Ha ha

Kolla in! Klicka här.

The End

Tyvärr verkar det som att jag inte riktigt kunde avsluta detta 3,5-årsprojekt.
Jag har tänkt hela natten.
Jag är inte riktigt färdig än. Men med detta inlägg lägger jag av med bloggen.

Jag har aldrig menat att såra någon, att hota någon eller att vara självgod.
Jag har försökt att stå på de svagas sida utifrån orättvisornas perspektiv.
Jag har möjligtvis öppnat några ögon lite extra. I ena ögonvrån.
Jag har misslyckats och jag ber om ursäkt.

Även om jag inte finns kvar finns det fortfarande människor som vågar och orkar blogga. Modiga bloggare är exempelvis Catfight, Vegankrubb, Vi som aldrig sa sexist och Djurens rätt.
För nöjes skull och för feministhjärtat läses Lina kan rita fint och Sara Hanssons seriebloggar samt bokbloggen Bokhora.
Tidningars "bloggar" som är vettiga: Arena, ViLäser, Fokus och Stockholms Fria.

Ta hand om er och era medmänniskor. Glöm inte bort att djur har känslor. Glöm inte de svaga i samhället. Tänk på vad du kan göra för andra. För miljön.
Tack ni som har stöttat mig.
Nu är det slut.

Nu är det bloggen och kanske en liten del av min själ som ligger på stallbacken istället.
Och jag är skiträdd.

..over and out..
xox

Yttrandefrihet

Jag har just blivit hotad av Dagens Nyheters redaktion att om jag inte tar bort min blogg riskerar jag juridiska efterverkningar.

Nu är det dags att sluta blogga.

Yttrandefriheten, en av Sveriges grundlagar, har förlorat. Sorgligt.

Ni hittar mig inspärrad på kvinnofängelse.

Ein, zwei, drei. Nazi Polizei!

Så jävla grymt rätt.
Kolla här.

Grissjuk - not me!

Till mammas stora glädje har jag nu vaccinerat mig mot Influensa A (H1N1)!
Måtte jag nu inte bli sjuk.
Själva kanylsticket av vaccinationen var ju inte ett dugg smärtsam och kön på 80 minuter hade jag också stått ut med (hade ju med mig kaffe, bok, vatten och halstabletter, så välförberedd som jag är!) om det inte varit för den otroligt jobbiga människa som stod bakom mig i kön.

Hon pratade nonstop.

Om samma tre ämnen.

I åttio minuter.

Hela tiden!
Om och om igen.

Om att jag var smart som tagit med en bok.

Om att det inte var någon kö när hon tog första sprutan.

Om att det ju inte tar någon tid att ta sprutan. Hur kan det då ta sådan tid i kön.

Efter kanske en timme lyckades jag koppla bort henne ganska bra. Jag visste ju att hennes snack bara gick på repeat, så det var ju inte som att jag missade något direkt.
Jag kunde dock inte sluta tycka synd om henne för jag tror att hennes liv är ganska torftigt. Rätt tomt. Hon sa nämligen en annan grej och det var riktigt sorgligt. Riktigt hemskt. Hon verkar vara helt ensam i Stockholm. Sveriges största stad.

Alla helgons helg

Önskar alla mina läsare en trevlig och lugn Alla helgons-helg!

Glöm inte att tända ljus för de döda du älskat och älskar!

Ett sällsynt exemplar

Lyssnar på Linköpingssonen Lars Winnerbäcks senaste album "Tänk om jag ångrar mig och sen ångrar mig igen".
Jag är såld, detta är det bästa Lasse gjort på 2000-talet!
Albumet innehåller inte bara flera potientiella Tracks-ettor utan även mina favoriter lugna "Fribiljett mot himlen" och "Köpenhamn och överallt" som innehåller en melodisk refräng som påminner om 90-talsindie och folköl utanför Skylten.

I går läste jag artikeln "Sveriges svenskaste artist" om just fenomenet Lars Winnerbäck i självaste DN. Artikeln som är skriven av Nils Hansson kan du läsa här. Den är mitt i prick!

Ett stort tips som räddar dig lite från höstdepressionen är att köpa plattan!

Jubileum

Det är många världsomvälvande händelser som skett under det sista året på 1900-talets olika decennium.
Jag och mina årsbarnskompisar är födda 1979. Något som i alla fall (förhoppningsvis) gladde och förändrade mina och de andras föräldrars liv.

