och elimination att jag skulle kunna skriva en masteruppsats på ämnet. Jag harsniffat så mycket kroppsliga odörer att min näsa utvecklat nya sensationer i lukt. Jag har bara varit nära att kräkas en gång. Den här romanen äcklar mig.
Huvudpersonen Helen har hamnat på sjukhus på grund av en analfissur (skärskada orsakad av underlivsrakning som sedan inflammerats). Hon är i princip besatt av sex, oavsett om det är med andra eller sig själv. Hon berättar ingående hur hon gör för att skölja ändtarmen ren före analsex och alla olika kroppsvätskor hon äter upp. Hon tvättar inte underlivet eller ansiktet.

Även om jag äcklas, så gör jag det inte så mycket, över hennes sekretbeskrivningar eller hennes hemorrojder. Det jag äcklas mest över är hennes sexmissbruk och att de män hon har sex med klarar att faktiskt fullborda samlag med henne. De ingående beskrivningarna över hur hennes keso-aktiga flytningar luktar, smakar och ser ut tillsammans med att hon är så trasig. Att sjukskötaren (det finns ingenting som heter sjukskötare!) får stånd när att hon berättar om sina sexuella erfarenheter (hur hon till exempel onanerar med avokadokärnor och hur det ibland luktar avföring vid analsex med prostituerade utan kondom). Vad ger det för bild av män egentligen?
Vad vill Roche säga med romanen? -Ha inte analsex för då får du hemorrojder? -Raka dig inte runt rövhålet för då kan du drabbas av analfissurer? -Män är idioter som är mekaniskt inställda på att knulla?

Romanen är dock lite underhållande och jag kommer fortsätta att läsa ut den trots allt snusk och all stördhet i Helens psyke. Romanen ger mig i alla fall lite hopp om att det inte är helt kört för mig, att jag inte är helt psykiskt störd helt enkelt.

Bokhora har recenserat här.

Wik

I fredags tog jag apostlahästarna, t-bana, SJ-tåg och landsortsbuss för att komma ut på landet, till Henrik och Wiks folkhögskola. På fredagskvällen var det först visning runt skolan och sedan konstfestmiddag och snack i elevhemmet Sparres allrum.

På lördagen tog H och jag en promenad genom kohagar och ekbackar i höstsol före jag stod krokimodell i två timmar. Det jobbiga med krokimodellandet var inte som jag trodde, det statiska och att kunna hålla positioner eller att stå naken framför ett helt gäng okända konstnärer som ser varje skavank på min kropp, nä då, det värsta var att jag blev kall och frusen, trots värmefläktar.

På eftermiddagen kom regnet och blåsten och jag fick skjuts med H och hans vän konsteleven Jenny till Uppsala där jag tog SJ-tåg till Stockholms central och därifrån t-banan hem till en varm lägenhet och två kärlekstörstande sambos.

Objektivfestivalen

Missa inte den feministiska filmfestivalen Objektivfestivalen på Tellus och Galleri Ropa här i Midsommarkransen den tionde oktober!


Kolla in programmet och varför festivalen är nödvändig genom att klicka här.

(Uppdaterat 091008 kl 10:07: Läs Fredrik Strages artikel i DN På stan här.)

Aktuell studierapport

På måndag startar jag mitt studieuppehåll.

I morse hade jag tenta i akut patofysiologi och farmakologi. I eftermiddag har jag seminarium i omvårdnad. När den här dagen är avklarad behöver jag inte våndas på KI mer för denna gång. (Förutom eventuell omtenta då då!) Jag är missnöjd med utbildningen. Men framför allt är jag vansinnigt missnöjd med mig själv och min insats. Det är inte roligt alls med studierna, det känns meningslöst. Vill jag verkligen fortsätta att arbeta i vårdapparaten? Är det med människor jag vill jobba?

