Vaccinsjuk och Per Morberg

I går låg jag däckad med hög feber och otäcka drömmar mellan svettiga lakan. jag gissar på post-grisvaccineringssjuka. I dag är jag nämligen tillbaka till min vanliga november-förkylning igen. fast jag har varit grymt (haha) aktiv hela dagen och hunnit med MASSOR! (Bland annat ett lussekattsbak.)

På eftermiddagen såg jag onaturligt mycket på teve och på kvällen såg jag första halvan (före reklamen) av Per Morbergs matlagningsshow "Vad blir det för mat?". Herr Morberg är en ganska ruskig man, väldigt macho och självgod. I går skulle han laga den ryska rödbetssoppan Borstj och då sa han att den är givetvis väldigt god även som vegetarisk. Så tog han fram en näve korvar och sa sedan att de som inte är vegetarianer är förtappade.

Jag kunde inte sagt det bättre själv. Fast om jag hade sagt det hade någon arg likätare blivit väldigt sur och spikat upp mig på väggen och sedan plågat mig tills döden skiljer oss åt. (Med anonyma kommentarer på bloggen då förstås.)

Grissjuk - not me!

Till mammas stora glädje har jag nu vaccinerat mig mot Influensa A (H1N1)!
Måtte jag nu inte bli sjuk.
Själva kanylsticket av vaccinationen var ju inte ett dugg smärtsam och kön på 80 minuter hade jag också stått ut med (hade ju med mig kaffe, bok, vatten och halstabletter, så välförberedd som jag är!) om det inte varit för den otroligt jobbiga människa som stod bakom mig i kön.

Hon pratade nonstop.

Om samma tre ämnen.

I åttio minuter.

Hela tiden!
Om och om igen.

Om att jag var smart som tagit med en bok.

Om att det inte var någon kö när hon tog första sprutan.

Om att det ju inte tar någon tid att ta sprutan. Hur kan det då ta sådan tid i kön.

Efter kanske en timme lyckades jag koppla bort henne ganska bra. Jag visste ju att hennes snack bara gick på repeat, så det var ju inte som att jag missade något direkt.
Jag kunde dock inte sluta tycka synd om henne för jag tror att hennes liv är ganska torftigt. Rätt tomt. Hon sa nämligen en annan grej och det var riktigt sorgligt. Riktigt hemskt. Hon verkar vara helt ensam i Stockholm. Sveriges största stad.

Vegomässan 2009

Samma helg som vi svenskar firar andra advent samt när "Rosa tomtar och mintkyssar" och Konstfacks julmarknad går av stapeln anordnar Djurrättsalliansen (Sveriges trevligaste allians månne?) Vegomässan. Årets vegomässa går i julens tecken. Förra året var det kö in och kö ut. Och det var förståeligt eftersom det fanns så mycket bra att handla. Vi ses där eller?

Pinne i ögat

I går morse vaknade jag ur spritångorna vid sjutiden (efter en underbar kväll med indiskt käk, "Kvarteret Skatan" på Rival, Indianviken på Loch Ness och MITT Kransen med bror, joooosi och J) och upptäcker att jag har ont i vänster öga. Ögat känns torrt och som att jag fått nåt skräp däri.
Jag går upp, tvättar händerna och ser mig i spegeln att något litet vitt (som en kokosflinga ungefär, dock lite tunnare och lite kortare) sitter på iris. Jag försöker droppa på koksaltlösning, sköljer rikligt, men eländet sitter fast.

Beger mig då till Liljeholmens närakut och får där hjälp att plocka ut det lilla vita från ögat av en mycket kompetent och trevlig läkare. Nu behandlas jag med antibiotikadroppar i vänster öga var fjärde timme. Hela dagen i går hade jag värk i ögat, framför allt vid blinkning och stängt ögonlock.

Vad det var som satt sig fast i ögat är oväsentligt. I går kväll när jag gick och la mig borstade jag ur sängen mycket noggrant. I dag känns det mycket bättre.

Aktuell studierapport

På måndag startar jag mitt studieuppehåll.

I morse hade jag tenta i akut patofysiologi och farmakologi. I eftermiddag har jag seminarium i omvårdnad. När den här dagen är avklarad behöver jag inte våndas på KI mer för denna gång. (Förutom eventuell omtenta då då!) Jag är missnöjd med utbildningen. Men framför allt är jag vansinnigt missnöjd med mig själv och min insats. Det är inte roligt alls med studierna, det känns meningslöst. Vill jag verkligen fortsätta att arbeta i vårdapparaten? Är det med människor jag vill jobba?

