Alla helgons helg

Önskar alla mina läsare en trevlig och lugn Alla helgons-helg!

Glöm inte att tända ljus för de döda du älskat och älskar!

Babel

I morgon ska jag sitta i publiken vid inspelningen av det litterära kulturteveprogrammet babel. (Visas första gången i teve onsdagen den fjärde november i SVT 2 kl 21:30).

Babel är mitt absoluta favoritprogram på teve så det känns i hjärtat att få närvara vid inspelningen!

Vill du sitta publik i babel kan du anmäla dig här.

(Uppdaterat 091030 kl 17:05; Nästa veckas program kommer handla om Berlinmurens fall. Se det! Ni behöver heller inte vara rädda för att se mig i bild. Jag kommer inte vara synlig.)

Låga skatter

"Kära Fredrik,

Jag tänker ofta på dig. Varje gång jag ser dig skymta förbi på teve verkar du så sorgsen. Jag förstår varför, men jag tycker inte du ska ge upp än, valet är faktiskt inte förlorat på förhand. Du har fortfarande tio månader på dig att vända misslyckandet till framgång. Försök åtminstone ge det rödgröna laget en match. Det viktigaste är ju trots allt inte att vinna utan att delta.

Försök rycka upp dig lite nu. Det hjälper inte att gå omkring och huka som en blöt vallhund. Jag märkte att du gjorde ett försök på era partidagar nyligen. Men ärligt talat Fredrik, den där pompösa tonen klär dig illa, jag menar det du sade om att vara en ny Tage Erlander och bli ett statsbärande parti. Nyss såg jag dig plocka lakan ur tvättmaskinen i Täby. Har det hänt något? Har dietisten spårat ur och lagt fel mat i lådorna du tar med till Rosenbad?"

Så börjar brevet från Per Wirtén (Dagens Arena) till Sveriges statsminister Reinfeldt. Läs hela brevet här och följ Arenamedarbetarnas kloka och väl genomtänkta ord varje dag här.

Ett sällsynt exemplar

Lyssnar på Linköpingssonen Lars Winnerbäcks senaste album "Tänk om jag ångrar mig och sen ångrar mig igen".
Jag är såld, detta är det bästa Lasse gjort på 2000-talet!
Albumet innehåller inte bara flera potientiella Tracks-ettor utan även mina favoriter lugna "Fribiljett mot himlen" och "Köpenhamn och överallt" som innehåller en melodisk refräng som påminner om 90-talsindie och folköl utanför Skylten.

I går läste jag artikeln "Sveriges svenskaste artist" om just fenomenet Lars Winnerbäck i självaste DN. Artikeln som är skriven av Nils Hansson kan du läsa här. Den är mitt i prick!

Ett stort tips som räddar dig lite från höstdepressionen är att köpa plattan!

Jubileum

Det är många världsomvälvande händelser som skett under det sista året på 1900-talets olika decennium.
Jag och mina årsbarnskompisar är födda 1979. Något som i alla fall (förhoppningsvis) gladde och förändrade mina och de andras föräldrars liv.

För tio år sedan startade bombningarna av Kosovo i forna Jugoslavien. Det var också tio år sedan sydikalisten Björn Söderberg mördades av nazister. Apple lanserade Mac OS 9.
Det var 20 år sedan Berlinmuren föll. Familjen Simpson firar 20 år i år. Barndiabetesfonden firade i oktober 20 år.
I år firar IKEA-bokhyllan Billy 30 år. 1979 tog Sverige som första land i världen bort sjukdomsklassificeringen av homosexualitet. Barnagan avskaffades i Sverige. Samma år tog Margaret Thatcher makten i Storbritannien och revolutionen i Iran startade.
Musikfestivalen Woodstock gick av stapeln för 40 år sedan, flera stora band släppte viktiga album samma år. I år är det också 40 år sedan den stora gruvstrejken i Malmberget, Kiruna samt Svappavaara. Läkarprogrammet på Linköpings Universitet 40-års-jubilerar. Det var 40 år sedan det första avsnittet av Monty Python visades på BBC. 1969 gjordes även den första månpromenaden.
Clarks firar 60 år. Deklarationen om de mänskliga rättigheterna utkom 1949. NATO fyller 60. Folkrepubliken Kina skapades för 60 år sedan. Framtidsromanen "1984" av George Orwell publicerades för 60 år sedan.
För sjuttio år sedan utbröt Andra Världskriget. 1939 utgavs även första boken om Pelle Svanslös av Gösta Knutson. Samma år erhöll Frans Eemil Sillanpää Nobels litteraturpris som den första och enda (hittills!) finskspråkiga författare.
För 100 år sedan fick Selma Lagerlöf Nobelpriset i litteratur.

Är det en slump att så mycket hänt det sista året på årtiondet? Finns det någon slags forskning som styrker min tes för att människan vill börja om när det nya decenniet startar och därför revolutionerar i slutet av det gamla årtiondet?

Vilka viktiga händelser har jag glömt?

Hyllningsvisa till lesbiskt sex

Grattis alla HBT-personer med partners som vill gifta sig i Svenska kyrkan!

