Pinne i ögat

I går morse vaknade jag ur spritångorna vid sjutiden (efter en underbar kväll med indiskt käk, "Kvarteret Skatan" på Rival, Indianviken på Loch Ness och MITT Kransen med bror, joooosi och J) och upptäcker att jag har ont i vänster öga. Ögat känns torrt och som att jag fått nåt skräp däri.
Jag går upp, tvättar händerna och ser mig i spegeln att något litet vitt (som en kokosflinga ungefär, dock lite tunnare och lite kortare) sitter på iris. Jag försöker droppa på koksaltlösning, sköljer rikligt, men eländet sitter fast.

Beger mig då till Liljeholmens närakut och får där hjälp att plocka ut det lilla vita från ögat av en mycket kompetent och trevlig läkare. Nu behandlas jag med antibiotikadroppar i vänster öga var fjärde timme. Hela dagen i går hade jag värk i ögat, framför allt vid blinkning och stängt ögonlock.

Vad det var som satt sig fast i ögat är oväsentligt. I går kväll när jag gick och la mig borstade jag ur sängen mycket noggrant. I dag känns det mycket bättre.

Objektivfestivalen

Missa inte den feministiska filmfestivalen Objektivfestivalen på Tellus och Galleri Ropa här i Midsommarkransen den tionde oktober!


Kolla in programmet och varför festivalen är nödvändig genom att klicka här.

(Uppdaterat 091008 kl 10:07: Läs Fredrik Strages artikel i DN På stan här.)

Kulturfotografering

I fredags gick jag runt i Hägersten och tog kort efter kort efter kort.

Det blev några, vad jag skulle kalla för "kulturfotografier"!

Första fotot är en ungdomsroman utgiven 1993 av Mats Wahl: "Vinterviken". Vinterviken filmatiserades 1993 med Lina Englund i en av titelrollerna.

Mats Paulsson sjunger om att "det fladdrar till i en tyllgardin" i vackra visan "Visa vid vindens ängar", som käraste Håkan gjorde en cover på EPn "Luften bor i mina steg" 2002.

En sjungande koltrast förgyllde min promenad och fotot är såklart "Blackbird" som the Beatles spelade in och utgav 1968.

Avslutade min kulturvandring med Doris Lessings debutroman från 1950: "Gräset sjunger".

Kolla in resten av fotografierna samt andra foton jag tagit på min bildsida.

Dilamm

Sitter och läser en gammal Fokus och lyssnar på regndropparnas fall mot fönsterblecket i salongen.

En tår faller tyst från mitt vänstra öga. Varför äter tecknaren och journalisten dilamm. varför skulle någon klok människa vilja äta dilamm överhuvud taget? Vore det inte bättre att lammet fått dia klart sin mamma och blivit ett stort, ulligt, gulligt får (som kunde värma många människor, i många många år med sin ull)?

post

Nyss rasslade det till i brevinkastet. Fick post från posten för andra gången på en vecka.

Posten ska enligt uppgift dela ut post varje vardag. Bring Citymail (som också sköter postutdelningen i Stockholm) delar ut post två gånger per vecka i mitt område. Citymail delar också ut något dessa två dagar i varje vecka. Posten delar inte ut post varje vardag.

Vad posten delade ut idag? Hyresavier med kraftigt höjd hyra. Posten kanske skulle sluta dela ut brev helt.

Annorlunda ryggvärk

Hemma i Kransen igen med minst två nya erfarenheter.

1. Träningsvärk i ryggen.

2. Iläggning av bojsten paddlandes på flotte - ja ungefär som Huckleberry Finn och Jim.

Träningsvärken kommer av bojstenens iläggning i sjön Erlången i hop med pappa i går. Vi paddlade på en flotte med en 70-kilograms brunnsring, som ska fungera som bojsten för lilla Vera Justina.
Pappa och jag justerade även familjen Lantz´ bojsten två meter utåt. Förövrigt var gubben Lantz och yngsta sonen (typ 18 år) mycket skeptiska till att jag skulle orka hjälpa min far. I dag får jag alltså äta upp min envishet!

Dock är jag mycket stolt över mig själv att jag faktiskt orkade!

Back to the old house

Det senaste dygnet har jag varit näst intill uppslukad av John Ajvide Lindqvists senaste roman "Människohamn". Jag fick boken i julklapp, men har på något sätt lyckats glömma att den stod där, alldeles svart och mystisk, högst upp i bokhyllan.