Anledningen till att jag gör uppehåll är inte bara att det känns fel, mest beror det på att jag just nu inte orkar. Jag orkar inte interagera och pressa mig själv. Jag pallar inte denna ångest.
Utan att jag ens frågade eller sa något gav min terapeut mig rådet att jag just nu bara behöver göra det nödvändigaste för att överleva; att äta, att sova, att ta insulin och kontrollera blodsocker, att träna/promenera, att träffa människor jag tycker om, att vila, att klappa katten, att sjunga i kören..

Jag är uppvuxen med att man ska härda ut och inte be om hjälp. Att man ska klara sig själv och inte klaga. Att ge upp är att misslyckas. Det viktigaste är alltid att göra sitt bästa. Att stå ut.

Fruktansvärt misslyckad är hur jag känner mig just nu. Inte gjord för den här världen. Jag är besviken på mig själv att jag inte orkar.

Att simma fort eller att inte göra det

Jag har befunnit mig tillräckligt många gånger i Västertorps simhall för att finna ett mönster.

I simhallen finns alltid en av de sex banorna reserverade för snabbsimning. På denna bana simmar i princip alltid en person med snopp. Han behöver inte ens simma snabbt för att han ska tycka att han kan kvala in.

En gång under mina tre veckor i simhallen har banan befästs av en kvinna.
I dag simmade nämligen en person med fitta i snabbanan. Hon simmade snabbt, hon gjorde riktiga simvändningar under vattnet och liksom flöt genom den klorerade vätskan oavsett vilket av de fyra simsätt hon utövade.
När hon gick upp ur banan var en snoppmänniska genast där och började plaska runt med dålig teknik, i ungefär en längd (eller möjligtvis två längder) innan han tog en treminutersvila vid en av kortsidorna. Så försökte han utöva frisim i en längd igen innan han ånyo vilade i fem minuter). Han simmade inte ens fort.

I simhallen har jag träffat på och iakttagit många kvinnor som simmar snabbt, som strugglar och simmar om de som simmar sakta i motionsdelen. De som liksom de flesta av oss med fitta, inte har självförtroende nog att ta för sig. Inte ens för att simma i den snabba banan.

Ett halvår som trettio

Att Nattnallen fyller 30 år betyder också att jag varit 30 i ett halvår nu.

Under detta halvår har jag varit bra på förändring. Jag vet inte om det är någon slags 30-årskris eller bara en vanlig jäkla Mart-kris.

Vad jag åstadkommit och pysslat med under mitt halvår som 30-åring är följande:
* Arbetat på ett av Sveriges största akutsjukhus.
* Tagit tjänstledigt från mitt arbete som nattsjuksköterska.
* Sagt upp mig från tjänstledigheten av mitt arbete på Ortopeden.
* Börjat studera på Specialistsjuksköterske-programmet med inriktning på intensivvård på Karolinska Institutet.
* Funderat på att sluta studera och åka till Sydostasien i ett par månader i vinter.
* Tagit eget beslut att sluta medicinera med antidepressiv medicin och fått undanträngda känslor och sinnen tillbaka. Samt lite av den lekfullhet jag trodde försvann i 20-årsåldern.
* Börjat träna.
* Haft 4-veckors sommarsemester för första gången i mitt liv. Det var så bra att jag tog 4 veckor semester till efter två veckors sommararbete.
* Varit på långsemester i Malmö.
* Besökt tre olika musikfestivaler i augusti.
* Odlat. Förodlat i växthus inne. Planterat ut växterna på balkongen. Vattnat, ansat, pysslat. Skördat fyra olika sorters chili, två sorters sallad, Thaibasilika, vitlök och busktomater samt njutit av färggrann blomsterprakt.
* Sjungit. Altstämmor i kören Take a Note. Haft schlager-konsert. Övat 80-talslåtar till konserten 6/12.
* Läst. Inte bara romaner och facklitteratur. Även Fokus. Samt Vi och Vi läser.
* Badat. Nu mest inne i Västertorp. I somras i Vinterviken, Grebo beach, Ribban samt i havet och i poolen i Nybrostrand.
* Varit gäst på ett bröllop.
* Åkt tåg. Tur och retur Stockholm - Linköping, Stockholm - Mora, Linköping - Malmö, Malmö - Göteborg. Stockholm - Uppsala. Linköping - Linghem. Flera gånger.
* Grillat halloumi, vegokorv, Tzaispett, quornfiléer, majskolvar, vegokotletter.
* Klippt lugg.
* Köpt ny gammal fantastisk cykel.
* Plockat blåbär och blommor.
* Skaffat ny mobiltelefon. Eftersom den gamla en vecka efter inköp fick sprucken skärm, hade dock kvar den skärmtrasiga mobilen ett år.
* Haft ledvärk. Ischiasvärk. Ryggvärk och onda tankar om mig själv.
* Blivit skrämd av finanskris, svininfluensa och borgarbrackor. Men också av att nästan alla i min ålder blivit äldre. Vuxna på något sätt.

