Att simma fort eller att inte göra det

Jag har befunnit mig tillräckligt många gånger i Västertorps simhall för att finna ett mönster.

I simhallen finns alltid en av de sex banorna reserverade för snabbsimning. På denna bana simmar i princip alltid en person med snopp. Han behöver inte ens simma snabbt för att han ska tycka att han kan kvala in.

En gång under mina tre veckor i simhallen har banan befästs av en kvinna.
I dag simmade nämligen en person med fitta i snabbanan. Hon simmade snabbt, hon gjorde riktiga simvändningar under vattnet och liksom flöt genom den klorerade vätskan oavsett vilket av de fyra simsätt hon utövade.
När hon gick upp ur banan var en snoppmänniska genast där och började plaska runt med dålig teknik, i ungefär en längd (eller möjligtvis två längder) innan han tog en treminutersvila vid en av kortsidorna. Så försökte han utöva frisim i en längd igen innan han ånyo vilade i fem minuter). Han simmade inte ens fort.

I simhallen har jag träffat på och iakttagit många kvinnor som simmar snabbt, som strugglar och simmar om de som simmar sakta i motionsdelen. De som liksom de flesta av oss med fitta, inte har självförtroende nog att ta för sig. Inte ens för att simma i den snabba banan.