Visar inlägg med etikett feminism. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett feminism. Visa alla inlägg

måndag 2 november 2009

Linköpings FC


Grattis Linköpings Fotboll Club till Guldet i Damallsvenskan 2009!

Fy fan så starkt!

Klart att kvinnor kan!

torsdag 22 oktober 2009

Hyllningsvisa till lesbiskt sex

Grattis alla HBT-personer med partners som vill gifta sig i Svenska kyrkan!

I dag har det på kyrkomötet nämligen beslutats att personer av samma kön också får viga sig i Guds hus. Vill man gifta sig med den man är kär i och vill göra det i kyrkan inför Gud ska det väl inte ha någon betydelse om de två människorna som bekänner sin kärlek till varandra och välsignas av Gud båda har fitta eller båda har kuk?

Elin skriver om det här.

Jag kanske inte förstår hur viktig denna fråga är. Jag förstår inte vitsen med att att gifta sig alls. Och Gud och jag vandrar inte tillsammans. Men allas rätt till kärlek och vigsel oavsett genus välkomnar jag givetvis. Se nu till att gifta er vänner, och bjud mig gärna. Jag kan underhålla på alla möjliga sätt!

måndag 12 oktober 2009

Normalitet

Jag önskar så mycket att jag vore en normal, lagom svensk kvinna och att jag var nöjd med det.

Jag önskar att jag inte skulle tänka på alla miljontals kvinnor som bor med barn och hus och man. Att de har hand om huvuddelen av hushållssysslorna och mannen har hand om trädgården och bilen och som inte verkar bry sig om att det är ojämlikt. Och att många kvinnor kanske gillar att arbeta i trädgården och med grovarbetet på husets utsida, men eftersom det är manssysslor gör allt oavlönat arbete inomhus som rörde barnen och hushållet - förutom ekonomin såklart. Att jag inte skulle tänka på alla kvonnor utan sexuella begär, förutom när mannen vill ligga. Kvinnorna har aldrig fått orgasm medsin man, men är glad att han älskar henne och att han har det skönt. Jag önskar verkligen att jag inte brydde mig om detta.

Jag önskar att jag inte påverkades så fruktansvärt negativt av mörker och kyla. Att jag bara klädde på mig och kunde le och glädjas åt att jag var lyckad och levde ett lyckligt liv i ett högerstyrt land där det enda som räknas är kapital lycka.

Jag önskar att jag klarade av att äta kött och på så vis bli slippa bli ständigt påhoppad, utfrågad, förhörd om varför jag bara äter vegetariskt. Jag önskar att jag genom att äta blandkost klarade av att strunta i att hundratusentals djur i köttfabriker lider varje sekund, varje minut, varje timme, varje dygn för att västvärldens människor är för lata för att gå över till vegetarisk kost. Jag önskar att jag inte förstod att fiskarna i haven håller på att försvinna. Att det bara finns sej, sill och makrill kvar av de tolv fiskarter som det fanns hållbara bestånd av i svenska vatten för bara 50 år sedan.

Jag önskar att jag inte var kroniskt sjuk och därför slapp leva med ständig ångest och samvetskval för att jag ätit för mycket, ätit för lite, tagit för mycket insulin, tagit för lite insulin, motionerat för mycket, motionerat för lite samt stressat för mycket och därför bli få hjärt-och -kärlsjukdomar eller att bli blind och njursjuk samt nervpåverkan innan jag fyller 40. Dessutom behöva bli omyndigförklarad av Transportstyrelsen vart tredje år.

Jag önskar att jag kunde vara nöjd med att ha ett jobb och vara kvar på jobbet i många år.
Jag önskar att jag kunde ha normala kvinnliga intressen som exempelvis laga mat, diska, föda barn, ta hand om barn, stryka, tvätta och planera semestrar. Jag önskar att jag skulle passa in bland människor i mentalt arktiskt kalla Stockholm och tycka om att diskutera lägenhetsvisningar i hippa områden innanför tullarna samt barnvagnsmodeller och graviditetsåkommor. Att jag tittade på reklamteve och gick på reklamens budskap om lycka av att shoppa sig en dyr livsstil.

Jag önskar också att jag klarade av att resa utomlands med flyg. Att mitt samvete inte skulle sprängas sönder och samman när jag ens tänker på en flygresa.

Jag önskar att jag var mer normal. Mer lagom. Mer svensk. Mer tråkigt medel.
Jag önskar att jag var mindre konstig. Mindre utstickande. Mindre Mart helt enkelt.

