Måtte jag nu inte bli sjuk.
Själva kanylsticket av vaccinationen var ju inte ett dugg smärtsam och kön på 80 minuter hade jag också stått ut med (hade ju med mig kaffe, bok, vatten och halstabletter, så välförberedd som jag är!) om det inte varit för den otroligt jobbiga människa som stod bakom mig i kön.
Hon pratade nonstop.
Om samma tre ämnen.
I åttio minuter.
Hela tiden!
Om och om igen.
Efter kanske en timme lyckades jag koppla bort henne ganska bra. Jag visste ju att hennes snack bara gick på repeat, så det var ju inte som att jag missade något direkt.
Jag kunde dock inte sluta tycka synd om henne för jag tror att hennes liv är ganska torftigt. Rätt tomt. Hon sa nämligen en annan grej och det var riktigt sorgligt. Riktigt hemskt. Hon verkar vara helt ensam i Stockholm. Sveriges största stad.
Om och om igen.
Om att jag var smart som tagit med en bok.
Om att det inte var någon kö när hon tog första sprutan.
Om att det ju inte tar någon tid att ta sprutan. Hur kan det då ta sådan tid i kön.
Efter kanske en timme lyckades jag koppla bort henne ganska bra. Jag visste ju att hennes snack bara gick på repeat, så det var ju inte som att jag missade något direkt.
Jag kunde dock inte sluta tycka synd om henne för jag tror att hennes liv är ganska torftigt. Rätt tomt. Hon sa nämligen en annan grej och det var riktigt sorgligt. Riktigt hemskt. Hon verkar vara helt ensam i Stockholm. Sveriges största stad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar