I går morse vaknade jag ur spritångorna vid sjutiden (efter en underbar kväll med indiskt käk, "Kvarteret Skatan" på Rival, Indianviken på Loch Ness och MITT Kransen med bror, joooosi och J) och upptäcker att jag har ont i vänster öga. Ögat känns torrt och som att jag fått nåt skräp däri.
Jag går upp, tvättar händerna och ser mig i spegeln att något litet vitt (som en kokosflinga ungefär, dock lite tunnare och lite kortare) sitter på iris. Jag försöker droppa på koksaltlösning, sköljer rikligt, men eländet sitter fast.
Beger mig då till Liljeholmens närakut och får där hjälp att plocka ut det lilla vita från ögat av en mycket kompetent och trevlig läkare. Nu behandlas jag med antibiotikadroppar i vänster öga var fjärde timme. Hela dagen i går hade jag värk i ögat, framför allt vid blinkning och stängt ögonlock.
Vad det var som satt sig fast i ögat är oväsentligt. I går kväll när jag gick och la mig borstade jag ur sängen mycket noggrant. I dag känns det mycket bättre.
Visar inlägg med etikett sjukhus. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett sjukhus. Visa alla inlägg
söndag 15 november 2009
tisdag 6 oktober 2009
Att dö i smärtor
För ett år sedan polisanmäler ett föräldrapar sjukvårdspersonal för vållande till annans död. Föräldrarnas för tidigt födda spädbarns hjärta slutar smärtfritt att slå, väl övervakat av både tekniskt avancerad apparatur och personal. Barnet är sedan tidigare hjärndött efter en felbehandling av en sjuksköterska.
I mars i år hämtas en kvinnlig överläkare på sin arbetsplats Astrid Lindgrens sjukhus av flera poliser. Läkaren har inte fått arbeta sedan dess.
I dag är socialstyrelsen färdiga med granskningen av fallet och uppger att inga fel har begåtts i den palliativa vården, dock är sjuksköterskan som gjorde felbehandlingen varnad.
Dock fortsätter den underbehandling av smärtstillande och lugnande medicin, som det rapporterats om en hel del den senaste veckan, på olika vårdinrättningar runt om i landet. Läkare vågar inte ordinera höga doser smärtlindring för patienter i livets slutskede för att de är rädda att bli anmälda för mord. Sjuksköterskor är rädda för att ge de svårt sjuka patienterna hela de doser som är ordinerade för att bli anmälda för vållande till annans död.
Om jag blir svårt sjuk och ligger i dödens väntrum vill jag ha rätt mängd smärtlindrande och lugnande läkemedel. Ligger jag och väntar på att dö med ständiga plågor, inte sällan med trycksår (liggsår) och en helvetisk dödsångest vill jag att personalen som har hand om mig ger mig rätt mängd läkemedel för att jag ska kunna slappna av.
Om jag råkar ut för en olycka eller på något annat sätt blir hjärndöd vill jag att vårdpersonalen opererar ut alla organ/kroppsdelar som är fräscha och friska nog för transplantation och sedan ger mig höga doser smärtlindring och ångestdämpande.
Hellre att jag dör snabbt utan smärta och ångest än genom ett utdraget lidande med starka smärtor och outhärdlig ångest.
Mina anhöriga vet detta. Och jag hoppas för allt i världen att de inte skulle anmäla ansvarig läkare för mord. Jag hoppas, och tror, att de är eftertänksamma nog att inte vara så korkade, än om, i en otroligt påfrestande situation.
Här kan du anmäla dig till donationsregistret. Gör det. Nu.
Läs mer: DN, Fokus.
I mars i år hämtas en kvinnlig överläkare på sin arbetsplats Astrid Lindgrens sjukhus av flera poliser. Läkaren har inte fått arbeta sedan dess.
I dag är socialstyrelsen färdiga med granskningen av fallet och uppger att inga fel har begåtts i den palliativa vården, dock är sjuksköterskan som gjorde felbehandlingen varnad.
Dock fortsätter den underbehandling av smärtstillande och lugnande medicin, som det rapporterats om en hel del den senaste veckan, på olika vårdinrättningar runt om i landet. Läkare vågar inte ordinera höga doser smärtlindring för patienter i livets slutskede för att de är rädda att bli anmälda för mord. Sjuksköterskor är rädda för att ge de svårt sjuka patienterna hela de doser som är ordinerade för att bli anmälda för vållande till annans död.
Om jag blir svårt sjuk och ligger i dödens väntrum vill jag ha rätt mängd smärtlindrande och lugnande läkemedel. Ligger jag och väntar på att dö med ständiga plågor, inte sällan med trycksår (liggsår) och en helvetisk dödsångest vill jag att personalen som har hand om mig ger mig rätt mängd läkemedel för att jag ska kunna slappna av.
Om jag råkar ut för en olycka eller på något annat sätt blir hjärndöd vill jag att vårdpersonalen opererar ut alla organ/kroppsdelar som är fräscha och friska nog för transplantation och sedan ger mig höga doser smärtlindring och ångestdämpande.
Hellre att jag dör snabbt utan smärta och ångest än genom ett utdraget lidande med starka smärtor och outhärdlig ångest.
Mina anhöriga vet detta. Och jag hoppas för allt i världen att de inte skulle anmäla ansvarig läkare för mord. Jag hoppas, och tror, att de är eftertänksamma nog att inte vara så korkade, än om, i en otroligt påfrestande situation.
Här kan du anmäla dig till donationsregistret. Gör det. Nu.
Läs mer: DN, Fokus.
söndag 4 oktober 2009
"Våtmarker" av Charlotte Roche
På Pocketshop på Stockholm Central i fredags inhandlade jag "Våtmarker" av den tyska debutanten Charlotte Roche.
Jag började läsa på tåget mellan Stockholm och Uppsala. Att jag är utbildad sjuksköterska och har arbetat på sjukhus i nästan fem år trodde jag hade gjort mig mindre äckelmagad. Jag har sett och känt (genom handskar) så mycket olika sorters kroppsliga sekret och elimination att jag skulle kunna skriva en masteruppsats på ämnet. Jag harsniffat så mycket kroppsliga odörer att min näsa utvecklat nya sensationer i lukt. Jag har bara varit nära att kräkas en gång. Den här romanen äcklar mig.
