I thought you said summer is going to take the pain away

Det har varit en lärorik vecka.

Åkte till Linköping förra fredagen (18e). Stella var otroligt lugn och vilade tyst och tryggt i sin resebur. Jag satt och pratade med en tjej som hade tagit hand om en hund som farit illa i missbrukarkretsar i Gävle. När hon gick av läste jag färdigt Pappersväggar av John Ajvide Lindqvist. Romanen innehåller noveller i skräckgenren. Novellerna var av mycket varierande kvalitet. Och ingen var speciellt otäck.



Framme i Linköping mötte pappa oss på perrongen och skjutsade ut oss till Grebo där mamma hade maten klar (väldigt könsorienterat). Vi drack rödvin och pratade hela kvällen.

Solen gick ner och det blev en ny dag.

På lördagsmorgonen hade jag 2008 års utebadspremiär. Rekord-sen. På eftermiddagen kom Maja med döttrarna ut till torpet. En barndomsvän gifte sig i Grebo kyrka.

Efter bröllopet började det regna. Hilma befann sig under paraplyet.

Trots kyla och småregnigt grillade vi och spelade kort till midnatt. På natten började det regna och åska. Nästan 25 millimeter regnade det till söndag eftermiddag. Hilma, pappa och jag var ute i regnkläder och plaskade på söndagen. Vi hade för mycket spring i benen.

Maja och flickorna åkte hem efter middagen, då var jag helt slut. Jag förstår inte hur hon orkar!

Älvorna dansade på Norrbyfälten. Magiskt!

På måndagsmorgonen åkte mamma, pappa och jag till Linköping. Pappa åkte till kusten för en spelning och mamma och jag bestämde möte med Micke, Jossi, Maja och Märta på Gula huset för en tvåtimmarslunch i strålande sol. Det var rea på Lin & Co, jag handlade en t-shirt från EDUN till halva priset. Mamma och jag tog 17:05-bussen tillbaka till Grebo. Åt jordgubbar och tog en långpromenad.

En typisk kväll i torpet med föräldrarna. Korsord, te och vin.

På tisdagsmorgonen hade Stella kräkts på en matta. Under dagen fortsatte hon att kräkas. Mamma, pappa och jag gick ändå till Björknäs sommarbod för fika och hantverk. De hade precis fått hem två ursöta kattungar.

Kattungen Stina.

Hönorna som gick fritt på den stora tomten vaktades av en stolt tupp. Hönsen hade värpt ägg i olika färger som vi köpte billigt.

På onsdagen ringde jag djursjukhuset. En veterinär tipsade om att inte låta katten äta på 24 timmar, att endast dricka vatten. Efter ett par timmar var Stella hungrig och jag köpte fiskblock i Nära Dej Grebo. (Butiken MÅSTE bli bättre på miljötänk. Som fryst fisk fanns bara torsk i olika former, samt makrill. F visste inte ens att torsken är en hotad art. Borde man inte veta sådant när man arbetar i affär? Är man inte intresserad av livsmedel när man arbetar i affär?) Stella kräktes dock inte av den lilla fisken hon åt, men jag var fortfarande orolig i och med att temperaturen ute närmade sig 28-30 grader.

Mamma, pappa och jag tog en tur med båten. Motorn dog efter ett antal hundra meter. Vi bestämde att jag skulle ro till land för att fika, pappa skulle ro tillbaka.

Väl i land och med magarna fulla med kaffe tog vi oss i båten igen. Såklart fungerade åter motorn.
Erlången var spegelblank. Oh så stilla.

Strax före 19 körde pappa Stella och mig till Linköping C. Intercity-tågets kupéer hade en temperatur på cirka 30 grader. Jag var jätterädd att lilla sjuka Stella skulle sluta andas av värmeslag och vätskebrist. Hon sov hela vägen, varje kvart kollade jag om hon levde. Strax efter 22:30 var vi hemma i Kransen igen.

Morgonen därpå hittade jag inget kattkräks på mattorna. Meddelade mamma att Stella var frisk. Femton minuter senare kräktes hon, jag googlade och lät Stella på nytt inte inta fast föda. Fyllde hennes skål med kallt vatten och åkte till arbetet. Den kvällen gjorde jag inget bra jobb. Hela cykelturen hem grät jag ansiktet rödmosigt. Stella mötte mig vid dörren och jag fortsatte gråta. Ringde jourveterinär som tycke katten skulle fortsätta endast inta vatten och att jag skulle ringa djursjukhus morgonen därpå. Den natten var jag vaken varje halvtimme. Klockan 05:40 ringde jag till jobbet och meddelade att jag tänkte vara hemma med sjuk katt. Prick klockan åtta ringde jag Södra Djursjukhuset för rådgivning. De tog mina och Stellas uppgifter och bad oss åka dit akut, vilket vi också gjorde. Väl där fick vi vänta drygt två timmar innan en veterinär (känd från teve) undersökte kattskrället. Stella fick diagnosen magkatarr efter magsjuka. Köpte specialmat. Tog buss och t-bana hem. Köpte Pepcid och sej på vägen.

Stella har inte kräkts sedan i fredags eftermiddag. Nu äter hon vanligt torrfoder som bas och dyra specialmaten som tillägg. Hon har gått ner i vikt och är precis lika busig som vanligt. Och sedan i lördags har jag varit sååååå lycklig.
Så tacksam för att hon lever och är min puffla.