Jag önskar att jag inte var så jävla rädd för att leva. Att jag inte var så förbannat rädd för att varje dag tappa min fasad och bara falla ner i en bottenlös gråt.

torsdag 8 oktober 2009

Nobelpriset i litteratur 2009

I dag klockan 13 öppnas porten och 2009 års Nobelpristagare i litteratur tillkännages av Svenska Akademiens ständiga sekreterare Peter Englund. Han gör sitt premiärtillkännagivande. Spännande!

Vem tror vi vinner?

Jag tror på en europeisk vit man i medelåldern som bara hardcore-litteraturslukare har läst. Som vanligt.

(Uppdaterat 091008 kl 14:50; Hertha Müller fick priset. En europeisk vit medelålders kvinna som faktiskt är känd!)

söndag 4 oktober 2009

"Våtmarker" av Charlotte Roche

Pocketshop på Stockholm Central i fredags inhandlade jag "Våtmarker" av den tyska debutanten Charlotte Roche.

Jag började läsa på tåget mellan Stockholm och Uppsala. Att jag är utbildad sjuksköterska och har arbetat på sjukhus i nästan fem år trodde jag hade gjort mig mindre äckelmagad. Jag har sett och känt (genom handskar) så mycket olika sorters kroppsliga sekret och elimination att jag skulle kunna skriva en masteruppsats på ämnet. Jag harsniffat så mycket kroppsliga odörer att min näsa utvecklat nya sensationer i lukt. Jag har bara varit nära att kräkas en gång. Den här romanen äcklar mig.
Huvudpersonen Helen har hamnat på sjukhus på grund av en analfissur (skärskada orsakad av underlivsrakning som sedan inflammerats). Hon är i princip besatt av sex, oavsett om det är med andra eller sig själv. Hon berättar ingående hur hon gör för att skölja ändtarmen ren före analsex och alla olika kroppsvätskor hon äter upp. Hon tvättar inte underlivet eller ansiktet.

Även om jag äcklas, så gör jag det inte så mycket, över hennes sekretbeskrivningar eller hennes hemorrojder. Det jag äcklas mest över är hennes sexmissbruk och att de män hon har sex med klarar att faktiskt fullborda samlag med henne. De ingående beskrivningarna över hur hennes keso-aktiga flytningar luktar, smakar och ser ut tillsammans med att hon är så trasig. Att sjukskötaren (det finns ingenting som heter sjukskötare!) får stånd när att hon berättar om sina sexuella erfarenheter (hur hon till exempel onanerar med avokadokärnor och hur det ibland luktar avföring vid analsex med prostituerade utan kondom). Vad ger det för bild av män egentligen?
Vad vill Roche säga med romanen? -Ha inte analsex för då får du hemorrojder? -Raka dig inte runt rövhålet för då kan du drabbas av analfissurer? -Män är idioter som är mekaniskt inställda på att knulla?

Romanen är dock lite underhållande och jag kommer fortsätta att läsa ut den trots allt snusk och all stördhet i Helens psyke. Romanen ger mig i alla fall lite hopp om att det inte är helt kört för mig, att jag inte är helt psykiskt störd helt enkelt.

Bokhora har recenserat här.

Objektivfestivalen

Missa inte den feministiska filmfestivalen ObjektivfestivalenTellus och Galleri Ropa här i Midsommarkransen den tionde oktober!


Kolla in programmet och varför festivalen är nödvändig genom att klicka här.

(Uppdaterat 091008 kl 10:07: Läs Fredrik Strages artikel i DN På stan här.)

onsdag 30 september 2009

Att simma fort eller att inte göra det

Jag har befunnit mig tillräckligt många gånger i Västertorps simhall för att finna ett mönster.

I simhallen finns alltid en av de sex banorna reserverade för snabbsimning. På denna bana simmar i princip alltid en person med snopp. Han behöver inte ens simma snabbt för att han ska tycka att han kan kvala in.

En gång under mina tre veckor i simhallen har banan befästs av en kvinna.
I dag simmade nämligen en person med fitta i snabbanan. Hon simmade snabbt, hon gjorde riktiga simvändningar under vattnet och liksom flöt genom den klorerade vätskan oavsett vilket av de fyra simsätt hon utövade.
När hon gick upp ur banan var en snoppmänniska genast där och började plaska runt med dålig teknik, i ungefär en längd (eller möjligtvis två längder) innan han tog en treminutersvila vid en av kortsidorna. Så försökte han utöva frisim i en längd igen innan han ånyo vilade i fem minuter). Han simmade inte ens fort.