Huvudpersonen Helen har hamnat på sjukhus på grund av en analfissur (skärskada orsakad av underlivsrakning som sedan inflammerats). Hon är i princip besatt av sex, oavsett om det är med andra eller sig själv. Hon berättar ingående hur hon gör för att skölja ändtarmen ren före analsex och alla olika kroppsvätskor hon äter upp. Hon tvättar inte underlivet eller ansiktet.
Även om jag äcklas, så gör jag det inte så mycket, över hennes sekretbeskrivningar eller hennes hemorrojder. Det jag äcklas mest över är hennes sexmissbruk och att de män hon har sex med klarar att faktiskt fullborda samlag med henne. De ingående beskrivningarna över hur hennes keso-aktiga flytningar luktar, smakar och ser ut tillsammans med att hon är så trasig. Att sjukskötaren (det finns ingenting som heter sjukskötare!) får stånd när att hon berättar om sina sexuella erfarenheter (hur hon till exempel onanerar med avokadokärnor och hur det ibland luktar avföring vid analsex med prostituerade utan kondom). Vad ger det för bild av män egentligen?
Vad vill Roche säga med romanen? -Ha inte analsex för då får du hemorrojder? -Raka dig inte runt rövhålet för då kan du drabbas av analfissurer? -Män är idioter som är mekaniskt inställda på att knulla?
Romanen är dock lite underhållande och jag kommer fortsätta att läsa ut den trots allt snusk och all stördhet i Helens psyke. Romanen ger mig i alla fall lite hopp om att det inte är helt kört för mig, att jag inte är helt psykiskt störd helt enkelt.
Bokhora har recenserat här.
Jag började läsa på tåget mellan Stockholm och Uppsala. Att jag är utbildad sjuksköterska och har arbetat på sjukhus i nästan fem år trodde jag hade gjort mig mindre äckelmagad. Jag har sett och känt (genom handskar) så mycket olika sorters kroppsliga sekret och elimination att jag skulle kunna skriva en masteruppsats på ämnet. Jag harsniffat så mycket kroppsliga odörer att min näsa utvecklat nya sensationer i lukt. Jag har bara varit nära att kräkas en gång. Den här romanen äcklar mig.
Huvudpersonen Helen har hamnat på sjukhus på grund av en analfissur (skärskada orsakad av underlivsrakning som sedan inflammerats). Hon är i princip besatt av sex, oavsett om det är med andra eller sig själv. Hon berättar ingående hur hon gör för att skölja ändtarmen ren före analsex och alla olika kroppsvätskor hon äter upp. Hon tvättar inte underlivet eller ansiktet.
Även om jag äcklas, så gör jag det inte så mycket, över hennes sekretbeskrivningar eller hennes hemorrojder. Det jag äcklas mest över är hennes sexmissbruk och att de män hon har sex med klarar att faktiskt fullborda samlag med henne. De ingående beskrivningarna över hur hennes keso-aktiga flytningar luktar, smakar och ser ut tillsammans med att hon är så trasig. Att sjukskötaren (det finns ingenting som heter sjukskötare!) får stånd när att hon berättar om sina sexuella erfarenheter (hur hon till exempel onanerar med avokadokärnor och hur det ibland luktar avföring vid analsex med prostituerade utan kondom). Vad ger det för bild av män egentligen?
Vad vill Roche säga med romanen? -Ha inte analsex för då får du hemorrojder? -Raka dig inte runt rövhålet för då kan du drabbas av analfissurer? -Män är idioter som är mekaniskt inställda på att knulla?
Romanen är dock lite underhållande och jag kommer fortsätta att läsa ut den trots allt snusk och all stördhet i Helens psyke. Romanen ger mig i alla fall lite hopp om att det inte är helt kört för mig, att jag inte är helt psykiskt störd helt enkelt.
Bokhora har recenserat här.
torsdag 1 oktober 2009
Aktuell studierapport
På måndag startar jag mitt studieuppehåll.
I morse hade jag tenta i akut patofysiologi och farmakologi. I eftermiddag har jag seminarium i omvårdnad. När den här dagen är avklarad behöver jag inte våndas på KI mer för denna gång. (Förutom eventuell omtenta då då!) Jag är missnöjd med utbildningen. Men framför allt är jag vansinnigt missnöjd med mig själv och min insats. Det är inte roligt alls med studierna, det känns meningslöst. Vill jag verkligen fortsätta att arbeta i vårdapparaten? Är det med människor jag vill jobba?
Anledningen till att jag gör uppehåll är inte bara att det känns fel, mest beror det på att jag just nu inte orkar. Jag orkar inte interagera och pressa mig själv. Jag pallar inte denna ångest.
Utan att jag ens frågade eller sa något gav min terapeut mig rådet att jag just nu bara behöver göra det nödvändigaste för att överleva; att äta, att sova, att ta insulin och kontrollera blodsocker, att träna/promenera, att träffa människor jag tycker om, att vila, att klappa katten, att sjunga i kören..
Jag är uppvuxen med att man ska härda ut och inte be om hjälp. Att man ska klara sig själv och inte klaga. Att ge upp är att misslyckas. Det viktigaste är alltid att göra sitt bästa. Att stå ut.
Fruktansvärt misslyckad är hur jag känner mig just nu. Inte gjord för den här världen. Jag är besviken på mig själv att jag inte orkar.
I morse hade jag tenta i akut patofysiologi och farmakologi. I eftermiddag har jag seminarium i omvårdnad. När den här dagen är avklarad behöver jag inte våndas på KI mer för denna gång. (Förutom eventuell omtenta då då!) Jag är missnöjd med utbildningen. Men framför allt är jag vansinnigt missnöjd med mig själv och min insats. Det är inte roligt alls med studierna, det känns meningslöst. Vill jag verkligen fortsätta att arbeta i vårdapparaten? Är det med människor jag vill jobba?
Anledningen till att jag gör uppehåll är inte bara att det känns fel, mest beror det på att jag just nu inte orkar. Jag orkar inte interagera och pressa mig själv. Jag pallar inte denna ångest.
Utan att jag ens frågade eller sa något gav min terapeut mig rådet att jag just nu bara behöver göra det nödvändigaste för att överleva; att äta, att sova, att ta insulin och kontrollera blodsocker, att träna/promenera, att träffa människor jag tycker om, att vila, att klappa katten, att sjunga i kören..
