Broder Daniel Forever

På fredag klockan 20:00 visar SVT 2 dokumentärfilmen "Broder Daniel Forever". Filmen om Broder Daniels sista spelning på Way Out West förra året.

Jag säger inget mer förutom att jag vill se och att Kulturföreningen Tellus visar filmen i november.

Att simma fort eller att inte göra det

Jag har befunnit mig tillräckligt många gånger i Västertorps simhall för att finna ett mönster.

I simhallen finns alltid en av de sex banorna reserverade för snabbsimning. På denna bana simmar i princip alltid en person med snopp. Han behöver inte ens simma snabbt för att han ska tycka att han kan kvala in.

En gång under mina tre veckor i simhallen har banan befästs av en kvinna.
I dag simmade nämligen en person med fitta i snabbanan. Hon simmade snabbt, hon gjorde riktiga simvändningar under vattnet och liksom flöt genom den klorerade vätskan oavsett vilket av de fyra simsätt hon utövade.
När hon gick upp ur banan var en snoppmänniska genast där och började plaska runt med dålig teknik, i ungefär en längd (eller möjligtvis två längder) innan han tog en treminutersvila vid en av kortsidorna. Så försökte han utöva frisim i en längd igen innan han ånyo vilade i fem minuter). Han simmade inte ens fort.

I simhallen har jag träffat på och iakttagit många kvinnor som simmar snabbt, som strugglar och simmar om de som simmar sakta i motionsdelen. De som liksom de flesta av oss med fitta, inte har självförtroende nog att ta för sig. Inte ens för att simma i den snabba banan.

Estonia

I natt strax efter klockan ett var det femton år sedan färjan M/S Estonia sjönk och 852 personer omkom i ett kallt stormigt Östersjön.

Tänd ett ljus för de omkomna och tänk en liten tyst minut på dem som blev kvar. De som förlorade sin (äkta) hälft eller en förälder, de som förlorade en far-eller-morförälder eller en arbetskamrat. De som förlorade en älskare, en älskarinna, sina barn eller barnbarn.

Ta inte livet för givet. Det är svårt att leva. Det är väldigt lätt att dö.

Tidningsanka

De senaste veckorna har mediadebatten mest handlat om en viss mrs Anka. Det enda jag har att säga i den debatten är att fru Anka ser hemskt mycket äldre ut än sina 38 år på jorden.

(Bild härifrån)

Har hon verkligen inte räknat fel, är hon verkligen inte 58? Det verkar fruktansvärt hårt att vara lyxhemmafru, sådär sliten och gammal vill inte jag se ut om åtta år. Hemmafru kanske är ett dåligt val av yrke?

Nåja, en annan person som verkligen borde försvinna ur media är Ann Söderlund. Hon är verkligen osympatisk och otevemässig. Skriva kan hon inte heller. Är hon gift med någon mäktig mediaman?
Henne skulle jag vilja sätta i en en-och-en-halva i en socialbidragsmaxad förort där en majoritet av invånarna är nysvenskar. Där kunde hon bo och försöka leva på socialbidrag och tvingas köa på arbetsförmedlingen eller slitarbeta sena kvällar och tidiga morgnar som till exempel undersköterska. Och hennes fiiiiina hippa söderbarn skulle gå på förskola i en förort knut om knut och hennes bil skulle tas i från henne. Och hon skulle knappt ha råd att åka kollektivt. Hon skulle få en vecka som straff för att hon i veckans DN På stans hej konsument svarar på frågan vilken hennes favoritförort är: "jag förstår mig inte på förorter" samt att hon inte återvinner. Hon skulle inte klara en timme i skiten ens.

Och jag, jag skulle inte vilja följa den realitysåpan.

Flashdance!

Ett halvår som trettio

Att Nattnallen fyller 30 år betyder också att jag varit 30 i ett halvår nu.

Under detta halvår har jag varit bra på förändring. Jag vet inte om det är någon slags 30-årskris eller bara en vanlig jäkla Mart-kris.

