Blåsippan ute i backarna står

Hittills har den här dagen varit ensam.
Men fin.
Kanske tack vare lugnet och den valda ensamheten.

Jag promenerade till Aspudden där jag tog tunnelbanelinje tretton till Skärholmen.

I Skärholmen centrum darrade det av liv.
Människor samtalade med varandra på torget där grönsakshandel pågick.
Människor log. Människor var fyllda med liv. Av glädje.

Jag drog mig mot Myrorna med min stora kasse fylld med kläder och pockets jag tröttnat på. I affären hittade jag flera föremål av pressat glas till fyndpriser.

Väl hemma gjorde jag lite fint invid knuten till den fastighet jag bor i. Ungefär som "Guerilla gardening". Jag planterade ut två ranunklar och några överblommade pärlhyacintlökar.
Jag vattnade och gick in.
Fem minuter senare prasslar det till bakom en av björkarna.

Jag vet inte om rådjuret trodde att jag lade ut mat till honom! Det verkade nästan så.

Rådjuret passade även på att smaska i sig scilla-stjälkar och andra nygröna blad (kolla in tungan!). Han åt ganska lugnt men väldigt sansat i över femton minuter, allt medan jag spanade och fotograferade från balkongen.

Innan han gick vidare kollade han in i trapphuset i ett av de nybyggda grannhusen.

Jag har hittat ett fantastiskt "blåsippsställe".

Mamma har flera (som för allt i världen inte får avslöjs!) i Grebotrakterna. Mitt ligger nära min hemadress och är så rikt på anemoner att mina ögon tårades av glädje och vårlycka.

Blåsippan ute i backarna står,
niger och säger att nu är det vår.
Barnen de plocka små sipporna glatt,
rusa sen hem under rop och skratt.
Mor, nu är våren kommen, mor
Nu får vi gå utan strumpor och skor.
Blåsippor ute i backarna stå,
varken skor eller strumpor på."
Mor i stugan, hon säjer så:
Blåsippor aldrig snuva få.
Än fä ni gå med strumpor och skor,
än är det vinter kvar, säjer mor.

(text av Anna Maria Roos 1894, melodi av Alice Tegnér 1895)