Anledningen till att jag gör uppehåll är inte bara att det känns fel, mest beror det på att jag just nu inte orkar. Jag orkar inte interagera och pressa mig själv. Jag pallar inte denna ångest.
Utan att jag ens frågade eller sa något gav min terapeut mig rådet att jag just nu bara behöver göra det nödvändigaste för att överleva; att äta, att sova, att ta insulin och kontrollera blodsocker, att träna/promenera, att träffa människor jag tycker om, att vila, att klappa katten, att sjunga i kören..

Jag är uppvuxen med att man ska härda ut och inte be om hjälp. Att man ska klara sig själv och inte klaga. Att ge upp är att misslyckas. Det viktigaste är alltid att göra sitt bästa. Att stå ut.

Fruktansvärt misslyckad är hur jag känner mig just nu. Inte gjord för den här världen. Jag är besviken på mig själv att jag inte orkar.

Broder Daniel Forever

På fredag klockan 20:00 visar SVT 2 dokumentärfilmen "Broder Daniel Forever". Filmen om Broder Daniels sista spelning på Way Out West förra året.

Jag säger inget mer förutom att jag vill se och att Kulturföreningen Tellus visar filmen i november.

Att simma fort eller att inte göra det

Jag har befunnit mig tillräckligt många gånger i Västertorps simhall för att finna ett mönster.

I simhallen finns alltid en av de sex banorna reserverade för snabbsimning. På denna bana simmar i princip alltid en person med snopp. Han behöver inte ens simma snabbt för att han ska tycka att han kan kvala in.

En gång under mina tre veckor i simhallen har banan befästs av en kvinna.
I dag simmade nämligen en person med fitta i snabbanan. Hon simmade snabbt, hon gjorde riktiga simvändningar under vattnet och liksom flöt genom den klorerade vätskan oavsett vilket av de fyra simsätt hon utövade.
När hon gick upp ur banan var en snoppmänniska genast där och började plaska runt med dålig teknik, i ungefär en längd (eller möjligtvis två längder) innan han tog en treminutersvila vid en av kortsidorna. Så försökte han utöva frisim i en längd igen innan han ånyo vilade i fem minuter). Han simmade inte ens fort.

I simhallen har jag träffat på och iakttagit många kvinnor som simmar snabbt, som strugglar och simmar om de som simmar sakta i motionsdelen. De som liksom de flesta av oss med fitta, inte har självförtroende nog att ta för sig. Inte ens för att simma i den snabba banan.

Estonia

I natt strax efter klockan ett var det femton år sedan färjan M/S Estonia sjönk och 852 personer omkom i ett kallt stormigt Östersjön.

Tänd ett ljus för de omkomna och tänk en liten tyst minut på dem som blev kvar. De som förlorade sin (äkta) hälft eller en förälder, de som förlorade en far-eller-morförälder eller en arbetskamrat. De som förlorade en älskare, en älskarinna, sina barn eller barnbarn.

Ta inte livet för givet. Det är svårt att leva. Det är väldigt lätt att dö.

Tidningsanka

De senaste veckorna har mediadebatten mest handlat om en viss mrs Anka. Det enda jag har att säga i den debatten är att fru Anka ser hemskt mycket äldre ut än sina 38 år på jorden.

(Bild härifrån)

Har hon verkligen inte räknat fel, är hon verkligen inte 58? Det verkar fruktansvärt hårt att vara lyxhemmafru, sådär sliten och gammal vill inte jag se ut om åtta år. Hemmafru kanske är ett dåligt val av yrke?

Nåja, en annan person som verkligen borde försvinna ur media är Ann Söderlund. Hon är verkligen osympatisk och otevemässig. Skriva kan hon inte heller. Är hon gift med någon mäktig mediaman?
Henne skulle jag vilja sätta i en en-och-en-halva i en socialbidragsmaxad förort där en majoritet av invånarna är nysvenskar. Där kunde hon bo och försöka leva på socialbidrag och tvingas köa på arbetsförmedlingen eller slitarbeta sena kvällar och tidiga morgnar som till exempel undersköterska. Och hennes fiiiiina hippa söderbarn skulle gå på förskola i en förort knut om knut och hennes bil skulle tas i från henne. Och hon skulle knappt ha råd att åka kollektivt. Hon skulle få en vecka som straff för att hon i veckans DN På stans hej konsument svarar på frågan vilken hennes favoritförort är: "jag förstår mig inte på förorter" samt att hon inte återvinner. Hon skulle inte klara en timme i skiten ens.