Vad jag åstadkommit och pysslat med under mitt halvår som 30-åring är följande:
* Arbetat på ett av Sveriges största akutsjukhus.
* Tagit tjänstledigt från mitt arbete som nattsjuksköterska.
* Sagt upp mig från tjänstledigheten av mitt arbete på Ortopeden.
* Börjat studera på Specialistsjuksköterske-programmet med inriktning på intensivvård på Karolinska Institutet.
* Funderat på att sluta studera och åka till Sydostasien i ett par månader i vinter.
* Tagit eget beslut att sluta medicinera med antidepressiv medicin och fått undanträngda känslor och sinnen tillbaka. Samt lite av den lekfullhet jag trodde försvann i 20-årsåldern.
* Börjat träna.
* Haft 4-veckors sommarsemester för första gången i mitt liv. Det var så bra att jag tog 4 veckor semester till efter två veckors sommararbete.
* Varit på långsemester i Malmö.
* Besökt tre olika musikfestivaler i augusti.
* Odlat. Förodlat i växthus inne. Planterat ut växterna på balkongen. Vattnat, ansat, pysslat. Skördat fyra olika sorters chili, två sorters sallad, Thaibasilika, vitlök och busktomater samt njutit av färggrann blomsterprakt.
* Sjungit. Altstämmor i kören Take a Note. Haft schlager-konsert. Övat 80-talslåtar till konserten 6/12.
* Läst. Inte bara romaner och facklitteratur. Även Fokus. Samt Vi och Vi läser.
* Badat. Nu mest inne i Västertorp. I somras i Vinterviken, Grebo beach, Ribban samt i havet och i poolen i Nybrostrand.
* Varit gäst på ett bröllop.
* Åkt tåg. Tur och retur Stockholm - Linköping, Stockholm - Mora, Linköping - Malmö, Malmö - Göteborg. Stockholm - Uppsala. Linköping - Linghem. Flera gånger.
* Grillat halloumi, vegokorv, Tzaispett, quornfiléer, majskolvar, vegokotletter.
* Klippt lugg.
* Köpt ny gammal fantastisk cykel.
* Plockat blåbär och blommor.
* Skaffat ny mobiltelefon. Eftersom den gamla en vecka efter inköp fick sprucken skärm, hade dock kvar den skärmtrasiga mobilen ett år.
* Haft ledvärk. Ischiasvärk. Ryggvärk och onda tankar om mig själv.
* Blivit skrämd av finanskris, svininfluensa och borgarbrackor. Men också av att nästan alla i min ålder blivit äldre. Vuxna på något sätt.

Och kommit till insikt med att bli trettio var mycket värre innan 30-årsdagen än efter. Samt att halvåret mars-september är bättre än september till mars. Den sista insikten har jag nog haft sedan jag kunde månadernas namn och fick ihop tankarna på ett konstruktivt sätt. Men det är först utan antidepressiv farmaka i kropp och själ som jag vaknat upp ur någon slags likgiltighet som inte borde vara liv och insett detta.

30-årsdag

I dag är det trettio år sedan jag fyllde sex månader och fick min söta, fina, älskade nalle.

Han som åkt på nästan lika många resor som jag.
Han som tröstat mig i nöd och lust.
Han som ibland känts som min enda vän.



Han som heter Nattnallen - för att man har honom på natten.

(Det här tänkte jag på Nattnallens 27-årsdag!)

1000 meter

Vaknade klockan sju med en värkande kropp. Var tvungen att gå upp ur sängen. Men smuliga ögon såg jag på mig själv i spegeln. Åt frukost (soy-gurt med en massa nyttigheter och knäcke) och läste halva DN innan jag hoppade upp på cykeln och simmade tusen meter.
I bastun kunde de onda musklerna i ryggen äntligen slappna av.

Jag klarar inte en dags sittande i kalla föreläsningssalar.

Kom hem från simningen. Drack kaffe. Har fixat räkningsbetalningar. Ska finputsa på hemtentan och lämna in det satans flummet senare i dag.

Förbifart Stockholm

Stackars, stackars May-Britt Mellgren i Saltsjö-Boo i Nacka som yttrade sig i söndagens Skriv i DN. Mellgren har "ett fritidshus" (näe, inte en stuga!) i Jämtland och när hon ska åka dit (självklart med bil) är det SÅÅÅ jobbigt att "behöva åka halvvägs till Södertälje för att komma upp på E4:an norrut". Mellgren vill ha förbifarten.

Men Mellgren slutar inte där, hon vill även ha "en Österleden". Då skulle nämligen stackarn slippa "stiga upp klockan fem för att hinna ut ur stan innan rusningstrafiken börjar, samma sak när vi ska åka ner till Stockholm, det gäller att passa in avresan så man inte hamnar i rusningstrafiken".