I simhallen har jag träffat på och iakttagit många kvinnor som simmar snabbt, som strugglar och simmar om de som simmar sakta i motionsdelen. De som liksom de flesta av oss med fitta, inte har självförtroende nog att ta för sig. Inte ens för att simma i den snabba banan.

söndag 6 september 2009

I love språk!

Äntligen!

I kväll startar äntligen höstsäsongens första I love språk. Glo på SVT2 mellan klockan 17 och 18 och njut av språkdebatt. Ikväll utlovas språksnack med bland andra författaren och programledaren Daniel Sjölin samt chefredaktören för Språktidningen Patrik Hadenius om varför svenskarna älskar svenskan och varför vi är ett sådant språkintresserat folk.

Spännande!

Nu lyssnar jag på radio. På P2. Om musik handlar om kvinnors villkor i den mansdominerade musikvärlden. I dag handlar det om pop- och- rockmusiker.

I veckan är det säsongspremiär för Babel. Klockan 21:30 på SVT2 under fjorton onsdagar i höst!

fredag 4 september 2009

Fitta

Hanna Fridén och jag har inte alltid samma åsikter om allt. Men en sak vi har gemensamt är att vi gillar fittor. Och vi gillar båda två ordet fitta i beteckning på kvinnans kön.

Nu ska jag laga soppa.
Utan djurdelar eller råvaror som härstammar från djur.
För min skull. För miljöns skull. För djurens skull.

fredag 28 augusti 2009

Bränn behån

Näe, brudar! Nu jävlar ska här hängas tuttar.

Nu slänger vi av oss våra behåar och låter bröna hänga fritt. Mycket vackrare, mycket friare.

Visst är det fint med guppande boppar! Visst vågar du. Jag är redan fri!

fredag 17 juli 2009

Martina tipsar (3)

Dagens tips:
Lyssna på andra personers konversationer. Till exempel på beachen, i kollektivtrafiken, på restaurang/café/bar eller i mataffären.

Idag, halvslumrande efter nattarbete, låg jag på en filt vid Vinterviken, började jag lyssna till en mycket intressant konversation mellan två öldrickande personer, en man och en kvinna i 40-årsåldern, som handlade om olika sorters droger.
De redogjorde mycket detaljerat angående fysiska och psykiska effekter för de olika drogerna på marknaden samt hur mycket sättet för administration betyder för känslan som infinner sig i kropp och själ av de olika drogerna.
Jag fick även lära mig hur kemiska droger framställs samt vilka droger som tar liv primärt och vilka som gör det sekundärt.
Viss bekantskap fick jag också stifta med framför allt mannens nu avlidna kompisar som missbrukat diverse olika narkotiska preparat och tagit överdoser innan de fyllt 30.

Jag överhörde även en konversation mellan ett par i 35-årsåldern. Han övertatuerad, hon överblonderad. Hon tutt-och-läppfixad, han smått blekfet. Hon pratade skit om de flesta kvinnor i blickfånget. De flesta var enligt bruden för feta. De jag hörde henne prata om var alla gravida. Jag har hört att det är viktigt att inte banta vid graviditet.

måndag 8 juni 2009

Miljöfeminism

I Stockholms kommun röstade 16,7 % på Miljöpartiet och 4,5 % på Feministiskt Initiativ.

Alla Stockholmare är visst inte helt urblåsta.

Hur röstade folket där du bor? Kolla här. Klicka på din hemkommun.

fredag 17 april 2009

Utbildningen

Tillslut lyckades jag anmäla mig till två master-utbildningar (60 hp vardera) inom sjuksköterskeyrket på Karolinska i Huddinge och till grundkursen i Genusvetenskap (30 hp) på Stockholms Universitet.

I dag läser jag i dn att Verket för högskoleservice (VHS) JO-anmäls för kraschen.

tisdag 17 februari 2009

Maria & jag

Det var inte bara jag som tyckte Ebba Witt-Brattström var ute på hal is med sin artikel angående Historiska muséets utställning "Maria - Drömmen om kvinnan" i onsdagens (11/2) DN.

Tack Maria Sveland. Tack för att jag får leva i samtid med dig. Just det, läs Svelands svar på Witt-Brattström.

Utställningen innehåller medeltida Jungfru Maria-skulpturer samt nutida tolkningar i musik, text, dans och konst av bland andra Eva Dahlgren och just Maria Sveland.