Jag är uppvuxen med att man ska härda ut och inte be om hjälp. Att man ska klara sig själv och inte klaga. Att ge upp är att misslyckas. Det viktigaste är alltid att göra sitt bästa. Att stå ut.
Fruktansvärt misslyckad är hur jag känner mig just nu. Inte gjord för den här världen. Jag är besviken på mig själv att jag inte orkar.
måndag 14 september 2009
Det var en gång en Svininfluensa..
I veckans Fokus kan man läsa denna fiktiva skildring av Sverige under ungefär en månad av rädsla och ohälsa på grund av Den Nya Influensan.
Ska du vaccinera dig? I så fall när?
Ska du vaccinera dig? I så fall när?
fredag 4 september 2009
Grissjuka
En andra person i Sverige har avlidit relaterat till deras smitta av Den nya influensan (Influensavirus typ A, subtyp H1N1). Fem unga svenskar, varav en gravid kvinna, ligger nedsövda och behandlas med ECMO.
Då känns det lite klumpigt, lite dumt att fett-doktorn, Annika Dahlqvist, går ut med att människor som följer hennes kostråd inte blir grissjuka eller får cancer. I dagens upplaga av DN läser jag dessutom att den Nya Zeeländska proffessorn Jim Mann fördömer hennes diet på lång sikt i en vetenskaplig artikel i den ansedda brittiska medicintidskriften The Lancet. Men Dahlqvist har sagt att hon inte tycker om att läsa ny medicinsk vetenskap. Och det är förståeligt, dagens forskning om mat vid diabetes tyder inte på långsiktigt bra resultat för personer som gått över till LCHF.
Jag är emot LCHF-kosten för att den innehåller i princip bara djurdelar. Då är vi tillbaka på ruta ett: grisar och att LCHF är grymt grissjukt.
I Fokus läser jag om att livsviktiga operationer kan komma att ställas in på grund av influensan. Att extra personal från akutmottagningar och operationssalar kan behövas på intensivvårdsavdelningarna.
Då känns det lite klumpigt, lite dumt att fett-doktorn, Annika Dahlqvist, går ut med att människor som följer hennes kostråd inte blir grissjuka eller får cancer. I dagens upplaga av DN läser jag dessutom att den Nya Zeeländska proffessorn Jim Mann fördömer hennes diet på lång sikt i en vetenskaplig artikel i den ansedda brittiska medicintidskriften The Lancet. Men Dahlqvist har sagt att hon inte tycker om att läsa ny medicinsk vetenskap. Och det är förståeligt, dagens forskning om mat vid diabetes tyder inte på långsiktigt bra resultat för personer som gått över till LCHF.
Jag är emot LCHF-kosten för att den innehåller i princip bara djurdelar. Då är vi tillbaka på ruta ett: grisar och att LCHF är grymt grissjukt.
I Fokus läser jag om att livsviktiga operationer kan komma att ställas in på grund av influensan. Att extra personal från akutmottagningar och operationssalar kan behövas på intensivvårdsavdelningarna.
torsdag 23 juli 2009
Babels hus
Jag är klar med min andra roman på klassiker-listan!
Romanen "Babels hus", av läkaren och författaren Per Christian Jersild utgavs första gången 1978 och utspelar sig på det fiktiva storsjukhuset Enskede Sjukhus i södra Stockholm.
Romanen handlar om sjukhuset i allmänhet och människorna i och runt det i synnerhet. Läsaren får till en början lära känna patienten Primus Svensson som efter en hjärtinfarkt hamnar på sjukhuset. Man lär sedan känna olika personer runt Primus och deras vardag på det kalla sjukhuset, som nästan känns lite fabriksartad.
Jersilds Babels hus är en satir över på vilka opersonliga sätt patienterna tas om hand. Och hur dåligt personalen mår. Och hur dåligt samarbetet mellan de olika personalkategorierna och specialiteterna fungerar.
På sidan 36 får jag stifta bekantskap med sjuksköterskan Sirkka på medicinavdelning 96, som har ansvar för alla avdelningens patienter samt hennes problem med att räcka till som sjuksköterska ute i patientvården och hennes svåra problem med att likt en förskolelärare försöka få avdelningens undersköterskor och biträden att lyssna på henne samt att göra det de blir tillsagda att göra eller inte göra. Syster Sirkka har även ansvar för bemanningen på avdelningen, just denna dag är två biträden sjuka. man får också veta att hela biträdesstaben byts ut helt varje månad, medan den starka undersköterskegruppen jobbar kvar länge och lindar avdelningsföreståndaren kring sina fingrar och genom detta sätter käppar i hjulen för sjuksköterskorna. På sidan 70 kan man läsa om hur Sirkka försöker ta hand om en patient med blödningar från oesofagusvaricer, där en ovan jourläkare inte hjälper Sirkka eftersom han inte vet vad han ska göra och syster Sirkkas mentala panik innan intensivvårdspersonal kommer till patientens och syster Sirkkas räddning.
På sidan 164 läser jag medicine kandidaten Martina Bossons tankar:
"Innan Martina kommit till kirurgen hade hon varit ganska misstänksam. Kirurgi hade rykte om sig att vara en hjältespecialitet där hårda män i vitt och grönt ständigt kämpade mot döden med skalpellen i hand. Naturligtvis var det en schablon som så mycket annat inom medicinen."
Vidare på sidan 165 kan man läsa:
" Trots sin skepsis trivdes Martina förträffligt. Det fanns en atmosfär av aktivitet och vitalitet på kirurgen. På medicin blev det ofta långdraget och litet knappologiskt med alla evinnerliga utredningar. Patienterna var också genomgående yngre på kirurgen."
På sidan 236 ondgör sig Martina över läkare och läkarutbildningen:
" Vad hände egentligen med folk som utbildade sig till läkare? var studiemiljön socialt destruktiv - eller led de nästan alla av någon mystisk förgiftning och hjärnuppmjukning? Var det formalinet på Asis? Var det narkosångorna? Var det själva trycksvärtan i de 1000-sidiga textböckera? Förgiftade verkade de hur som helst, som om själva fantasicentrum mer eller mindre koagulerat i hjärnan på dem."