Till May-Britt Mellgren har jag tre högkvalitativa alternativ:
1. Flytta till någon av Stockholms norra förorter. Märsta ligger till exempel precis vid E4:an och eftersom May-Britt verkar gilla biltrafik älskar hon säkert att flyga också, Arlanda ligger mycket lättillgängligt från Märsta.
2. Ta tåg eller buss till Jämtland.
3. Flytta till fritidshuset i Jämtland så slipper Mellgren bekymra sig för att behöva gå upp klockan fem.

Att bygga en flerfilig motorväg genom (och under) den lilla natur som finns kvar i Stockholm för flera miljoner än vad det kostar att bygga en helt ny tunnelbanelinje eller att anlägga över fem nya spårvägslinjer är inte rimligt. Vill vi få en bättre miljö i och runt Sveriges huvudstad ska vi inte satsa på fler motorvägar. Det är allmänt känt och har forskats mycket om att fler vägar leder till mer trafik istället för mindre trängsel på de nya och de befintliga vägarna.

Reklam vs ideal

Tack till det eminenta nyhetsmagasinet Fokus för att ni är min stöttepelare i världens ondska och för att ni på redaktionen fortsätter hålla fast vid era ideal!

I 30-årsåldern verkar det nämligen naturligt att som ett vingslag byta åsikter och ideal. Människor som aldrig velat ingå äktenskap gifter sig, folk som varit inbitna veganer börjar äta kött, personer som hatar barn skaffar flera barn, studerande som tidigare varit totalt ointresserade av ekonomi vill bli civilekonomer. De som alltid röstat mot låga skatter röstar på folkpartiet. Typ smala blir feta. Unga blir gamla. Roliga blir trista, liksom.

Fokus är en partipolitiskt obunden tidskrift som utkommer med ett nummer varje vecka. Fokus håller på sina ideal och ändå på rättvisan.

Starta din alldeles egna prenumeration på Sveriges just nu bästa tidskrift här. Och gör det nu.

Kanske finns det ändå ett hopp för att människor inte är rakt igenom onda. Kanske finns en liten solstrimma av värme i en del människors ondskecentrum?

Flickan som lekte med elden

Ni som läst min blogg ett tag vet förmodligen om att jag inte var så värst förtjust i Stieg Larssons Millenniumtrilogi i romanform.

Första filmen (Män som hatar kvinnor) fick ju i alla fall okej kritik. (Har inte sett den än - kanske ikväll J?) Andra filmen (Flickan som lekte med elden) fick minst sagt dålig kritik av Fredrik Strage i DN. Recensionen är verkligen helt galet rolig. Här ett utdrag: "Historien hade behövt råare bilder från Stockholm, något i stil med den kalla betongen i Josef Fares ”Leo” eller Stefan Jarls ”Ett anständigt liv”. I stället visar man mysiga glimtar från Söders höjder (där de goda bor i Stieg Larssons böcker) och turistkäcka klipp från Sofo och Fjärilshuset. Visuellt känns det mer som en reklamfilm för Stieg Larsson-stadsvandringar än som en thriller." Läs recensionen i sin helhet här.

Jag medverkar som statist i tredje filmen. Återkommer mer om det när det är mer aktuellt.

Straff

Sedan jag var liten har jag haft en misstanke om att människan är ond. Egocentrisk och ond. Ungefär som Christopher Sander [Ingenting] sjunger: dricker ur djävulens skål.

I dag fick jag ett straff som bestod av att jag skulle skriva en klurig och svår uppgift att lämna in till kursens examinator. Seminariegruppen berättade att seminariet förra vecka bestod av knappt en timmes diskussion angående intensivvårdssjuksköterskans profession. Gruppen bestod av ungefär femton deltagare. Om jag inte tänker eller räknar fel så är det fyra minuters snack per person.

Jag har suttit med min extrauppgift i över två timmar och har kommit halvvägs. Jag är ledsen och uppgiven. Och jävligt förbannad.