Jag började alltså läsa. Och jag slutade inte förrän nästan 450 välskrivna sidor senare. Jag läste på t-banan och höll på att missa min station. Jag läste på vägen hem och kände knappt den kyliga vind som gjorde mina händer blå. När jag krockade med GB-gubben utanför Midsommarparkens livs rusade blodet i ilfart bort från min hjärna, och jag drabbades av en plötslig yrsel. J försökte få mig att lägga mig i sängen flera gånger sent under natten.

Jag var inte törstig. Vatten skrämde mig.
Jag kände heller ingen lust att lyssna på the Smiths.
Och skärgårdsturer med båt var inte ens att tänka på.

Läs Människohamn.

Sommarvår

Syster var hos mig i helgen. Vi gick så vi fick skoskav.

Solen sken på oss, mycket. Vi har ätit en massa mat också. Och druckit. Samt ätit glass. Och lyssnat på Simon Norrsveden. Och pratat.

På lördagseftermiddagen var det klippt. Då klippte Maja av min lugg och delar av nackhåret med en slö sax! Jag är nöjd.
Min syster kan allt.

Maja tycker att jag är den bästa syster man kan ha.
Jag är av annan åsikt, för enligt mig är hon är den bästa syster man kan ha.

Commedia dell´arte

Och, oj så trevligt det var!

(Jag fick faktiskt med mig ett bröst hem! Ett rosa!)

Blåsippan ute i backarna står

Hittills har den här dagen varit ensam.
Men fin.
Kanske tack vare lugnet och den valda ensamheten.

Jag promenerade till Aspudden där jag tog tunnelbanelinje tretton till Skärholmen.

I Skärholmen centrum darrade det av liv.
Människor samtalade med varandra på torget där grönsakshandel pågick.
Människor log. Människor var fyllda med liv. Av glädje.

Jag drog mig mot Myrorna med min stora kasse fylld med kläder och pockets jag tröttnat på. I affären hittade jag flera föremål av pressat glas till fyndpriser.

Väl hemma gjorde jag lite fint invid knuten till den fastighet jag bor i. Ungefär som "Guerilla gardening". Jag planterade ut två ranunklar och några överblommade pärlhyacintlökar.
Jag vattnade och gick in.
Fem minuter senare prasslar det till bakom en av björkarna.

Jag vet inte om rådjuret trodde att jag lade ut mat till honom! Det verkade nästan så.

Rådjuret passade även på att smaska i sig scilla-stjälkar och andra nygröna blad (kolla in tungan!). Han åt ganska lugnt men väldigt sansat i över femton minuter, allt medan jag spanade och fotograferade från balkongen.

Innan han gick vidare kollade han in i trapphuset i ett av de nybyggda grannhusen.

Jag har hittat ett fantastiskt "blåsippsställe".

Mamma har flera (som för allt i världen inte får avslöjs!) i Grebotrakterna. Mitt ligger nära min hemadress och är så rikt på anemoner att mina ögon tårades av glädje och vårlycka.

Blåsippan ute i backarna står,
niger och säger att nu är det vår.
Barnen de plocka små sipporna glatt,
rusa sen hem under rop och skratt.
Mor, nu är våren kommen, mor
Nu får vi gå utan strumpor och skor.
Blåsippor ute i backarna stå,
varken skor eller strumpor på."
Mor i stugan, hon säjer så:
Blåsippor aldrig snuva få.
Än fä ni gå med strumpor och skor,
än är det vinter kvar, säjer mor.

(text av Anna Maria Roos 1894, melodi av Alice Tegnér 1895)

Harar

I kransen finns allt! :)

Love, love, love

Love Antell är född 1980 och uppvuxen på Östermalm. I sin ungdom flydde han Stockholms innerstad och bosatte sig i ett kollektivboende i Haninge. Love försörjer sig genom sin konst samt att skriva låtar i samhällskritisk anda och uppträda med sitt band Florence Valentin. Love spelar även gitarr i Perssons pack.


Just nu kan du läsa artiklar, krönikor och intervjuer om och med Love överallt; kolla in Etc, SvD, Fokus, Fria Tidningen, Metro, Aftonbladet, Mitti och Situation STHLM.
Vill du däremot träffa Love bör du bege dig till någon av Florence Valentins konserter eller till Midsommarkransen. I Kransen har nämligen Florence Valentin sin replokal.