Och kommit till insikt med att bli trettio var mycket värre innan 30-årsdagen än efter. Samt att halvåret mars-september är bättre än september till mars. Den sista insikten har jag nog haft sedan jag kunde månadernas namn och fick ihop tankarna på ett konstruktivt sätt. Men det är först utan antidepressiv farmaka i kropp och själ som jag vaknat upp ur någon slags likgiltighet som inte borde vara liv och insett detta.

30-årsdag

I dag är det trettio år sedan jag fyllde sex månader och fick min söta, fina, älskade nalle.

Han som åkt på nästan lika många resor som jag.
Han som tröstat mig i nöd och lust.
Han som ibland känts som min enda vän.



Han som heter Nattnallen - för att man har honom på natten.

(Det här tänkte jag på Nattnallens 27-årsdag!)

1000 meter

Vaknade klockan sju med en värkande kropp. Var tvungen att gå upp ur sängen. Men smuliga ögon såg jag på mig själv i spegeln. Åt frukost (soy-gurt med en massa nyttigheter och knäcke) och läste halva DN innan jag hoppade upp på cykeln och simmade tusen meter.
I bastun kunde de onda musklerna i ryggen äntligen slappna av.

Jag klarar inte en dags sittande i kalla föreläsningssalar.

Kom hem från simningen. Drack kaffe. Har fixat räkningsbetalningar. Ska finputsa på hemtentan och lämna in det satans flummet senare i dag.

Förbifart Stockholm

Stackars, stackars May-Britt Mellgren i Saltsjö-Boo i Nacka som yttrade sig i söndagens Skriv i DN. Mellgren har "ett fritidshus" (näe, inte en stuga!) i Jämtland och när hon ska åka dit (självklart med bil) är det SÅÅÅ jobbigt att "behöva åka halvvägs till Södertälje för att komma upp på E4:an norrut". Mellgren vill ha förbifarten.

Men Mellgren slutar inte där, hon vill även ha "en Österleden". Då skulle nämligen stackarn slippa "stiga upp klockan fem för att hinna ut ur stan innan rusningstrafiken börjar, samma sak när vi ska åka ner till Stockholm, det gäller att passa in avresan så man inte hamnar i rusningstrafiken".

Till May-Britt Mellgren har jag tre högkvalitativa alternativ:
1. Flytta till någon av Stockholms norra förorter. Märsta ligger till exempel precis vid E4:an och eftersom May-Britt verkar gilla biltrafik älskar hon säkert att flyga också, Arlanda ligger mycket lättillgängligt från Märsta.
2. Ta tåg eller buss till Jämtland.
3. Flytta till fritidshuset i Jämtland så slipper Mellgren bekymra sig för att behöva gå upp klockan fem.

Att bygga en flerfilig motorväg genom (och under) den lilla natur som finns kvar i Stockholm för flera miljoner än vad det kostar att bygga en helt ny tunnelbanelinje eller att anlägga över fem nya spårvägslinjer är inte rimligt. Vill vi få en bättre miljö i och runt Sveriges huvudstad ska vi inte satsa på fler motorvägar. Det är allmänt känt och har forskats mycket om att fler vägar leder till mer trafik istället för mindre trängsel på de nya och de befintliga vägarna.

Det var en gång en Svininfluensa..

I veckans Fokus kan man läsa denna fiktiva skildring av Sverige under ungefär en månad av rädsla och ohälsa på grund av Den Nya Influensan.

Ska du vaccinera dig? I så fall när?

Havandeskap

Jag har blivit med träningskort!

Bad, gruppträning innehållande spinning, vattengymnastik och yoga/gympa/aerobics/pilates/core samt gym ingår. Jag har redan simmat och vattengympat!