Jag e-mailade kursexaminatorn ett halvt dygn före seminariet om att jag misstänkte att jag fått grissjukan och att jag av barmhärtighetsskäl funderade på att inte närvara på seminariet eftersom jag inte ville smitta människor varken i kollektivtrafiken eller på Karolinska Institutet. Jag skrev också att jag läst artiklarna jag skulle förbereda till seminariet. Jag tog mig upp ur sängen flera gånger för att titta efter i inboxen om hon svarat att jag kunde strunta i seminariet. Tillslut insåg jag att det bara skulle vara korkat att åka iväg till KI. Jag gick och la mig och tillfrisknade efter cirka 24 timmar.
Jag fick e-mailsvar från människan i tisdags eftermiddag. Fem och ett halvt dygn senare. I dag fick jag extrauppgiften som bestod av så mycket mer än jag tycker den borde. jag tror det beror på att jag ställde examinatorn mot väggen i dagens seminarium. När vi studenter fick examinationsuppgiften som sk lämnas in om en vecka förstod ingen av oss hur vi skulle göra eftersom den var så flummig.

Jag tror människan blev sur på mig och straffade mig med denna minst sagt flummiga och mycket omfattande extrauppgift som sändes till min e-mail bara någon timme efter seminariet.

Jag borde lära mig att hålla käft. Och bli glad och tacksam och kåt och lycklig och regelrätt och mjuk och ljuv och lagom och ljummen och söt och timid och godtrogen och klassiskt kvinnlig och yppig och snygg och medel och normal och jäkligt trist.
Och tillslut få en psykos och gå upp i atomer samt sprängas i en miljard delar för att jag blivit som dom andra.

Semester 2009 - del 8; Sköna Gröna Grebo

Den 22e augusti var det dags för årets Sköna Gröna Grebo.
Festivalen sexårsjubilerade och slog besökarrekord (igen!). Över 2600 personer tog sig denna soliga lördag till Klockaregården i Sveriges metropol, Grebo, för att avnjuta livemusik och riktig festivalstämning utan avspärrningar.

6.08 inledde som vanligt med Grebo-låten.

Sanna Carlstedt var en spark i röven mot alla män som uppträdde. Svinbra texter och schysst attityd gjorde henne till festivalens höjdpunkt!

Syntpopparna i Bête Noire var utan tvekan snyggast klädda och hade mest problem med ljudet.

Henrik njöt av sol och musik.

På Svensk punks spelning dök Johan Johansson upp. Gissa om brorsan var i extas efter spelningen. Att spela tillsammans med punklegenden Johan J var stort berättade Micke.
Svensk punk har förövrigt utvecklats och blivit supertajta sedan sin första livespelning på Skylten i vintras.

Sedan gick solen ner och mörkret infann sig.

Då gick Johan Johansson upp på scenen och körde gammal och ny vispunk.

Stenhård unge i publiken!

När Aguson gick upp på scenen med sitt Östra Ågatan band, hade det blivit både mörkt och kallt. Det förändrades genom ett trollslag. Framför scenen hade både överförfriskade 45-åringar och killar med bar överkropp i 20-årsåldern samlats.

Vi är många som ser fram emot Agusons nya platta som släpps inom kort!

Lars Demian gick på som näst sista akt och gjorde ett starkt framträdande utan kompband. Ibland med komp på gitarr och ibland på piano. Allsången framför scenen var bättre än de som brukar förekomma på Skansen och Debaser (både Slussen och Malmö) vid industrisemesterna.

Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva av Ann Heberlein

Jo, jag vet att alla redan har läst denna stora lilla bok. Men jag måste ändå skriva om den.
Måste ändå se till att ni som inte har läst kommer läsa.
Det är min förbannade skyldighet.

Läs om Heberleins ångestfyllda vardag. Läs om hur hon kämpar för att överleva. Varenda jävla dag.

Läs om hur hon diskuterar självmord. Psykakuten. Ilska och vansinne. Otacksamhet. Ångest. Rädsla. Medicinering. Läs om hennes liv. Hennes barn. Hennes sjukdom.

Det är din förbannade skyldighet.

(Bild från Weyler Förlag.)

Det var en gång en Svininfluensa..

I veckans Fokus kan man läsa denna fiktiva skildring av Sverige under ungefär en månad av rädsla och ohälsa på grund av Den Nya Influensan.

Ska du vaccinera dig? I så fall när?

Havandeskap

Jag har blivit med träningskort!

Bad, gruppträning innehållande spinning, vattengymnastik och yoga/gympa/aerobics/pilates/core samt gym ingår. Jag har redan simmat och vattengympat!