Och jag, jag skulle inte vilja följa den realitysåpan.

Flashdance!

Ett halvår som trettio

Att Nattnallen fyller 30 år betyder också att jag varit 30 i ett halvår nu.

Under detta halvår har jag varit bra på förändring. Jag vet inte om det är någon slags 30-årskris eller bara en vanlig jäkla Mart-kris.

Vad jag åstadkommit och pysslat med under mitt halvår som 30-åring är följande:
* Arbetat på ett av Sveriges största akutsjukhus.
* Tagit tjänstledigt från mitt arbete som nattsjuksköterska.
* Sagt upp mig från tjänstledigheten av mitt arbete på Ortopeden.
* Börjat studera på Specialistsjuksköterske-programmet med inriktning på intensivvård på Karolinska Institutet.
* Funderat på att sluta studera och åka till Sydostasien i ett par månader i vinter.
* Tagit eget beslut att sluta medicinera med antidepressiv medicin och fått undanträngda känslor och sinnen tillbaka. Samt lite av den lekfullhet jag trodde försvann i 20-årsåldern.
* Börjat träna.
* Haft 4-veckors sommarsemester för första gången i mitt liv. Det var så bra att jag tog 4 veckor semester till efter två veckors sommararbete.
* Varit på långsemester i Malmö.
* Besökt tre olika musikfestivaler i augusti.
* Odlat. Förodlat i växthus inne. Planterat ut växterna på balkongen. Vattnat, ansat, pysslat. Skördat fyra olika sorters chili, två sorters sallad, Thaibasilika, vitlök och busktomater samt njutit av färggrann blomsterprakt.
* Sjungit. Altstämmor i kören Take a Note. Haft schlager-konsert. Övat 80-talslåtar till konserten 6/12.
* Läst. Inte bara romaner och facklitteratur. Även Fokus. Samt Vi och Vi läser.
* Badat. Nu mest inne i Västertorp. I somras i Vinterviken, Grebo beach, Ribban samt i havet och i poolen i Nybrostrand.
* Varit gäst på ett bröllop.
* Åkt tåg. Tur och retur Stockholm - Linköping, Stockholm - Mora, Linköping - Malmö, Malmö - Göteborg. Stockholm - Uppsala. Linköping - Linghem. Flera gånger.
* Grillat halloumi, vegokorv, Tzaispett, quornfiléer, majskolvar, vegokotletter.
* Klippt lugg.
* Köpt ny gammal fantastisk cykel.
* Plockat blåbär och blommor.
* Skaffat ny mobiltelefon. Eftersom den gamla en vecka efter inköp fick sprucken skärm, hade dock kvar den skärmtrasiga mobilen ett år.
* Haft ledvärk. Ischiasvärk. Ryggvärk och onda tankar om mig själv.
* Blivit skrämd av finanskris, svininfluensa och borgarbrackor. Men också av att nästan alla i min ålder blivit äldre. Vuxna på något sätt.

Och kommit till insikt med att bli trettio var mycket värre innan 30-årsdagen än efter. Samt att halvåret mars-september är bättre än september till mars. Den sista insikten har jag nog haft sedan jag kunde månadernas namn och fick ihop tankarna på ett konstruktivt sätt. Men det är först utan antidepressiv farmaka i kropp och själ som jag vaknat upp ur någon slags likgiltighet som inte borde vara liv och insett detta.

30-årsdag

I dag är det trettio år sedan jag fyllde sex månader och fick min söta, fina, älskade nalle.