Läsaren får även nära följa Primus Svenssons son, Bernt, och hans alkoholberoende och ensamhet samt mer eller mindre stifta bekantskap med runt ett dussin övriga människor inom olika yrkeskategorier som arbetar på storsjukhuset och flera patienter inom olika specialiteter.
Jag kan inte låta bli att ibland skratta högt vid läsning ur romanen, men blir samtidigt ledsen av läsningen. Jag trodde svensk sjukvård hade blivit bättre. Jag trodde att någonting hade hänt sedan 1970-talet, förutom att det numera inte finns några biträden på sjukhusen, att det däremot finns fler anställda sjuksköterskor med högre utbildning, nya medicinska hjälpmedel, behandlingar och rön samt patienternas allt kortare vårdtider. Men fortfarande kan det ibland kännas som att patienterna inte är egna personer utan alla behandlas med "löpande-band-teknik" och att hierarkin fortfarande är mycket mer utbredd än vad människor som inte arbetar på sjukhus tror. Mycket på de tre sjukhus jag arbetat på känns fortfarande ålderdomligt, omodernt och fruktansvärt tungrott.
Jag rekommenderar romanen till alla! Och när sidorna i romanen är slut, är jag dels mycket sugen på att läsa mer av Jersild men också sugen på en ny karriärTrivia: Min pappa sa i helgen att mitt förnamn kommer i från medicine kandidaten Martina Bosson. Mamma hävdar bestämt att namnet Martina kommer från huvudpersonen i Barn 312 av Hans Ulrich Horster.
Oavsett vilken roman jag fått mitt förnamn i från känns det fint att vara döpt efter en litterär gestalt (två litterära gestalter!?).
Romanen "Babels hus", av läkaren och författaren Per Christian Jersild utgavs första gången 1978 och utspelar sig på det fiktiva storsjukhuset Enskede Sjukhus i södra Stockholm.
Romanen handlar om sjukhuset i allmänhet och människorna i och runt det i synnerhet. Läsaren får till en början lära känna patienten Primus Svensson som efter en hjärtinfarkt hamnar på sjukhuset. Man lär sedan känna olika personer runt Primus och deras vardag på det kalla sjukhuset, som nästan känns lite fabriksartad.
Jersilds Babels hus är en satir över på vilka opersonliga sätt patienterna tas om hand. Och hur dåligt personalen mår. Och hur dåligt samarbetet mellan de olika personalkategorierna och specialiteterna fungerar.
På sidan 36 får jag stifta bekantskap med sjuksköterskan Sirkka på medicinavdelning 96, som har ansvar för alla avdelningens patienter samt hennes problem med att räcka till som sjuksköterska ute i patientvården och hennes svåra problem med att likt en förskolelärare försöka få avdelningens undersköterskor och biträden att lyssna på henne samt att göra det de blir tillsagda att göra eller inte göra. Syster Sirkka har även ansvar för bemanningen på avdelningen, just denna dag är två biträden sjuka. man får också veta att hela biträdesstaben byts ut helt varje månad, medan den starka undersköterskegruppen jobbar kvar länge och lindar avdelningsföreståndaren kring sina fingrar och genom detta sätter käppar i hjulen för sjuksköterskorna. På sidan 70 kan man läsa om hur Sirkka försöker ta hand om en patient med blödningar från oesofagusvaricer, där en ovan jourläkare inte hjälper Sirkka eftersom han inte vet vad han ska göra och syster Sirkkas mentala panik innan intensivvårdspersonal kommer till patientens och syster Sirkkas räddning.
På sidan 164 läser jag medicine kandidaten Martina Bossons tankar:
"Innan Martina kommit till kirurgen hade hon varit ganska misstänksam. Kirurgi hade rykte om sig att vara en hjältespecialitet där hårda män i vitt och grönt ständigt kämpade mot döden med skalpellen i hand. Naturligtvis var det en schablon som så mycket annat inom medicinen."
Vidare på sidan 165 kan man läsa:
" Trots sin skepsis trivdes Martina förträffligt. Det fanns en atmosfär av aktivitet och vitalitet på kirurgen. På medicin blev det ofta långdraget och litet knappologiskt med alla evinnerliga utredningar. Patienterna var också genomgående yngre på kirurgen."
På sidan 236 ondgör sig Martina över läkare och läkarutbildningen:
" Vad hände egentligen med folk som utbildade sig till läkare? var studiemiljön socialt destruktiv - eller led de nästan alla av någon mystisk förgiftning och hjärnuppmjukning? Var det formalinet på Asis? Var det narkosångorna? Var det själva trycksvärtan i de 1000-sidiga textböckera? Förgiftade verkade de hur som helst, som om själva fantasicentrum mer eller mindre koagulerat i hjärnan på dem."
Läsaren får även nära följa Primus Svenssons son, Bernt, och hans alkoholberoende och ensamhet samt mer eller mindre stifta bekantskap med runt ett dussin övriga människor inom olika yrkeskategorier som arbetar på storsjukhuset och flera patienter inom olika specialiteter.
Jag kan inte låta bli att ibland skratta högt vid läsning ur romanen, men blir samtidigt ledsen av läsningen. Jag trodde svensk sjukvård hade blivit bättre. Jag trodde att någonting hade hänt sedan 1970-talet, förutom att det numera inte finns några biträden på sjukhusen, att det däremot finns fler anställda sjuksköterskor med högre utbildning, nya medicinska hjälpmedel, behandlingar och rön samt patienternas allt kortare vårdtider. Men fortfarande kan det ibland kännas som att patienterna inte är egna personer utan alla behandlas med "löpande-band-teknik" och att hierarkin fortfarande är mycket mer utbredd än vad människor som inte arbetar på sjukhus tror. Mycket på de tre sjukhus jag arbetat på känns fortfarande ålderdomligt, omodernt och fruktansvärt tungrott.
Jag rekommenderar romanen till alla! Och när sidorna i romanen är slut, är jag dels mycket sugen på att läsa mer av Jersild men också sugen på en ny karriärTrivia: Min pappa sa i helgen att mitt förnamn kommer i från medicine kandidaten Martina Bosson. Mamma hävdar bestämt att namnet Martina kommer från huvudpersonen i Barn 312 av Hans Ulrich Horster.