Men att ta foto på en nymornad Mart måndag morgon före klockan nio gjorde att fotot inte ens blev någorlunda okej.
Tanten i kön bakom mig tyckte det var synd att fotot var svartvitt eftersom jag har så vacker färg på håret.
Vad är det med tanter och guldblondhet? Under mina två nattpass i vecka 35 skulle alla inneliggande tanter på avdelningen klappa mig på huvudet och berätta hur vacker hårfärg jag begåvats med!

Nu ska jag bli stark. Och pigg.
Och snygg!
Önska mig lycka till!

3 veckor

Det tog inte ens tre veckor i Stockholm för att jag skulle bli sjuk.

Har mestadels legat nedbäddad under täcke och filtar i plyschpyjamas de senaste dagarna. Fryser och skakar som en Mart i Stockholm mellan oktober och maj.

Om det är grissjukan? Tror inte det.

Bara fel

På min resa med cykel mot Liljeholmen.

Med regelrätt trafikvett blir jag trots att jag i god tid stannar vid ett cykelövergångsställe utskälld av en viftande kvinna i en gammal rostig bil.

Då var den eftermiddagen förstörd.

Tack äckliga feta kärring i din bensinslukande bil.
Tack för ingenting.
Hoppas du är nöjd.

Bara så du vet, jag blev ledsen.

Vad jag än gör - eller inte gör, blir det bara fel, fel, fel.

Semester 2009 - del 7; Way Out West

Fjortonde augusti satte jag mig på ett försenat tåg till Göteborg.
I Göteborg kan man fortfarande dra i snöret när man ska plinga på spårvagnarna.
Det kändes som att åka muséetur ungefär.

Maja blev jätteavundsjuk när jag skickade denna klassiska festivalutsikt!

Markus Krunegård och de andra i Laakso levererade (som vanligt)!
Matilda blev mäkta imponerad.
Jari kan ju dethär med distade gitarrer och Lars bakom trummorna är inte bara så läcker - han kan trumma också!

Efter mörkrets ankomst lirade Glasvegas (eller som Götlaborgarna sa: glllos-vegas).
Jäklar vilken prydlig ljudmatta.
Vi såg fantastiska Band of Horses i strålande solsken från öl-området samt Arctic Monkeys
också!

Dagen efter var vädret mer göteborgskt. Regn.
Klockan 12 sms:ade Elin och Aje eftersom de behövde hjälp med att dricka upp öl.
Matilda och jag ställde upp utan att klaga!

Sedan hängde jag i Linnétältet (enda scenen under tak!). Först lirade [Ingenting].

Sedan spelade gubben Ljungström (Olle).
Han är trots alkoholförstörd kropp fortfarande så grym!

Love Antell i Florence Valentin körde sin vänster-propaganda. Han gör det med stil och kurage! Bandet blir bättre och bättre live! Nu lät det riktigt tight!

Matilda som glott på band utanför tältet hade dyngsura skor. Vi hann dock med lite Amadou & Mariam innan vi satte oss med microlasagne och folköl i lägenheten vi lånat över helgen. Vi snackade och lyssnade på Bandit Rock.

På tisdagen blev Matilda diagnosticerad med Nya influensan (Grissjukan). Jag blev inte sjuk!

Semester 2009 - del 6; Malmö

Sedan kom jag till Malmö. Det var tropiskt.

Jag avklarade en Allsång på Debaser Malmö med sötaste Marit som gästartist och en dag på Ribersborg med invasion av svärmande nyckelpigor. Jag träffade Matilda och drack kaffe på fina Solde.

Om ni har hört rykten om att det alltid blåser i Malmö, är det fel.
Det blåser mer i Stockholm.

En tropisk stilla kväll satt jag i ljummen sand och luktade på salt hav. Tittade ut över horisonten med vindmöllorna och på snurrepitten såklart!

Solen gick ner över brygga 3 (T-bryggan). Jag upplevde livskvalitet.

Sedan kom äntligen J till Skåne.
Han, jag och Stella tog den lilla röda till Nybrostrand och upplevde ett par underbara dagar vid porten till Österlen.

Här dyker jag i på lördagsmorgonen efter en skön promenad på stranden.