För tio år sedan startade bombningarna av Kosovo i forna Jugoslavien. Det var också tio år sedan sydikalisten Björn Söderberg mördades av nazister. Apple lanserade Mac OS 9.
Det var 20 år sedan Berlinmuren föll. Familjen Simpson firar 20 år i år. Barndiabetesfonden firade i oktober 20 år.
I år firar IKEA-bokhyllan Billy 30 år. 1979 tog Sverige som första land i världen bort sjukdomsklassificeringen av homosexualitet. Barnagan avskaffades i Sverige. Samma år tog Margaret Thatcher makten i Storbritannien och revolutionen i Iran startade.
Musikfestivalen Woodstock gick av stapeln för 40 år sedan, flera stora band släppte viktiga album samma år. I år är det också 40 år sedan den stora gruvstrejken i Malmberget, Kiruna samt Svappavaara. Läkarprogrammet på Linköpings Universitet 40-års-jubilerar. Det var 40 år sedan det första avsnittet av Monty Python visades på BBC. 1969 gjordes även den första månpromenaden.
Clarks firar 60 år. Deklarationen om de mänskliga rättigheterna utkom 1949. NATO fyller 60. Folkrepubliken Kina skapades för 60 år sedan. Framtidsromanen "1984" av George Orwell publicerades för 60 år sedan.
För sjuttio år sedan utbröt Andra Världskriget. 1939 utgavs även första boken om Pelle Svanslös av Gösta Knutson. Samma år erhöll Frans Eemil Sillanpää Nobels litteraturpris som den första och enda (hittills!) finskspråkiga författare.
För 100 år sedan fick Selma Lagerlöf Nobelpriset i litteratur.

Är det en slump att så mycket hänt det sista året på årtiondet? Finns det någon slags forskning som styrker min tes för att människan vill börja om när det nya decenniet startar och därför revolutionerar i slutet av det gamla årtiondet?

Vilka viktiga händelser har jag glömt?

Hyllningsvisa till lesbiskt sex

Grattis alla HBT-personer med partners som vill gifta sig i Svenska kyrkan!

I dag har det på kyrkomötet nämligen beslutats att personer av samma kön också får viga sig i Guds hus. Vill man gifta sig med den man är kär i och vill göra det i kyrkan inför Gud ska det väl inte ha någon betydelse om de två människorna som bekänner sin kärlek till varandra och välsignas av Gud båda har fitta eller båda har kuk?

Elin skriver om det här.

Jag kanske inte förstår hur viktig denna fråga är. Jag förstår inte vitsen med att att gifta sig alls. Och Gud och jag vandrar inte tillsammans. Men allas rätt till kärlek och vigsel oavsett genus välkomnar jag givetvis. Se nu till att gifta er vänner, och bjud mig gärna. Jag kan underhålla på alla möjliga sätt!

Sockna

Grattis Åtvidabergs FF till att spela i Allsvenskan nästa säsong! För 27 år sedan åkte ÅFF ner, nu är min födelsekommun på plats bland topplagen igen!
Alldeles nyss blåste domaren slutsignalen och jublet steg på bortaplan!

Samtidigt vill jag gratulera Grebo IK´s herrar till spel i Division fyra!

Att dö i smärtor

För ett år sedan polisanmäler ett föräldrapar sjukvårdspersonal för vållande till annans död. Föräldrarnas för tidigt födda spädbarns hjärta slutar smärtfritt att slå, väl övervakat av både tekniskt avancerad apparatur och personal. Barnet är sedan tidigare hjärndött efter en felbehandling av en sjuksköterska.

I mars i år hämtas en kvinnlig överläkare på sin arbetsplats Astrid Lindgrens sjukhus av flera poliser. Läkaren har inte fått arbeta sedan dess.

I dag är socialstyrelsen färdiga med granskningen av fallet och uppger att inga fel har begåtts i den palliativa vården, dock är sjuksköterskan som gjorde felbehandlingen varnad.

Dock fortsätter den underbehandling av smärtstillande och lugnande medicin, som det rapporterats om en hel del den senaste veckan, på olika vårdinrättningar runt om i landet. Läkare vågar inte ordinera höga doser smärtlindring för patienter i livets slutskede för att de är rädda att bli anmälda för mord. Sjuksköterskor är rädda för att ge de svårt sjuka patienterna hela de doser som är ordinerade för att bli anmälda för vållande till annans död.