(Bilden knäppte jag under Perssons Packs konsert på fantastiska festivalen Sköna Gröna Grebo 2008.)

Nightlife

Väldigt mycket och väldigt lite har hänt sedan sist.

Ny månad. Nya nyheter. Nya graviditeter. Nya hemligheter. Nya födslar. Nya dödsfall.

Klinikfest i fredags. Hängde på Vampire Lounge på Östgötagatan med arbetsplatsens "föredettingar" innan. Skippade helt middagen. Väl på festen var de manliga läkarna på de söta, unga systrarna. Jag däremot blev uppraggad av en tjej. På efterfesten på båten Patricia var det köttmarknad och N snedtände. På McDonald´s vid Slussen var det en helt annan köttmarknad. Jag fick med mig AK hem. Vi slirade runt i blötsnön i Aspudden vid fyra.

På lördagen kom Mim. Vi fick ett par underbara dagar tillsammans. Massor fikor, mys, god mat, konst på Liljevalchs och samtal. I går åkte hon, mitt liv blev genast svartare.

Porcelain Castle

Jag är ledig den här helgen. Och lever under veckoslutet i singelhushåll med husdjur. J är i Dalarna.

Och det ska bli så skönt. Att vara ledig alltså. Jag ska försöka ta vara på varje sekund. Även om det är tomt utan J.

Imorgon väntar Thåström på Cirkus med Kat. Och så ska jag sovasovasova.

Här hemma i mitt slott av porslin.

(Nu ska jag handla mat och snacks till kvällen.)

I wish

Efter den mindre brand i köket J och jag (Midsummer fire brigade) tillsammans släckte i tisdags har jag kommit på två ting jag önskar mig i 30-årspresent!

Jag vill ha en brandsläckare och en brandfilt.

Det här med gasspis fortsätter förgylla vardagen med små adrenalinkickar. Ibland är det lite väl spännande.

Förövrigt önskar jag mig:
en dra-maten
fred på jorden
pension på 10000 kr på 30-årsdagen
lycklig och frisk familj
vår
några böcker
en lång ledig sommar
mindre köttätande
bilfri Midsommarkrans
mindre testosteron-missbruk
energi
insulinproducerande Langerhanska öar i min Pancreas

Och lite glatt humör.

A snowflake fell (and it felt like a kiss)

I förmiddags tog jag på mig alla kläder jag kunde hitta och grabbade tag i kameran. Stövlade iväg i, till en början oskuldsvit, snö.

Tänkte mig gå till Vinterviken. Men i Aspuddsparken blev jag nedbruten av mord. Förskolelärare serverade grillade djur till oskyldiga barn.

Getterna ville komma in i värmen (antagligen för att de skulle slippa bli grillade och uppätna).

Den ena av Aspuddsparkens två katter fångade jag på bild. Barnen jagade dem.

En av hästarna käkade lugnt sitt hö.

På väg hem gladde två rådjur mig i snön.

Uppenbarelsekyrkan mellan Midsommarkransen och Aspudden är ståtlig.


När jag gick hem hade bilar och snöskottning förstört det vita.
Allt var brunt och förstört.

Vägskäl

När jag var ute i snövirvel i eftermiddags mötte jag två vindpinade snögubbar. Den ena frågade efter en gatuadress i Midsommarkransen.
Jag pekade och förklarade vilken gata det var.

När jag kom hem gick det upp för mig att jag nog pekade ut fel gata.
Fast vid närmare eftertanke minns jag inte om de frågade efter Kransbindarvägen, Ringdansvägen eller Majstångsvägen.

-Förlåt, om det blev fel!

I Svandammsparken hälsade jag på en hund som verkligen gillade snön!

tolfte februari 2009 i linsen

Här kommer den alltså, min dag, torsdagen den tolfte februari tvåtusennio, dokumenterad med min fina digitala systemkamera.

Stiger upp tjugo över 8, efter att ha lyssnat på p1 morgon sedan åtta.

Taket i sovrummet ser faktiskt trevligare ut, utan närsynthet.

Katten vaknar när jag går ur sängen. Då vill hon ha kel och mat. Främst mat tror jag.

Jag är också hungrig. På nyheter och solhavre med müsli.

Våren dröjer. Minusgrader även i dag...

Nu har Stella ätit färdigt. Då är det bara kel som gäller. Tillslut får hon nog och lägger sig i en av fåtöljerna i salongen och tvättar sig. Då får jag äntligen ha min DN för mig själv.