J, Christel och jag var på utflykt på söndagen. Blev serverade rödbetssallad av Jacques Weerups dotter, köpte kryddor på Österlenkryddor och handlade "Hanging cosmetics" av Johanna Clausen (född Lind i Åtvidaberg) på 1021 Designcenter.

Vi grillade majskolvar och drack vin medan vindruvorna mognade över våra huvuden.

Tillbaka i Malmö åt J och jag falafel, glodde på band på Malmöfestivalen (fick äntligen uppleva Simon Norrsveden som Maja tjatat så om - och det var väl inte så pjåkigt!) och fikade på Ribersborgs kallbadhus.
Stella jagade och åt spindlar.

Jag tog en avstickare till Göteborg och Way Out West.
Och blev utsatt för Grissjukesmitta.
(Del 7).

En dag promenerade vi till Västra hamnen.
Detta är utsikten från hundrastplatsen mot Öresund och Köpenhamn.

I Västra hamnen byggs det fortfarande så mycket så det sprutar ut ur öronen.

En häger hägrar (häckar?) vid brygga 2.

Sista morgonen i Malmö låg Öresund nästan spegelblankt. Det var lugnet efter de stormiga vindar som rusat dygnet innan.
En massa maneter hade blåst in och vattnet var isande kallt.

Inställt

Missade min favoritavgång (stannar inte i Stuvsta och är inte fullt) med pendeltåget till Flemingsberg.
Småsprang till föreläsningssalen där några kursare splashade ut nyheten om att dagens båda föreläsningar var inställda på grund av sjukdom.

Har doktorn i farmakologi blivit grissjuk månne?

Nu åker jag hem och studerar min tjockbibel. Från pärm till pärm.

I love språk!

Äntligen!

I kväll startar äntligen höstsäsongens första I love språk. Glo på SVT2 mellan klockan 17 och 18 och njut av språkdebatt. Ikväll utlovas språksnack med bland andra författaren och programledaren Daniel Sjölin samt chefredaktören för Språktidningen Patrik Hadenius om varför svenskarna älskar svenskan och varför vi är ett sådant språkintresserat folk.

Spännande!

Nu lyssnar jag på radio. På P2. Om musik handlar om kvinnors villkor i den mansdominerade musikvärlden. I dag handlar det om pop- och- rockmusiker.

I veckan är det säsongspremiär för Babel. Klockan 21:30 på SVT2 under fjorton onsdagar i höst!

Hypoglykemi

I natt vaknade jag av hypoglykemi (lågt blodsocker) klockan 02.

Sänglampan var fortfarande tänd och jag mindes att jag redan när jag lagt mig vid midnatt hade känt tendens till lågt blodsocker. Att jag legat i sängen och funderat på vad jag skulle stoppa i mig som inte äcklade mig för mycket ihop med tandkrämssmaken och hur jag skulle göra för att få ner det utan att det skulle nudda tänderna och munhålan.
För jag orkade inte borsta tänderna igen.

Jag vet att jag tänkte sondmat.

Klockan var 02 och blodsockret 2,5 mmol/l. Jag satt i köket med den röda bumlingen tänd, i min matchande plyschpyjamas. Ihopkrupen. Som att jag skyddade mig från kylan.
Åt glass. Med mycket kolasås.
Och så läste jag Fokus.

I ljuset från lampan med bara mörker utanför lampans sken satt jag i min ensamhet.
Medan blodsockret stabiliserade sig kom jag på en massa smarta meningar att blogga om. I morse var allt borta. Alla tankar. Alla funderingar. Alla bevis på hjärnkapacitet. Puts väck!

Jag vet att jag läste en himla träffande artikel skriven av Kisa-sonen och fabulösa journalisten Torbjörn Nilsson, som handlade om att svenskar inte vill hjälpa partierna att bli större eftersom vi - svart på vitt - inte litar på politikerna. Jag vet att min konklusion var smått fantastisk. Nu är den borta.

Dock tror jag att det till nästa års val är bäst att rösta fram Miljöpartiet i kommunvalet i Stockholm. Så det kan bli stopp för den där jävla Förbifarten. Den mångfiliga motorled, där ingen vet var finansieringen ska komma från, som ska byggas genom frisk natur under minst tio år och som kostar mer än att bygga en helt ny tunnelbanelinje. Tänk vad många cykelbanor, trädplanteringar, parker, spårvagnsspår, busslinjer och tunnelbanetåg man skulle kunna anlägga för mindre pengar.