Om jag blir svårt sjuk och ligger i dödens väntrum vill jag ha rätt mängd smärtlindrande och lugnande läkemedel. Ligger jag och väntar på att dö med ständiga plågor, inte sällan med trycksår (liggsår) och en helvetisk dödsångest vill jag att personalen som har hand om mig ger mig rätt mängd läkemedel för att jag ska kunna slappna av.
Om jag råkar ut för en olycka eller på något annat sätt blir hjärndöd vill jag att vårdpersonalen opererar ut alla organ/kroppsdelar som är fräscha och friska nog för transplantation och sedan ger mig höga doser smärtlindring och ångestdämpande.
Hellre att jag dör snabbt utan smärta och ångest än genom ett utdraget lidande med starka smärtor och outhärdlig ångest.

Mina anhöriga vet detta. Och jag hoppas för allt i världen att de inte skulle anmäla ansvarig läkare för mord. Jag hoppas, och tror, att de är eftertänksamma nog att inte vara så korkade, än om, i en otroligt påfrestande situation.

Här kan du anmäla dig till donationsregistret. Gör det. Nu.

Läs mer: DN, Fokus.

Att simma fort eller att inte göra det

Jag har befunnit mig tillräckligt många gånger i Västertorps simhall för att finna ett mönster.

I simhallen finns alltid en av de sex banorna reserverade för snabbsimning. På denna bana simmar i princip alltid en person med snopp. Han behöver inte ens simma snabbt för att han ska tycka att han kan kvala in.

En gång under mina tre veckor i simhallen har banan befästs av en kvinna.
I dag simmade nämligen en person med fitta i snabbanan. Hon simmade snabbt, hon gjorde riktiga simvändningar under vattnet och liksom flöt genom den klorerade vätskan oavsett vilket av de fyra simsätt hon utövade.
När hon gick upp ur banan var en snoppmänniska genast där och började plaska runt med dålig teknik, i ungefär en längd (eller möjligtvis två längder) innan han tog en treminutersvila vid en av kortsidorna. Så försökte han utöva frisim i en längd igen innan han ånyo vilade i fem minuter). Han simmade inte ens fort.

I simhallen har jag träffat på och iakttagit många kvinnor som simmar snabbt, som strugglar och simmar om de som simmar sakta i motionsdelen. De som liksom de flesta av oss med fitta, inte har självförtroende nog att ta för sig. Inte ens för att simma i den snabba banan.

Estonia

I natt strax efter klockan ett var det femton år sedan färjan M/S Estonia sjönk och 852 personer omkom i ett kallt stormigt Östersjön.

Tänd ett ljus för de omkomna och tänk en liten tyst minut på dem som blev kvar. De som förlorade sin (äkta) hälft eller en förälder, de som förlorade en far-eller-morförälder eller en arbetskamrat. De som förlorade en älskare, en älskarinna, sina barn eller barnbarn.

Ta inte livet för givet. Det är svårt att leva. Det är väldigt lätt att dö.

Tidningsanka

De senaste veckorna har mediadebatten mest handlat om en viss mrs Anka. Det enda jag har att säga i den debatten är att fru Anka ser hemskt mycket äldre ut än sina 38 år på jorden.

(Bild härifrån)

Har hon verkligen inte räknat fel, är hon verkligen inte 58? Det verkar fruktansvärt hårt att vara lyxhemmafru, sådär sliten och gammal vill inte jag se ut om åtta år. Hemmafru kanske är ett dåligt val av yrke?

Nåja, en annan person som verkligen borde försvinna ur media är Ann Söderlund. Hon är verkligen osympatisk och otevemässig. Skriva kan hon inte heller. Är hon gift med någon mäktig mediaman?
Henne skulle jag vilja sätta i en en-och-en-halva i en socialbidragsmaxad förort där en majoritet av invånarna är nysvenskar. Där kunde hon bo och försöka leva på socialbidrag och tvingas köa på arbetsförmedlingen eller slitarbeta sena kvällar och tidiga morgnar som till exempel undersköterska. Och hennes fiiiiina hippa söderbarn skulle gå på förskola i en förort knut om knut och hennes bil skulle tas i från henne. Och hon skulle knappt ha råd att åka kollektivt. Hon skulle få en vecka som straff för att hon i veckans DN På stans hej konsument svarar på frågan vilken hennes favoritförort är: "jag förstår mig inte på förorter" samt att hon inte återvinner. Hon skulle inte klara en timme i skiten ens.