Oavsett vilken roman jag fått mitt förnamn i från känns det fint att vara döpt efter en litterär gestalt (två litterära gestalter!?).
tisdag 21 juli 2009
Pripps Blå
Lina Neidestam är serietecknare och härskar i södra Stockholm. Hon ritar inte bara fint utan publicerar feministiska och samhällskritiska serier i diverse böcker, seriemagasin samt på sin eminenta blogg förstås.
I helgen var hon på SöS. Det inlägget var ta mej fan det roligaste jag läst sedan jag konfirmerade mig!
Läs.
Klargörande: Trots att jag är syster och arbetar på ovan nämnda arbetsplats ser jag inte ut som en person i en Pripps Blå-reklam. Jag ser inte ut som någon i någon som helst reklam.
Jag harvar i stället omkring med ett nästintill fånigt uttryck på läpparna och drömmer om ett annat liv, någon annan stans. Kanske som hemmafru. I Skåne.
I och för sig arbetar jag inte på akuten, kanske därav reklamavsaknaden med min uppenbarelse...
I helgen var hon på SöS. Det inlägget var ta mej fan det roligaste jag läst sedan jag konfirmerade mig!
Läs.
Klargörande: Trots att jag är syster och arbetar på ovan nämnda arbetsplats ser jag inte ut som en person i en Pripps Blå-reklam. Jag ser inte ut som någon i någon som helst reklam.
Jag harvar i stället omkring med ett nästintill fånigt uttryck på läpparna och drömmer om ett annat liv, någon annan stans. Kanske som hemmafru. I Skåne.
I och för sig arbetar jag inte på akuten, kanske därav reklamavsaknaden med min uppenbarelse...
måndag 20 juli 2009
Eländes elände
Ska snart jobba det femte sista passet innan den här sommarens andra semester.
Och jag är arg.
Jag har ont i ungefär halva kroppen och har huvudvärk samt är subfebril och nyser varje minut. Jag blir så ledsen, så nedslagen. Varför ska det vara såhär?
Klarar jag inte att jobba? Jag blir ju bara sjuk av detta jobbet, av förra jobbet... Är det Stockholm och jobb som är en dålig kombination?
Sedan mitten av juni har jag varit ledig och inte varit ens lite snuvig. Jag jobbade två pass förra veckan och se på mig nu. I elände.
Kan man bli sjukskriven på grund av att man blir sjuk av jobbet? I så fall är man ju inte sjuk, eftersom man inte jobbar och kan då inte vara sjukskriven. Men så snart man sätter foten på arbetet blir man sjuk igen och måste sjukskrivas.
Jag är mest ledsen att jag aldrig någonsin kan fungera normalt.
Och jag är arg.
Jag har ont i ungefär halva kroppen och har huvudvärk samt är subfebril och nyser varje minut. Jag blir så ledsen, så nedslagen. Varför ska det vara såhär?
Klarar jag inte att jobba? Jag blir ju bara sjuk av detta jobbet, av förra jobbet... Är det Stockholm och jobb som är en dålig kombination?
Sedan mitten av juni har jag varit ledig och inte varit ens lite snuvig. Jag jobbade två pass förra veckan och se på mig nu. I elände.
Kan man bli sjukskriven på grund av att man blir sjuk av jobbet? I så fall är man ju inte sjuk, eftersom man inte jobbar och kan då inte vara sjukskriven. Men så snart man sätter foten på arbetet blir man sjuk igen och måste sjukskrivas.
Jag är mest ledsen att jag aldrig någonsin kan fungera normalt.
lördag 11 april 2009
Easter Oratorio
Glad påsk allesammans!
Såhär stilla och vackert var det när jag cyklade över Årstabron från jobbet vid halvåtta-tiden i morse.
..och såhär "vacker" och pigg var jag efter 10,3 timmars arbete...
På balkongen var det så skönt att jag kände att jag inte förtjänar denna värme. Och detta solsken. Vågar jag lita på att våren har kommit även till Stockholm nu?Jag har sovit skitdåligt idag. Ska betala en räkning och lägga mig en stund till.
fredag 6 mars 2009
Oh my heroes
Inte är hon så vardagshjältig tycker jag. Men klart det är synd om kvinnan och alla andra som drabbas av cancer.
I november förra året lade Vimmelmamman in några kommentarer på inlägg, som handlar om sjukdom på min blogg. Vid läsning av hennes blogg tyckte jag givetvis att hennes upplevelser av sjukdomen var hemsk och kände med henne.
Jag förstod inte hur hon hittat hit. Jag förstod inte varför hennes ord var så kalla och borrade in sig så långt in i mig. Så djupt in i alla psykiskt sjuka människors hjärnor, i deras hjärtan, i deras redan så sargade själar.
Jag blev ledsen över att psykisk ohälsa i 2000-talets upplysta Sverige fortfarande inte är rumsren.
Mina vardagshjältar är ni som är veganer, ni som städar Stockholms tunnelbanestationer, ni som inte åker på flygresor eller åker bil och ni som hjälper rörelsehindrade över gator.
Ni som sopsorterar, ni som tar emot övergivna djur, ni som försöker utbilda ouppfostrade ungar i alldeles för stora elevgrupper, ni som arbetar på kvinnojourer, ni som använder lågenergilampor och slänger dem på återvinningscentraler.
Ni som dagligen sliter med tunga lyft av patienter och vårdtagare för svältlön, ni som volontärarbetar i tredje världen, ni som städar Herr Statsminister von Sveinfeldts bostäder (villa, våning, sommarhus), ni som vågar se en annan människa i ögonen och säga hej, även om människan luktar sprit och har dimmig blick.
Ni är mina vardagshjältar! Och jag älskar er!
I november förra året lade Vimmelmamman in några kommentarer på inlägg, som handlar om sjukdom på min blogg. Vid läsning av hennes blogg tyckte jag givetvis att hennes upplevelser av sjukdomen var hemsk och kände med henne.
Jag förstod inte hur hon hittat hit. Jag förstod inte varför hennes ord var så kalla och borrade in sig så långt in i mig. Så djupt in i alla psykiskt sjuka människors hjärnor, i deras hjärtan, i deras redan så sargade själar.
Jag blev ledsen över att psykisk ohälsa i 2000-talets upplysta Sverige fortfarande inte är rumsren.