Fitta

Hanna Fridén och jag har inte alltid samma åsikter om allt. Men en sak vi har gemensamt är att vi gillar fittor. Och vi gillar båda två ordet fitta i beteckning på kvinnans kön.

Nu ska jag laga soppa.
Utan djurdelar eller råvaror som härstammar från djur.
För min skull. För miljöns skull. För djurens skull.

Klassikern

I början av juli skrev jag ett inlägg om att jag skulle läsa klassiker i sommar. Jag har inte läst alla på listan.

Trots att sommaren är slut (i alla fall här i kalla Stockholm) började jag i dag att läsa den mest kända romanen av 1970 års Nobelpristagare i litteratur; "En dag i Ivan Denisovitjs liv"av Aleksandr Solzjenitsyn. 200 sidors elände från ett ryskt arbetsfångläger. Spännande!

(Bild från Adlibris.)

Grissjuka

En andra person i Sverige har avlidit relaterat till deras smitta av Den nya influensan (Influensavirus typ A, subtyp H1N1). Fem unga svenskar, varav en gravid kvinna, ligger nedsövda och behandlas med ECMO.

Då känns det lite klumpigt, lite dumt att fett-doktorn, Annika Dahlqvist, går ut med att människor som följer hennes kostråd inte blir grissjuka eller får cancer. I dagens upplaga av DN läser jag dessutom att den Nya Zeeländska proffessorn Jim Mann fördömer hennes diet på lång sikt i en vetenskaplig artikel i den ansedda brittiska medicintidskriften The Lancet. Men Dahlqvist har sagt att hon inte tycker om att läsa ny medicinsk vetenskap. Och det är förståeligt, dagens forskning om mat vid diabetes tyder inte på långsiktigt bra resultat för personer som gått över till LCHF.

Jag är emot LCHF-kosten för att den innehåller i princip bara djurdelar. Då är vi tillbaka på ruta ett: grisar och att LCHF är grymt grissjukt.

I Fokus läser jag om att livsviktiga operationer kan komma att ställas in på grund av influensan. Att extra personal från akutmottagningar och operationssalar kan behövas på intensivvårdsavdelningarna.

Martina tipsar (7)

Dagens tips; Photo booth!

Jag vet att jag sagt det förut, men måste tipsa på riktigt!
Man kan manipulera sina bilder en massa.

Här med färgpenna.

Här i svartvitt.

Röntgenvarianten.

Serie-Mart är min favorit!

Student

Tänk om jag inte klarar utbildningen. Vilket fiasko.

Semester 2009 - del 5; Grebo

Min högra fot, min själ och min övriga kropp tillbringade ett par lugna dagar i Grebo.

Nakenbad i solnedgång i Erlången en kväll.

Märta och Hilma samt min syster var på besök en dag. Vi badade. Alla tyckte det var kallt i vattnet utom Märta.

Den dagen slog jag huvudet i en dörrpost. Så jag ramlade bakåt. Jag blev illamående och fick huvudvärk som satt i i två dygn. Lätt commotio? Första natten fick jag sitta och sova samt att jag väcktes varannan timme för att kontrollera att jag fortfarande kunde fästa blicken, röra på kroppen och prata. Sjuksköterskan på sjukvårdsrådgivningen var ordentligt kompetent!

En annan kväll satt Henrik och jag och pratade vid Grebo beach.
Vi badade också. Trots att jag hade glömt min bikini.

En gröngölingsunge var inte den enda fågel jag skådade.
En morgon hördes ett jäkla liv från syrénbuskarna, strax därefter flög en skata ut. Någon minut senare trippar en hökunge ut från busken bara två meter från Märta och mig.

Den fjärde augusti bjöd jag Märta, Hilma, Maja och mamma på fika vid Björknäs sommarbod i utkanten av Grebo. (Pappa dök upp efter jobbet och fick en kopp han också!)

Katten Stina bor där vet ni väl!?

Sedan hade vi tjejkväll med god mat, chips, läsk/vin, vindruvor, nötter och glatt humör. Mamma och Maja gillade rosévinet.

Hilma var i sitt esse!

Och solen gick ner över ängsmark. Över skog och sjö.
Dagen efter reste jag söderut. Hem till Malmö.