Han som åkt på nästan lika många resor som jag.
Han som tröstat mig i nöd och lust.
Han som ibland känts som min enda vän.



Han som heter Nattnallen - för att man har honom på natten.

(Det här tänkte jag på Nattnallens 27-årsdag!)

1000 meter

Vaknade klockan sju med en värkande kropp. Var tvungen att gå upp ur sängen. Men smuliga ögon såg jag på mig själv i spegeln. Åt frukost (soy-gurt med en massa nyttigheter och knäcke) och läste halva DN innan jag hoppade upp på cykeln och simmade tusen meter.
I bastun kunde de onda musklerna i ryggen äntligen slappna av.

Jag klarar inte en dags sittande i kalla föreläsningssalar.

Kom hem från simningen. Drack kaffe. Har fixat räkningsbetalningar. Ska finputsa på hemtentan och lämna in det satans flummet senare i dag.

Förbifart Stockholm

Stackars, stackars May-Britt Mellgren i Saltsjö-Boo i Nacka som yttrade sig i söndagens Skriv i DN. Mellgren har "ett fritidshus" (näe, inte en stuga!) i Jämtland och när hon ska åka dit (självklart med bil) är det SÅÅÅ jobbigt att "behöva åka halvvägs till Södertälje för att komma upp på E4:an norrut". Mellgren vill ha förbifarten.

Men Mellgren slutar inte där, hon vill även ha "en Österleden". Då skulle nämligen stackarn slippa "stiga upp klockan fem för att hinna ut ur stan innan rusningstrafiken börjar, samma sak när vi ska åka ner till Stockholm, det gäller att passa in avresan så man inte hamnar i rusningstrafiken".

Till May-Britt Mellgren har jag tre högkvalitativa alternativ:
1. Flytta till någon av Stockholms norra förorter. Märsta ligger till exempel precis vid E4:an och eftersom May-Britt verkar gilla biltrafik älskar hon säkert att flyga också, Arlanda ligger mycket lättillgängligt från Märsta.
2. Ta tåg eller buss till Jämtland.
3. Flytta till fritidshuset i Jämtland så slipper Mellgren bekymra sig för att behöva gå upp klockan fem.

Att bygga en flerfilig motorväg genom (och under) den lilla natur som finns kvar i Stockholm för flera miljoner än vad det kostar att bygga en helt ny tunnelbanelinje eller att anlägga över fem nya spårvägslinjer är inte rimligt. Vill vi få en bättre miljö i och runt Sveriges huvudstad ska vi inte satsa på fler motorvägar. Det är allmänt känt och har forskats mycket om att fler vägar leder till mer trafik istället för mindre trängsel på de nya och de befintliga vägarna.

Reklam vs ideal

Tack till det eminenta nyhetsmagasinet Fokus för att ni är min stöttepelare i världens ondska och för att ni på redaktionen fortsätter hålla fast vid era ideal!

I 30-årsåldern verkar det nämligen naturligt att som ett vingslag byta åsikter och ideal. Människor som aldrig velat ingå äktenskap gifter sig, folk som varit inbitna veganer börjar äta kött, personer som hatar barn skaffar flera barn, studerande som tidigare varit totalt ointresserade av ekonomi vill bli civilekonomer. De som alltid röstat mot låga skatter röstar på folkpartiet. Typ smala blir feta. Unga blir gamla. Roliga blir trista, liksom.

Fokus är en partipolitiskt obunden tidskrift som utkommer med ett nummer varje vecka. Fokus håller på sina ideal och ändå på rättvisan.

Starta din alldeles egna prenumeration på Sveriges just nu bästa tidskrift här. Och gör det nu.

Kanske finns det ändå ett hopp för att människor inte är rakt igenom onda. Kanske finns en liten solstrimma av värme i en del människors ondskecentrum?

Flickan som lekte med elden

Ni som läst min blogg ett tag vet förmodligen om att jag inte var så värst förtjust i Stieg Larssons Millenniumtrilogi i romanform.