Och jag, jag skulle inte vilja följa den realitysåpan.

Ett halvår som trettio

Att Nattnallen fyller 30 år betyder också att jag varit 30 i ett halvår nu.

Under detta halvår har jag varit bra på förändring. Jag vet inte om det är någon slags 30-årskris eller bara en vanlig jäkla Mart-kris.

Vad jag åstadkommit och pysslat med under mitt halvår som 30-åring är följande:
* Arbetat på ett av Sveriges största akutsjukhus.
* Tagit tjänstledigt från mitt arbete som nattsjuksköterska.
* Sagt upp mig från tjänstledigheten av mitt arbete på Ortopeden.
* Börjat studera på Specialistsjuksköterske-programmet med inriktning på intensivvård på Karolinska Institutet.
* Funderat på att sluta studera och åka till Sydostasien i ett par månader i vinter.
* Tagit eget beslut att sluta medicinera med antidepressiv medicin och fått undanträngda känslor och sinnen tillbaka. Samt lite av den lekfullhet jag trodde försvann i 20-årsåldern.
* Börjat träna.
* Haft 4-veckors sommarsemester för första gången i mitt liv. Det var så bra att jag tog 4 veckor semester till efter två veckors sommararbete.
* Varit på långsemester i Malmö.
* Besökt tre olika musikfestivaler i augusti.
* Odlat. Förodlat i växthus inne. Planterat ut växterna på balkongen. Vattnat, ansat, pysslat. Skördat fyra olika sorters chili, två sorters sallad, Thaibasilika, vitlök och busktomater samt njutit av färggrann blomsterprakt.
* Sjungit. Altstämmor i kören Take a Note. Haft schlager-konsert. Övat 80-talslåtar till konserten 6/12.
* Läst. Inte bara romaner och facklitteratur. Även Fokus. Samt Vi och Vi läser.
* Badat. Nu mest inne i Västertorp. I somras i Vinterviken, Grebo beach, Ribban samt i havet och i poolen i Nybrostrand.
* Varit gäst på ett bröllop.
* Åkt tåg. Tur och retur Stockholm - Linköping, Stockholm - Mora, Linköping - Malmö, Malmö - Göteborg. Stockholm - Uppsala. Linköping - Linghem. Flera gånger.
* Grillat halloumi, vegokorv, Tzaispett, quornfiléer, majskolvar, vegokotletter.
* Klippt lugg.
* Köpt ny gammal fantastisk cykel.
* Plockat blåbär och blommor.
* Skaffat ny mobiltelefon. Eftersom den gamla en vecka efter inköp fick sprucken skärm, hade dock kvar den skärmtrasiga mobilen ett år.
* Haft ledvärk. Ischiasvärk. Ryggvärk och onda tankar om mig själv.
* Blivit skrämd av finanskris, svininfluensa och borgarbrackor. Men också av att nästan alla i min ålder blivit äldre. Vuxna på något sätt.

Och kommit till insikt med att bli trettio var mycket värre innan 30-årsdagen än efter. Samt att halvåret mars-september är bättre än september till mars. Den sista insikten har jag nog haft sedan jag kunde månadernas namn och fick ihop tankarna på ett konstruktivt sätt. Men det är först utan antidepressiv farmaka i kropp och själ som jag vaknat upp ur någon slags likgiltighet som inte borde vara liv och insett detta.

30-årsdag

I dag är det trettio år sedan jag fyllde sex månader och fick min söta, fina, älskade nalle.

Han som åkt på nästan lika många resor som jag.
Han som tröstat mig i nöd och lust.
Han som ibland känts som min enda vän.



Han som heter Nattnallen - för att man har honom på natten.

(Det här tänkte jag på Nattnallens 27-årsdag!)

Reklam vs ideal

Tack till det eminenta nyhetsmagasinet Fokus för att ni är min stöttepelare i världens ondska och för att ni på redaktionen fortsätter hålla fast vid era ideal!