Men att ta foto på en nymornad Mart måndag morgon före klockan nio gjorde att fotot inte ens blev någorlunda okej.
Tanten i kön bakom mig tyckte det var synd att fotot var svartvitt eftersom jag har så vacker färg på håret.
Vad är det med tanter och guldblondhet? Under mina två nattpass i vecka 35 skulle alla inneliggande tanter på avdelningen klappa mig på huvudet och berätta hur vacker hårfärg jag begåvats med!

Nu ska jag bli stark. Och pigg.
Och snygg!
Önska mig lycka till!

3 veckor

Det tog inte ens tre veckor i Stockholm för att jag skulle bli sjuk.

Har mestadels legat nedbäddad under täcke och filtar i plyschpyjamas de senaste dagarna. Fryser och skakar som en Mart i Stockholm mellan oktober och maj.

Om det är grissjukan? Tror inte det.

Semester 2009 - del 7; Way Out West

Fjortonde augusti satte jag mig på ett försenat tåg till Göteborg.
I Göteborg kan man fortfarande dra i snöret när man ska plinga på spårvagnarna.
Det kändes som att åka muséetur ungefär.

Maja blev jätteavundsjuk när jag skickade denna klassiska festivalutsikt!

Markus Krunegård och de andra i Laakso levererade (som vanligt)!
Matilda blev mäkta imponerad.
Jari kan ju dethär med distade gitarrer och Lars bakom trummorna är inte bara så läcker - han kan trumma också!

Efter mörkrets ankomst lirade Glasvegas (eller som Götlaborgarna sa: glllos-vegas).
Jäklar vilken prydlig ljudmatta.
Vi såg fantastiska Band of Horses i strålande solsken från öl-området samt Arctic Monkeys
också!

Dagen efter var vädret mer göteborgskt. Regn.
Klockan 12 sms:ade Elin och Aje eftersom de behövde hjälp med att dricka upp öl.
Matilda och jag ställde upp utan att klaga!

Sedan hängde jag i Linnétältet (enda scenen under tak!). Först lirade [Ingenting].

Sedan spelade gubben Ljungström (Olle).
Han är trots alkoholförstörd kropp fortfarande så grym!

Love Antell i Florence Valentin körde sin vänster-propaganda. Han gör det med stil och kurage! Bandet blir bättre och bättre live! Nu lät det riktigt tight!

Matilda som glott på band utanför tältet hade dyngsura skor. Vi hann dock med lite Amadou & Mariam innan vi satte oss med microlasagne och folköl i lägenheten vi lånat över helgen. Vi snackade och lyssnade på Bandit Rock.

På tisdagen blev Matilda diagnosticerad med Nya influensan (Grissjukan). Jag blev inte sjuk!

Inställt

Missade min favoritavgång (stannar inte i Stuvsta och är inte fullt) med pendeltåget till Flemingsberg.
Småsprang till föreläsningssalen där några kursare splashade ut nyheten om att dagens båda föreläsningar var inställda på grund av sjukdom.

Har doktorn i farmakologi blivit grissjuk månne?

Nu åker jag hem och studerar min tjockbibel. Från pärm till pärm.

Hypoglykemi

I natt vaknade jag av hypoglykemi (lågt blodsocker) klockan 02.

Sänglampan var fortfarande tänd och jag mindes att jag redan när jag lagt mig vid midnatt hade känt tendens till lågt blodsocker. Att jag legat i sängen och funderat på vad jag skulle stoppa i mig som inte äcklade mig för mycket ihop med tandkrämssmaken och hur jag skulle göra för att få ner det utan att det skulle nudda tänderna och munhålan.
För jag orkade inte borsta tänderna igen.

Jag vet att jag tänkte sondmat.

Klockan var 02 och blodsockret 2,5 mmol/l. Jag satt i köket med den röda bumlingen tänd, i min matchande plyschpyjamas. Ihopkrupen. Som att jag skyddade mig från kylan.
Åt glass. Med mycket kolasås.
Och så läste jag Fokus.

I ljuset från lampan med bara mörker utanför lampans sken satt jag i min ensamhet.
Medan blodsockret stabiliserade sig kom jag på en massa smarta meningar att blogga om. I morse var allt borta. Alla tankar. Alla funderingar. Alla bevis på hjärnkapacitet. Puts väck!

Jag vet att jag läste en himla träffande artikel skriven av Kisa-sonen och fabulösa journalisten Torbjörn Nilsson, som handlade om att svenskar inte vill hjälpa partierna att bli större eftersom vi - svart på vitt - inte litar på politikerna. Jag vet att min konklusion var smått fantastisk. Nu är den borta.