Första filmen (Män som hatar kvinnor) fick ju i alla fall okej kritik. (Har inte sett den än - kanske ikväll J?) Andra filmen (Flickan som lekte med elden) fick minst sagt dålig kritik av Fredrik Strage i DN. Recensionen är verkligen helt galet rolig. Här ett utdrag: "Historien hade behövt råare bilder från Stockholm, något i stil med den kalla betongen i Josef Fares ”Leo” eller Stefan Jarls ”Ett anständigt liv”. I stället visar man mysiga glimtar från Söders höjder (där de goda bor i Stieg Larssons böcker) och turistkäcka klipp från Sofo och Fjärilshuset. Visuellt känns det mer som en reklamfilm för Stieg Larsson-stadsvandringar än som en thriller." Läs recensionen i sin helhet här.

Jag medverkar som statist i tredje filmen. Återkommer mer om det när det är mer aktuellt.

Straff

Sedan jag var liten har jag haft en misstanke om att människan är ond. Egocentrisk och ond. Ungefär som Christopher Sander [Ingenting] sjunger: dricker ur djävulens skål.

I dag fick jag ett straff som bestod av att jag skulle skriva en klurig och svår uppgift att lämna in till kursens examinator. Seminariegruppen berättade att seminariet förra vecka bestod av knappt en timmes diskussion angående intensivvårdssjuksköterskans profession. Gruppen bestod av ungefär femton deltagare. Om jag inte tänker eller räknar fel så är det fyra minuters snack per person.

Jag har suttit med min extrauppgift i över två timmar och har kommit halvvägs. Jag är ledsen och uppgiven. Och jävligt förbannad.

Jag e-mailade kursexaminatorn ett halvt dygn före seminariet om att jag misstänkte att jag fått grissjukan och att jag av barmhärtighetsskäl funderade på att inte närvara på seminariet eftersom jag inte ville smitta människor varken i kollektivtrafiken eller på Karolinska Institutet. Jag skrev också att jag läst artiklarna jag skulle förbereda till seminariet. Jag tog mig upp ur sängen flera gånger för att titta efter i inboxen om hon svarat att jag kunde strunta i seminariet. Tillslut insåg jag att det bara skulle vara korkat att åka iväg till KI. Jag gick och la mig och tillfrisknade efter cirka 24 timmar.
Jag fick e-mailsvar från människan i tisdags eftermiddag. Fem och ett halvt dygn senare. I dag fick jag extrauppgiften som bestod av så mycket mer än jag tycker den borde. jag tror det beror på att jag ställde examinatorn mot väggen i dagens seminarium. När vi studenter fick examinationsuppgiften som sk lämnas in om en vecka förstod ingen av oss hur vi skulle göra eftersom den var så flummig.

Jag tror människan blev sur på mig och straffade mig med denna minst sagt flummiga och mycket omfattande extrauppgift som sändes till min e-mail bara någon timme efter seminariet.

Jag borde lära mig att hålla käft. Och bli glad och tacksam och kåt och lycklig och regelrätt och mjuk och ljuv och lagom och ljummen och söt och timid och godtrogen och klassiskt kvinnlig och yppig och snygg och medel och normal och jäkligt trist.
Och tillslut få en psykos och gå upp i atomer samt sprängas i en miljard delar för att jag blivit som dom andra.

Semester 2009 - del 8; Sköna Gröna Grebo

Den 22e augusti var det dags för årets Sköna Gröna Grebo.
Festivalen sexårsjubilerade och slog besökarrekord (igen!). Över 2600 personer tog sig denna soliga lördag till Klockaregården i Sveriges metropol, Grebo, för att avnjuta livemusik och riktig festivalstämning utan avspärrningar.

6.08 inledde som vanligt med Grebo-låten.

Sanna Carlstedt var en spark i röven mot alla män som uppträdde. Svinbra texter och schysst attityd gjorde henne till festivalens höjdpunkt!