Mina vardagshjältar är ni som är veganer, ni som städar Stockholms tunnelbanestationer, ni som inte åker på flygresor eller åker bil och ni som hjälper rörelsehindrade över gator.
Ni som sopsorterar, ni som tar emot övergivna djur, ni som försöker utbilda ouppfostrade ungar i alldeles för stora elevgrupper, ni som arbetar på kvinnojourer, ni som använder lågenergilampor och slänger dem på återvinningscentraler.
Ni som dagligen sliter med tunga lyft av patienter och vårdtagare för svältlön, ni som volontärarbetar i tredje världen, ni som städar Herr Statsminister von Sveinfeldts bostäder (villa, våning, sommarhus), ni som vågar se en annan människa i ögonen och säga hej, även om människan luktar sprit och har dimmig blick.
Ni är mina vardagshjältar! Och jag älskar er!
onsdag 4 mars 2009
Radio
Alla svenskar som betalat sin tevelicens har ett bra dygn framför sig!
Just nu pågår Hayao Miyazakis tecknade film "Spirited away" från 2001 på SVT1.
16:55 visar SVT1 reprisen på förra veckans "Plus" med Sverker Olofsson.
På SVT B (barnkanalen) startar i dag "Barn på sjukhus" vid 18:30. I första avsnittet får vi möta en tolv-årig kille med diabetes.
Efter domumentären om sjuka barn visar SVTB "Hjärnkontoret" klockan 18:45.
Byt kanal till SVT2 klockan 19 för där visas "Vem vet mest?" med magnifika Rickard Olsson. varifrån får han all sin energi?
Varje vardagskväll visas "Kulturnyheterna" mellan 19 och 19:15 på SVT1. Ett alternativ till Rickard kanske?
Fortsätt titta på tvåan mellan halv åtta och nio för där är det live-musik och intervjuer signerat Kristian Luuk och Per Sinding-Larsen i "Popcirkus" live från Debaser Medis i Stockholm. I kväll står bland andra Salem al Fakir på scenen.
Har du missat "Diplomaterna", men vill vara aktiv i debatten visas sista delen på SVT24 klockan 20:30.
Klockan 21 startar Kunskapskanalens "6 x Tom Alandh", där sex av dokumentärfilmarens alster visas olika kvällar på bästa programtid. I kväll visas "Det nya livet" som handlar om en hemlös kvinna.
Halv tio ikväll visas som vanligt litteraturprogrammet "Babel" med Daniel Sjölin på SVT2.
Klockan 22:55 på SVT2 är det åter igen dags för "En film om Olle Ljungström" av filmaren Jacob Frössén.
Fem i halv tolv visar SVT2 reprisen av sista avsnittet i den engelska polisserien "The Ghost Squad".
Mellan 00:40 och 06:00 visar SVT24 alla Sveriges lokala nyheter. Undrar du vad som hänt i Östnytts upptagningsområde så slå på teven 05:20!
För fler teveprogram kolla TV-tablån!
Glöm inte lyssna på radio!
P1 har otroligt välgjorda program och har något för alla! En kanal utan musik.
P2 är Sveriges radios finkulturkanal.
I P3 spelas den nya musiken, men programmen har substans, till skillnad mot de kommersiella radiokanalerna.
P4 sänder ofta lokala program och sänder varje vardag i tio minuter med start klockan 18:00 "Klartext - nyheter på lätt svenska".
Just nu pågår Hayao Miyazakis tecknade film "Spirited away" från 2001 på SVT1.
16:55 visar SVT1 reprisen på förra veckans "Plus" med Sverker Olofsson.
På SVT B (barnkanalen) startar i dag "Barn på sjukhus" vid 18:30. I första avsnittet får vi möta en tolv-årig kille med diabetes.
Efter domumentären om sjuka barn visar SVTB "Hjärnkontoret" klockan 18:45.
Byt kanal till SVT2 klockan 19 för där visas "Vem vet mest?" med magnifika Rickard Olsson. varifrån får han all sin energi?
Varje vardagskväll visas "Kulturnyheterna" mellan 19 och 19:15 på SVT1. Ett alternativ till Rickard kanske?
Fortsätt titta på tvåan mellan halv åtta och nio för där är det live-musik och intervjuer signerat Kristian Luuk och Per Sinding-Larsen i "Popcirkus" live från Debaser Medis i Stockholm. I kväll står bland andra Salem al Fakir på scenen.
Har du missat "Diplomaterna", men vill vara aktiv i debatten visas sista delen på SVT24 klockan 20:30.
Klockan 21 startar Kunskapskanalens "6 x Tom Alandh", där sex av dokumentärfilmarens alster visas olika kvällar på bästa programtid. I kväll visas "Det nya livet" som handlar om en hemlös kvinna.
Halv tio ikväll visas som vanligt litteraturprogrammet "Babel" med Daniel Sjölin på SVT2.
Klockan 22:55 på SVT2 är det åter igen dags för "En film om Olle Ljungström" av filmaren Jacob Frössén.
Fem i halv tolv visar SVT2 reprisen av sista avsnittet i den engelska polisserien "The Ghost Squad".
Mellan 00:40 och 06:00 visar SVT24 alla Sveriges lokala nyheter. Undrar du vad som hänt i Östnytts upptagningsområde så slå på teven 05:20!
För fler teveprogram kolla TV-tablån!
Glöm inte lyssna på radio!
P1 har otroligt välgjorda program och har något för alla! En kanal utan musik.
P2 är Sveriges radios finkulturkanal.
I P3 spelas den nya musiken, men programmen har substans, till skillnad mot de kommersiella radiokanalerna.
P4 sänder ofta lokala program och sänder varje vardag i tio minuter med start klockan 18:00 "Klartext - nyheter på lätt svenska".
måndag 2 mars 2009
Natt efter natt
Det är natt.
Det susar i ventilationen
och drar lite kallt från fönstret jag har snett till höger framför mig.
Årstaviken ligger isande och snötäckt. Mitt i, en öppen ona, som ett långt rop på hjälp.
Med regelbundna mellanrum lyser lamporna runt gångvägarna på Årstasidan.
De söker närhet,
försöker fånga varandras uppmärksamhet,
som om de saknar någon.
Någon snarkar till. Någonstans hörs en radios nattskval.