I 30-årsåldern verkar det nämligen naturligt att som ett vingslag byta åsikter och ideal. Människor som aldrig velat ingå äktenskap gifter sig, folk som varit inbitna veganer börjar äta kött, personer som hatar barn skaffar flera barn, studerande som tidigare varit totalt ointresserade av ekonomi vill bli civilekonomer. De som alltid röstat mot låga skatter röstar på folkpartiet. Typ smala blir feta. Unga blir gamla. Roliga blir trista, liksom.

Fokus är en partipolitiskt obunden tidskrift som utkommer med ett nummer varje vecka. Fokus håller på sina ideal och ändå på rättvisan.

Starta din alldeles egna prenumeration på Sveriges just nu bästa tidskrift här. Och gör det nu.

Kanske finns det ändå ett hopp för att människor inte är rakt igenom onda. Kanske finns en liten solstrimma av värme i en del människors ondskecentrum?

Straff

Sedan jag var liten har jag haft en misstanke om att människan är ond. Egocentrisk och ond. Ungefär som Christopher Sander [Ingenting] sjunger: dricker ur djävulens skål.

I dag fick jag ett straff som bestod av att jag skulle skriva en klurig och svår uppgift att lämna in till kursens examinator. Seminariegruppen berättade att seminariet förra vecka bestod av knappt en timmes diskussion angående intensivvårdssjuksköterskans profession. Gruppen bestod av ungefär femton deltagare. Om jag inte tänker eller räknar fel så är det fyra minuters snack per person.

Jag har suttit med min extrauppgift i över två timmar och har kommit halvvägs. Jag är ledsen och uppgiven. Och jävligt förbannad.

Jag e-mailade kursexaminatorn ett halvt dygn före seminariet om att jag misstänkte att jag fått grissjukan och att jag av barmhärtighetsskäl funderade på att inte närvara på seminariet eftersom jag inte ville smitta människor varken i kollektivtrafiken eller på Karolinska Institutet. Jag skrev också att jag läst artiklarna jag skulle förbereda till seminariet. Jag tog mig upp ur sängen flera gånger för att titta efter i inboxen om hon svarat att jag kunde strunta i seminariet. Tillslut insåg jag att det bara skulle vara korkat att åka iväg till KI. Jag gick och la mig och tillfrisknade efter cirka 24 timmar.
Jag fick e-mailsvar från människan i tisdags eftermiddag. Fem och ett halvt dygn senare. I dag fick jag extrauppgiften som bestod av så mycket mer än jag tycker den borde. jag tror det beror på att jag ställde examinatorn mot väggen i dagens seminarium. När vi studenter fick examinationsuppgiften som sk lämnas in om en vecka förstod ingen av oss hur vi skulle göra eftersom den var så flummig.

Jag tror människan blev sur på mig och straffade mig med denna minst sagt flummiga och mycket omfattande extrauppgift som sändes till min e-mail bara någon timme efter seminariet.

Jag borde lära mig att hålla käft. Och bli glad och tacksam och kåt och lycklig och regelrätt och mjuk och ljuv och lagom och ljummen och söt och timid och godtrogen och klassiskt kvinnlig och yppig och snygg och medel och normal och jäkligt trist.
Och tillslut få en psykos och gå upp i atomer samt sprängas i en miljard delar för att jag blivit som dom andra.

Det var en gång en Svininfluensa..

I veckans Fokus kan man läsa denna fiktiva skildring av Sverige under ungefär en månad av rädsla och ohälsa på grund av Den Nya Influensan.

Ska du vaccinera dig? I så fall när?

Havandeskap

Jag har blivit med träningskort!

Bad, gruppträning innehållande spinning, vattengymnastik och yoga/gympa/aerobics/pilates/core samt gym ingår. Jag har redan simmat och vattengympat!

Men att ta foto på en nymornad Mart måndag morgon före klockan nio gjorde att fotot inte ens blev någorlunda okej.
Tanten i kön bakom mig tyckte det var synd att fotot var svartvitt eftersom jag har så vacker färg på håret.
Vad är det med tanter och guldblondhet? Under mina två nattpass i vecka 35 skulle alla inneliggande tanter på avdelningen klappa mig på huvudet och berätta hur vacker hårfärg jag begåvats med!

Nu ska jag bli stark. Och pigg.
Och snygg!
Önska mig lycka till!