Syntpopparna i Bête Noire var utan tvekan snyggast klädda och hade mest problem med ljudet.

Henrik njöt av sol och musik.

På Svensk punks spelning dök Johan Johansson upp. Gissa om brorsan var i extas efter spelningen. Att spela tillsammans med punklegenden Johan J var stort berättade Micke.
Svensk punk har förövrigt utvecklats och blivit supertajta sedan sin första livespelning på Skylten i vintras.

Sedan gick solen ner och mörkret infann sig.

Då gick Johan Johansson upp på scenen och körde gammal och ny vispunk.

Stenhård unge i publiken!

När Aguson gick upp på scenen med sitt Östra Ågatan band, hade det blivit både mörkt och kallt. Det förändrades genom ett trollslag. Framför scenen hade både överförfriskade 45-åringar och killar med bar överkropp i 20-årsåldern samlats.

Vi är många som ser fram emot Agusons nya platta som släpps inom kort!

Lars Demian gick på som näst sista akt och gjorde ett starkt framträdande utan kompband. Ibland med komp på gitarr och ibland på piano. Allsången framför scenen var bättre än de som brukar förekomma på Skansen och Debaser (både Slussen och Malmö) vid industrisemesterna.

Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva av Ann Heberlein

Jo, jag vet att alla redan har läst denna stora lilla bok. Men jag måste ändå skriva om den.
Måste ändå se till att ni som inte har läst kommer läsa.
Det är min förbannade skyldighet.

Läs om Heberleins ångestfyllda vardag. Läs om hur hon kämpar för att överleva. Varenda jävla dag.

Läs om hur hon diskuterar självmord. Psykakuten. Ilska och vansinne. Otacksamhet. Ångest. Rädsla. Medicinering. Läs om hennes liv. Hennes barn. Hennes sjukdom.

Det är din förbannade skyldighet.

(Bild från Weyler Förlag.)

Det var en gång en Svininfluensa..

I veckans Fokus kan man läsa denna fiktiva skildring av Sverige under ungefär en månad av rädsla och ohälsa på grund av Den Nya Influensan.

Ska du vaccinera dig? I så fall när?

Havandeskap

Jag har blivit med träningskort!

Bad, gruppträning innehållande spinning, vattengymnastik och yoga/gympa/aerobics/pilates/core samt gym ingår. Jag har redan simmat och vattengympat!

Men att ta foto på en nymornad Mart måndag morgon före klockan nio gjorde att fotot inte ens blev någorlunda okej.
Tanten i kön bakom mig tyckte det var synd att fotot var svartvitt eftersom jag har så vacker färg på håret.
Vad är det med tanter och guldblondhet? Under mina två nattpass i vecka 35 skulle alla inneliggande tanter på avdelningen klappa mig på huvudet och berätta hur vacker hårfärg jag begåvats med!

Nu ska jag bli stark. Och pigg.
Och snygg!
Önska mig lycka till!

3 veckor

Det tog inte ens tre veckor i Stockholm för att jag skulle bli sjuk.

Har mestadels legat nedbäddad under täcke och filtar i plyschpyjamas de senaste dagarna. Fryser och skakar som en Mart i Stockholm mellan oktober och maj.

Om det är grissjukan? Tror inte det.

Bara fel

På min resa med cykel mot Liljeholmen.

Med regelrätt trafikvett blir jag trots att jag i god tid stannar vid ett cykelövergångsställe utskälld av en viftande kvinna i en gammal rostig bil.

Då var den eftermiddagen förstörd.

Tack äckliga feta kärring i din bensinslukande bil.
Tack för ingenting.
Hoppas du är nöjd.

Bara så du vet, jag blev ledsen.

Vad jag än gör - eller inte gör, blir det bara fel, fel, fel.

Semester 2009 - del 7; Way Out West

Fjortonde augusti satte jag mig på ett försenat tåg till Göteborg.
I Göteborg kan man fortfarande dra i snöret när man ska plinga på spårvagnarna.
Det kändes som att åka muséetur ungefär.