Plötsligt störs friden av ett kallt hårt ljud. Uppmärksamheten riktas mot en röd siffra i takets larmsystem.
Jag reser mig för att hjälpa.
Jag ger av min omvårdnad. Av mina kunskaper. Av landstingets resurser.
Tillbaka i tystnaden. Någon hostar.
Det är ännu en natt på Södersjukhusets ortopedavdelning 24.
Det susar i ventilationen
och drar lite kallt från fönstret jag har snett till höger framför mig.
Årstaviken ligger isande och snötäckt. Mitt i, en öppen ona, som ett långt rop på hjälp.
Med regelbundna mellanrum lyser lamporna runt gångvägarna på Årstasidan.
De söker närhet,
försöker fånga varandras uppmärksamhet,
som om de saknar någon.
Någon snarkar till. Någonstans hörs en radios nattskval.
Plötsligt störs friden av ett kallt hårt ljud. Uppmärksamheten riktas mot en röd siffra i takets larmsystem.
Jag reser mig för att hjälpa.
Jag ger av min omvårdnad. Av mina kunskaper. Av landstingets resurser.
Tillbaka i tystnaden. Någon hostar.
Det är ännu en natt på Södersjukhusets ortopedavdelning 24.
måndag 23 februari 2009
Coming clean
I dagens utgåva av Svenska Dagbladet hittar jag en undersköterska som arbetar på min arbetsplats.
Mia visar hur sjukvårdspersonal bör vara klädda i patientkontakt.(bild från SvD)
Detta för en ny bestämmelse där sjukhusen ska få betala för slarv.
Den basala hygienen på sjukhusen är viktigare och mer i ropet än någonsin. Läs mer här.
Den basala hygienen på sjukhusen är viktigare och mer i ropet än någonsin. Läs mer här.
För er som undrar, så har jag inte sett varken Mia eller någon annan kollega på 24an med långärmat eller smycken på arbetstid.
På tal om 24an finns två andra av mina sjuksköterskekollegor intervjuade på SöS hemsida. Klicka på "Medarbetare berättar!" och läs hur de uppfattar avdelningen.
måndag 9 februari 2009
Animal rights
På arbetspassets start möttes jag av en anhörig med en fjällräv runt halsen.
Huvudet på det som en gång varit en vild och vacker fjällräv var inte ens bortplockat och där ögonen en gång suttit gapade svarta hål.
Jag minns inte vad hon sa, eftersom jag bara kunde koncentrera mig på att inte nämna fjällrävens utrotningshot samt att vilda djur inte hör hemma som kadaver varken runt någon bruttas hals eller på människors tallrikar.
Det gör nog ingenting att jag inte klarade att lyssna på människan, det som kom ur hennes mun var nog inget att vettigt i alla fall.
Huvudet på det som en gång varit en vild och vacker fjällräv var inte ens bortplockat och där ögonen en gång suttit gapade svarta hål.
Jag minns inte vad hon sa, eftersom jag bara kunde koncentrera mig på att inte nämna fjällrävens utrotningshot samt att vilda djur inte hör hemma som kadaver varken runt någon bruttas hals eller på människors tallrikar.
Det gör nog ingenting att jag inte klarade att lyssna på människan, det som kom ur hennes mun var nog inget att vettigt i alla fall.
Philosophy
Det var ett tag sedan jag skrev något annat än praktisk filosofi.
Hade tenta i första delkursen (Introduktion till argumentationsanalys, logik och semantik) i lördags morse. Det är svårt att veta om jag klarade tentan eller inte, då nästan alla tentamensfrågorna handlade om att motivera sitt svar.
Jag motiverade så höger hand var alldeles blyertsgrå.
Och skallen var mer än vanligt tom.
Jag vet att jag har fel på en fråga. Totalt fel. Så jag kan inte få mer än 28 av 30 poäng.
Det är andra natten i rad som jag arbetar. Förra natten var hemsk. HEMSK! Jag började gråta i hissen ner till SöS entré. Jag snörvlade i trappan ner till Ringvägen, trots att "SöS-trappskatten" hoppade upp i mitt knä och spann så tårarna torkade. Jag grät på tuben hem. Jag grät i J´s famn i hallen. Efter frukost somnade jag mellan J och Stella.
Det här arbetspasset har börjat mycket bättre. Man vet aldrig var det kan sluta.
I morgon klockan tretton börjar delkurs två i Praktisk filosofi, nämligen introduktion till Normativ etik. Kursböckerna verkar intressanta och välvalda.
Hade tenta i första delkursen (Introduktion till argumentationsanalys, logik och semantik) i lördags morse. Det är svårt att veta om jag klarade tentan eller inte, då nästan alla tentamensfrågorna handlade om att motivera sitt svar.
Jag motiverade så höger hand var alldeles blyertsgrå.
Och skallen var mer än vanligt tom.
Jag vet att jag har fel på en fråga. Totalt fel. Så jag kan inte få mer än 28 av 30 poäng.
Det är andra natten i rad som jag arbetar. Förra natten var hemsk. HEMSK! Jag började gråta i hissen ner till SöS entré. Jag snörvlade i trappan ner till Ringvägen, trots att "SöS-trappskatten" hoppade upp i mitt knä och spann så tårarna torkade. Jag grät på tuben hem. Jag grät i J´s famn i hallen. Efter frukost somnade jag mellan J och Stella.
Det här arbetspasset har börjat mycket bättre. Man vet aldrig var det kan sluta.
I morgon klockan tretton börjar delkurs två i Praktisk filosofi, nämligen introduktion till Normativ etik. Kursböckerna verkar intressanta och välvalda.
tisdag 23 december 2008
ah, va fan spyr du?
Jaha, detta var ju muntert!
Vinterkräksjuke-epidemi lagom till jul.
Sitter på SöS och väntar på Calici-virus med andra ord.
Tips!
1. Sök inte vård under vinterhalvåret.
2. Sätt inte din fot på köpcentra eller stormarknader samt åk inte buss, tunnelbana eller andra fordon som du delar med andra människor under epidemitider.
3. Skaffa inte barn.
4. Träffa inte vänner, bekanta eller andra människor mellan november och februari.
5. Sola, viruset är nämligen känsligt för UV-ljus.
6. Tvätta händerna och använd handsprit. OFTA!
Alltså. Isolera dig och umgås bara med dig själv och naturen. Eller dra utomlands.