Dock tror jag att det till nästa års val är bäst att rösta fram Miljöpartiet i kommunvalet i Stockholm. Så det kan bli stopp för den där jävla Förbifarten. Den mångfiliga motorled, där ingen vet var finansieringen ska komma från, som ska byggas genom frisk natur under minst tio år och som kostar mer än att bygga en helt ny tunnelbanelinje. Tänk vad många cykelbanor, trädplanteringar, parker, spårvagnsspår, busslinjer och tunnelbanetåg man skulle kunna anlägga för mindre pengar.

Fitta

Hanna Fridén och jag har inte alltid samma åsikter om allt. Men en sak vi har gemensamt är att vi gillar fittor. Och vi gillar båda två ordet fitta i beteckning på kvinnans kön.

Nu ska jag laga soppa.
Utan djurdelar eller råvaror som härstammar från djur.
För min skull. För miljöns skull. För djurens skull.

Grissjuka

En andra person i Sverige har avlidit relaterat till deras smitta av Den nya influensan (Influensavirus typ A, subtyp H1N1). Fem unga svenskar, varav en gravid kvinna, ligger nedsövda och behandlas med ECMO.

Då känns det lite klumpigt, lite dumt att fett-doktorn, Annika Dahlqvist, går ut med att människor som följer hennes kostråd inte blir grissjuka eller får cancer. I dagens upplaga av DN läser jag dessutom att den Nya Zeeländska proffessorn Jim Mann fördömer hennes diet på lång sikt i en vetenskaplig artikel i den ansedda brittiska medicintidskriften The Lancet. Men Dahlqvist har sagt att hon inte tycker om att läsa ny medicinsk vetenskap. Och det är förståeligt, dagens forskning om mat vid diabetes tyder inte på långsiktigt bra resultat för personer som gått över till LCHF.

Jag är emot LCHF-kosten för att den innehåller i princip bara djurdelar. Då är vi tillbaka på ruta ett: grisar och att LCHF är grymt grissjukt.

I Fokus läser jag om att livsviktiga operationer kan komma att ställas in på grund av influensan. Att extra personal från akutmottagningar och operationssalar kan behövas på intensivvårdsavdelningarna.

Semester 2009 - del 5; Grebo

Min högra fot, min själ och min övriga kropp tillbringade ett par lugna dagar i Grebo.

Nakenbad i solnedgång i Erlången en kväll.

Märta och Hilma samt min syster var på besök en dag. Vi badade. Alla tyckte det var kallt i vattnet utom Märta.

Den dagen slog jag huvudet i en dörrpost. Så jag ramlade bakåt. Jag blev illamående och fick huvudvärk som satt i i två dygn. Lätt commotio? Första natten fick jag sitta och sova samt att jag väcktes varannan timme för att kontrollera att jag fortfarande kunde fästa blicken, röra på kroppen och prata. Sjuksköterskan på sjukvårdsrådgivningen var ordentligt kompetent!

En annan kväll satt Henrik och jag och pratade vid Grebo beach.
Vi badade också. Trots att jag hade glömt min bikini.

En gröngölingsunge var inte den enda fågel jag skådade.
En morgon hördes ett jäkla liv från syrénbuskarna, strax därefter flög en skata ut. Någon minut senare trippar en hökunge ut från busken bara två meter från Märta och mig.

Den fjärde augusti bjöd jag Märta, Hilma, Maja och mamma på fika vid Björknäs sommarbod i utkanten av Grebo. (Pappa dök upp efter jobbet och fick en kopp han också!)

Katten Stina bor där vet ni väl!?

Sedan hade vi tjejkväll med god mat, chips, läsk/vin, vindruvor, nötter och glatt humör. Mamma och Maja gillade rosévinet.

Hilma var i sitt esse!

Och solen gick ner över ängsmark. Över skog och sjö.
Dagen efter reste jag söderut. Hem till Malmö.

Semester 2009 - del 2

Började min andra semester den här sommaren i Grebo.
Solen sken, blommorna blommade och jag fick en lätt commotio av att slå huvudet i en dörrpost.

Åkte lite på Erlången med Vera Justina. Pappa var kapten.

Tjurarna har växt till sig. Snart blir de, med levande kloka Artur till dött kött på din tallrik.

Noi var i Sverige. Vi passade på att ha grillfest. Jag grillade Tzai. Och drack vin till gryningen.

Jossi satt i fören på Vera Justina.

Sedan kom regnet.