tisdag 6 oktober 2009

Att dö i smärtor

För ett år sedan polisanmäler ett föräldrapar sjukvårdspersonal för vållande till annans död. Föräldrarnas för tidigt födda spädbarns hjärta slutar smärtfritt att slå, väl övervakat av både tekniskt avancerad apparatur och personal. Barnet är sedan tidigare hjärndött efter en felbehandling av en sjuksköterska.

I mars i år hämtas en kvinnlig överläkare på sin arbetsplats Astrid Lindgrens sjukhus av flera poliser. Läkaren har inte fått arbeta sedan dess.

I dag är socialstyrelsen färdiga med granskningen av fallet och uppger att inga fel har begåtts i den palliativa vården, dock är sjuksköterskan som gjorde felbehandlingen varnad.

Dock fortsätter den underbehandling av smärtstillande och lugnande medicin, som det rapporterats om en hel del den senaste veckan, på olika vårdinrättningar runt om i landet. Läkare vågar inte ordinera höga doser smärtlindring för patienter i livets slutskede för att de är rädda att bli anmälda för mord. Sjuksköterskor är rädda för att ge de svårt sjuka patienterna hela de doser som är ordinerade för att bli anmälda för vållande till annans död.

Om jag blir svårt sjuk och ligger i dödens väntrum vill jag ha rätt mängd smärtlindrande och lugnande läkemedel. Ligger jag och väntar på att dö med ständiga plågor, inte sällan med trycksår (liggsår) och en helvetisk dödsångest vill jag att personalen som har hand om mig ger mig rätt mängd läkemedel för att jag ska kunna slappna av.
Om jag råkar ut för en olycka eller på något annat sätt blir hjärndöd vill jag att vårdpersonalen opererar ut alla organ/kroppsdelar som är fräscha och friska nog för transplantation och sedan ger mig höga doser smärtlindring och ångestdämpande.
Hellre att jag dör snabbt utan smärta och ångest än genom ett utdraget lidande med starka smärtor och outhärdlig ångest.

Mina anhöriga vet detta. Och jag hoppas för allt i världen att de inte skulle anmäla ansvarig läkare för mord. Jag hoppas, och tror, att de är eftertänksamma nog att inte vara så korkade, än om, i en otroligt påfrestande situation.

Här kan du anmäla dig till donationsregistret. Gör det. Nu.

Läs mer: DN, Fokus.

2 kommentarer:

Maja sa...

Jag har sån jävla dödsångest jag jag inte vågar anmäla mig till donationsregistret.

Det är så fel.

Precis som jag säger att det är okej att dö för att jag är anmäld. Jag vill inte dö.

Din lillasyster är oklok.

Mart sa...

Näe, inte oklok. Dock vet vi anhöriga vad vi ska göra med dina organ om du skulle råka ut för en olycka.