Vinterkräksjuke-epidemi lagom till jul.
Sitter på SöS och väntar på Calici-virus med andra ord.
Tips!
1. Sök inte vård under vinterhalvåret.
2. Sätt inte din fot på köpcentra eller stormarknader samt åk inte buss, tunnelbana eller andra fordon som du delar med andra människor under epidemitider.
3. Skaffa inte barn.
4. Träffa inte vänner, bekanta eller andra människor mellan november och februari.
5. Sola, viruset är nämligen känsligt för UV-ljus.
6. Tvätta händerna och använd handsprit. OFTA!
Alltså. Isolera dig och umgås bara med dig själv och naturen. Eller dra utomlands.
måndag 22 december 2008
Music when the light go out
Nu vänder det!
Det blir ljusare för varje dag.
Ska åka till SöS för nattarbete om ett par minuter. Ska försöka hinna lyssna på brorsans LHC-demolåt som jag ska försöka hitta på något kör-arrangemang på.
God jul!
Det blir ljusare för varje dag.
Ska åka till SöS för nattarbete om ett par minuter. Ska försöka hinna lyssna på brorsans LHC-demolåt som jag ska försöka hitta på något kör-arrangemang på.
God jul!
onsdag 10 december 2008
Mr Clean
I dag var jag på andra och sista dagen på två-dagarskursen i vårdhygien för sjuksköterskor och barnmorskor på Södersjukhuset.
Förra veckan fick vi bland annat lära oss angående basala rutiner om hygien, om vad de olika handskar vi i vården använder tål och inte tål, om kärlkateter-relaterade infektioner i vården samt om MRSA. Dagens program var mer intressant med information som kändes mer adekvat och konkret. Vi fick goda råd samt undervisning om bland annat VRE (Vancomycinresistenta Enterokocker), ESBL (Extended Spectrum Betalactamase), urin-kateterisering, sjukdomar som smittar via blod (Hepatiter och HIV), anvisningar och rutiner inom provtagningar, Tuberculos samt om virus som orsakar diarréer.
Medan ni mår illa av ordet "VINTERKRÄKSJUKAN" kan ni läsa denna sorgliga prognos angående resistens hos bakterier.
Utbredningen av nydiagnostiserade MRSA-positiva personer stiger varje år. Hittills i år har nästan 1100 personer i Sverige anmälts MRSA-positiva.
ESBL, som så sent som i februari 2007 började anmälas av de svenska laboratorierna, sprids fort. I februari till juli 2007 anmäldes drygt 1100 nya fall, hittills i år har det hittats 2400 nya fall.
VRE sprids fortfarande mest i Stockholms län. Förra året hittades ca 50 nya fall i hela landet, i år ligger siffran på 435 nya fall (hittills).
Jag lovar återkomma med mer info om detta ämne, då jag tror att, resistensutvecklingen för antibiotika kommer fortsätta samt att alla dessa resistenser snart kommer klassas, liksom MRSA, som samhällsfarlig, anmälningspliktig sjukdom.
Visst blir man lite rädd?
Förra veckan fick vi bland annat lära oss angående basala rutiner om hygien, om vad de olika handskar vi i vården använder tål och inte tål, om kärlkateter-relaterade infektioner i vården samt om MRSA. Dagens program var mer intressant med information som kändes mer adekvat och konkret. Vi fick goda råd samt undervisning om bland annat VRE (Vancomycinresistenta Enterokocker), ESBL (Extended Spectrum Betalactamase), urin-kateterisering, sjukdomar som smittar via blod (Hepatiter och HIV), anvisningar och rutiner inom provtagningar, Tuberculos samt om virus som orsakar diarréer.
Medan ni mår illa av ordet "VINTERKRÄKSJUKAN" kan ni läsa denna sorgliga prognos angående resistens hos bakterier.
Utbredningen av nydiagnostiserade MRSA-positiva personer stiger varje år. Hittills i år har nästan 1100 personer i Sverige anmälts MRSA-positiva.
ESBL, som så sent som i februari 2007 började anmälas av de svenska laboratorierna, sprids fort. I februari till juli 2007 anmäldes drygt 1100 nya fall, hittills i år har det hittats 2400 nya fall.
VRE sprids fortfarande mest i Stockholms län. Förra året hittades ca 50 nya fall i hela landet, i år ligger siffran på 435 nya fall (hittills).
Jag lovar återkomma med mer info om detta ämne, då jag tror att, resistensutvecklingen för antibiotika kommer fortsätta samt att alla dessa resistenser snart kommer klassas, liksom MRSA, som samhällsfarlig, anmälningspliktig sjukdom.
Visst blir man lite rädd?
söndag 30 november 2008
Jag vill inte vara rädd
J steker pannkakor och jag är rädd. Helt utflippat skitskraj.
I går på arbetet skulle jag hjälpa en patient med mobilisering och min rygg liksom knäckte till. Ett litet knäck som gjorde att ländryggen inte kunde vinklas upp igen. Någon sekund senare (kändes som en timme) kunde jag räta ut ryggen, men den darrade och jag blev så hemskt rädd.
Och jag är fortfarande rädd. Livrädd.
Efter en natt med vetevärmare och dålig sömn beroende på värk ska jag snart åka till jobbet och försöka arbeta. Ska fylla i en skadeanmälan som första uppdrag.
Julkortstillverkningen ligger på hyllan tills jag kan röra mig normalt. Band, klistermärken, bokmärken, snören, glitterpennor och lim fortsätter att glimra i påsar och pyssel-lådan.
I går på arbetet skulle jag hjälpa en patient med mobilisering och min rygg liksom knäckte till. Ett litet knäck som gjorde att ländryggen inte kunde vinklas upp igen. Någon sekund senare (kändes som en timme) kunde jag räta ut ryggen, men den darrade och jag blev så hemskt rädd.
Och jag är fortfarande rädd. Livrädd.
Efter en natt med vetevärmare och dålig sömn beroende på värk ska jag snart åka till jobbet och försöka arbeta. Ska fylla i en skadeanmälan som första uppdrag.
Julkortstillverkningen ligger på hyllan tills jag kan röra mig normalt. Band, klistermärken, bokmärken, snören, glitterpennor och lim fortsätter att glimra i påsar och pyssel-lådan.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