Kaffet dricker jag i en fåtölj, läsandes DN På stan.

Jag kollar min inbox och nya statistjobb en liten stund.

Stella sitter och trampar i sängen en halvmeter ifrån mig.

Vid elvatiden väntar jag på t-banan i Kransen.

Randigt är aldrig trist och alltid lika snyggt! (Köpte dock "bara" en randig tröja på H&M på Hamngatan, den svartvita längst bak, längst till vänster).

På tuben är det så himla smutsigt. Byter tub i Horan, där har polisen razzia mot en langare och tjuv. Jag hjälper dem hitta utspridda lugnande tabletter. (Attans att jag inte fotograferade!!)

Jag kliver av vid Telefonplan och tar en extra-promenad i solen. Men satan så kallt det var ändå!

Jag går in på Söderbergs och köper ett valnötsbröd samt två semlor. Och säger hej till Viktoria.

Jag äter grötlunch. Och löser sodoku. Och äter apelsin från Marocko.
Efter lunch förkortar jag de mörkbruna sammetsgardinerna som varit för långa sedan J och jag köpte dem någon gång på den goda Malmö-tiden.

Nu ska 40 centimeter väck!

Sedan sattes eftermiddagståren på...

...semlorna packades upp...

...och åts med njutning.

Efter det blev jag lite sugen på en drink. J blandade en Margarita med extra mycket citrus. Slökollade på alpina VM´s storslalom för brudar. Maria PH kom åtta.

Stella var också med.

Till middag blev det soppa med linser, tomat och rotsaker samt gudomligt valnötsbröd med fetaost-kräm och en Anchor.

J åkte iväg på eftersläppet på en sittning på KTH och jag drog av några avsnitt "Vänner" från boxen jag införskaffade förra året.

Efter någon timmes e-mailande och slösurfande ska jag nu sätta på en kopp te och plugga lite etik, samt börja packa. Åker ju till spat i morgon.

Den här dagen blev lite pensionärsaktig. Men inget fel i det. Jag skulle gärna bli pancho nu genast.
(Kolla på flera Rocky-strippar här!)

En sockerbagare

Här i Kransen på Cedergrensvägen, nästan bredvid Konstfack, finns ett jättetrevligt bageri och konditori.

Söderbergs bageri startades av Arne Söderberg år 1939. Söderbergs, som det kallas i folkmun, bytte ägare förra året. Nu huserar Mattias Wallmark tillsammans med J´s kusin Viktoria Karlsson i bageriet. Mattias är medlem i svenska bagarlandslaget och Viktoria har utsetts av stiftelsen Sveriges Bästa Bord till Årets unga konditor 2009.

Bröden som bakas är till stor del ekologiska och bakade med surdeg i stenugn. De jag provat på är underbara. I dag köpte jag en surdegsråglimpa och två semlor.

För er som inte varit på Söderbergs jag kan bara beklaga. Besök hemsidan här. Söderbergs har även en Facebookgrupp.

Let the right one slip in

I söndags var äntligen J och jag och såg "Låt den rätte komma in" på bio. Filmen är regisserad av Tomas Alfredson och bygger på John Ajvide Lindqvists roman (och manus) med samma namn. Filmen blev belönad med fem guldbaggar.

Och jag blev inte besviken. Filmen är lika bra som boken. Alla skådespelare är fantastiskt duktiga (utom Oskars mamma som inte känns äkta). Fotot är magiskt. Både Lina Leandersson och Kåre Hedebrant som spelar Eli och Oskar är perfekta i sina roller.

Jag går nästan aldrig på bio. Senaste två biobesöken var i maj 2007 då jag såg "Hata Göteborg" och i oktober 2006 då jag såg "Förväl Falkenberg".
[Den här gången borde jag kanske kollat in "Madagaskar 2" eller "Chihuahuan från Beverly Hills", för att följa spåret; geografiska platser i filmtiteln. Eller "De ofrivilliga" eftersom den är en svensk lågbudgetfilm precis som filmerna med Göteborg och Falkenberg i titlarna.]

Här i Kransen finns biografen Tellus. Där ska jag börja gå på bio. Endast kvalitetsfilm och ganska mycket utländskt (icke-amerikanskt) visas. Ibland har de stick-och virkjunta, jazz-kvällar och författarträffar.