Maja blev jätteavundsjuk när jag skickade denna klassiska festivalutsikt!

Markus Krunegård och de andra i Laakso levererade (som vanligt)!
Matilda blev mäkta imponerad.
Jari kan ju dethär med distade gitarrer och Lars bakom trummorna är inte bara så läcker - han kan trumma också!

Efter mörkrets ankomst lirade Glasvegas (eller som Götlaborgarna sa: glllos-vegas).
Jäklar vilken prydlig ljudmatta.
Vi såg fantastiska Band of Horses i strålande solsken från öl-området samt Arctic Monkeys
också!

Dagen efter var vädret mer göteborgskt. Regn.
Klockan 12 sms:ade Elin och Aje eftersom de behövde hjälp med att dricka upp öl.
Matilda och jag ställde upp utan att klaga!

Sedan hängde jag i Linnétältet (enda scenen under tak!). Först lirade [Ingenting].

Sedan spelade gubben Ljungström (Olle).
Han är trots alkoholförstörd kropp fortfarande så grym!

Love Antell i Florence Valentin körde sin vänster-propaganda. Han gör det med stil och kurage! Bandet blir bättre och bättre live! Nu lät det riktigt tight!

Matilda som glott på band utanför tältet hade dyngsura skor. Vi hann dock med lite Amadou & Mariam innan vi satte oss med microlasagne och folköl i lägenheten vi lånat över helgen. Vi snackade och lyssnade på Bandit Rock.

På tisdagen blev Matilda diagnosticerad med Nya influensan (Grissjukan). Jag blev inte sjuk!

Semester 2009 - del 6; Malmö

Sedan kom jag till Malmö. Det var tropiskt.

Jag avklarade en Allsång på Debaser Malmö med sötaste Marit som gästartist och en dag på Ribersborg med invasion av svärmande nyckelpigor. Jag träffade Matilda och drack kaffe på fina Solde.

Om ni har hört rykten om att det alltid blåser i Malmö, är det fel.
Det blåser mer i Stockholm.

En tropisk stilla kväll satt jag i ljummen sand och luktade på salt hav. Tittade ut över horisonten med vindmöllorna och på snurrepitten såklart!

Solen gick ner över brygga 3 (T-bryggan). Jag upplevde livskvalitet.

Sedan kom äntligen J till Skåne.
Han, jag och Stella tog den lilla röda till Nybrostrand och upplevde ett par underbara dagar vid porten till Österlen.

Här dyker jag i på lördagsmorgonen efter en skön promenad på stranden.

J, Christel och jag var på utflykt på söndagen. Blev serverade rödbetssallad av Jacques Weerups dotter, köpte kryddor på Österlenkryddor och handlade "Hanging cosmetics" av Johanna Clausen (född Lind i Åtvidaberg) på 1021 Designcenter.

Vi grillade majskolvar och drack vin medan vindruvorna mognade över våra huvuden.

Tillbaka i Malmö åt J och jag falafel, glodde på band på Malmöfestivalen (fick äntligen uppleva Simon Norrsveden som Maja tjatat så om - och det var väl inte så pjåkigt!) och fikade på Ribersborgs kallbadhus.
Stella jagade och åt spindlar.

Jag tog en avstickare till Göteborg och Way Out West.
Och blev utsatt för Grissjukesmitta.
(Del 7).

En dag promenerade vi till Västra hamnen.
Detta är utsikten från hundrastplatsen mot Öresund och Köpenhamn.

I Västra hamnen byggs det fortfarande så mycket så det sprutar ut ur öronen.

En häger hägrar (häckar?) vid brygga 2.

Sista morgonen i Malmö låg Öresund nästan spegelblankt. Det var lugnet efter de stormiga vindar som rusat dygnet innan.
En massa maneter hade blåst in och vattnet var isande kallt.