I dag har det på kyrkomötet nämligen beslutats att personer av samma kön också får viga sig i Guds hus. Vill man gifta sig med den man är kär i och vill göra det i kyrkan inför Gud ska det väl inte ha någon betydelse om de två människorna som bekänner sin kärlek till varandra och välsignas av Gud båda har fitta eller båda har kuk?

Elin skriver om det här.

Jag kanske inte förstår hur viktig denna fråga är. Jag förstår inte vitsen med att att gifta sig alls. Och Gud och jag vandrar inte tillsammans. Men allas rätt till kärlek och vigsel oavsett genus välkomnar jag givetvis. Se nu till att gifta er vänner, och bjud mig gärna. Jag kan underhålla på alla möjliga sätt!

Sockna

Grattis Åtvidabergs FF till att spela i Allsvenskan nästa säsong! För 27 år sedan åkte ÅFF ner, nu är min födelsekommun på plats bland topplagen igen!
Alldeles nyss blåste domaren slutsignalen och jublet steg på bortaplan!

Samtidigt vill jag gratulera Grebo IK´s herrar till spel i Division fyra!

Linköping

Var i Linköping en snabbis i veckan.

Älskade Maja fyllde 26, vi käkade på Kniv å gaffel. Mycket gott och mycket trevligt! Till lunch käkade jag på Gula Huset med pappa och sedan hämtade jag systerdöttrarna på dagis och fjäskade in mig med fika och lek.

Morgonen därpå träffade jag E och hennes 9 månaders gamla dotter.

Sedan bar det av till Cloetta Center. Stångån låg kav lugn.

Linköpings HC vann över Brynäs IF med 3-0. Första perioden var tråkig, sedan kom spelet igång lite bättre. LHC har dock en bit kvar till SM-finalformen! Heja cluben!

Mamma var glad när Tony Mårtensson satte 3-0 i öppen kasse i slutet av tredje perioden.

Sedan gled jag in på L´Orient och lyssnade på Lars Demian tillsammans med en massa gamla vänner och bekanta.

Normalitet

Jag önskar så mycket att jag vore en normal, lagom svensk kvinna och att jag var nöjd med det.

Jag önskar att jag inte skulle tänka på alla miljontals kvinnor som bor med barn och hus och man. Att de har hand om huvuddelen av hushållssysslorna och mannen har hand om trädgården och bilen och som inte verkar bry sig om att det är ojämlikt. Och att många kvinnor kanske gillar att arbeta i trädgården och med grovarbetet på husets utsida, men eftersom det är manssysslor gör allt oavlönat arbete inomhus som rörde barnen och hushållet - förutom ekonomin såklart. Att jag inte skulle tänka på alla kvonnor utan sexuella begär, förutom när mannen vill ligga. Kvinnorna har aldrig fått orgasm medsin man, men är glad att han älskar henne och att han har det skönt. Jag önskar verkligen att jag inte brydde mig om detta.

Jag önskar att jag inte påverkades så fruktansvärt negativt av mörker och kyla. Att jag bara klädde på mig och kunde le och glädjas åt att jag var lyckad och levde ett lyckligt liv i ett högerstyrt land där det enda som räknas är kapital lycka.

Jag önskar att jag klarade av att äta kött och på så vis bli slippa bli ständigt påhoppad, utfrågad, förhörd om varför jag bara äter vegetariskt. Jag önskar att jag genom att äta blandkost klarade av att strunta i att hundratusentals djur i köttfabriker lider varje sekund, varje minut, varje timme, varje dygn för att västvärldens människor är för lata för att gå över till vegetarisk kost. Jag önskar att jag inte förstod att fiskarna i haven håller på att försvinna. Att det bara finns sej, sill och makrill kvar av de tolv fiskarter som det fanns hållbara bestånd av i svenska vatten för bara 50 år sedan.

Jag önskar att jag inte var kroniskt sjuk och därför slapp leva med ständig ångest och samvetskval för att jag ätit för mycket, ätit för lite, tagit för mycket insulin, tagit för lite insulin, motionerat för mycket, motionerat för lite samt stressat för mycket och därför bli få hjärt-och -kärlsjukdomar eller att bli blind och njursjuk samt nervpåverkan innan jag fyller 40. Dessutom behöva bli omyndigförklarad av Transportstyrelsen vart tredje år.

Jag önskar att jag kunde vara nöjd med att ha ett jobb och vara kvar på jobbet i många år.
Jag önskar att jag kunde ha normala kvinnliga intressen som exempelvis laga mat, diska, föda barn, ta hand om barn, stryka, tvätta och planera semestrar. Jag önskar att jag skulle passa in bland människor i mentalt arktiskt kalla Stockholm och tycka om att diskutera lägenhetsvisningar i hippa områden innanför tullarna samt barnvagnsmodeller och graviditetsåkommor. Att jag tittade på reklamteve och gick på reklamens budskap om lycka av att shoppa sig en dyr livsstil.

Jag önskar också att jag klarade av att resa utomlands med flyg. Att mitt samvete inte skulle sprängas sönder och samman när jag ens tänker på en flygresa.

Jag önskar att jag var mer normal. Mer lagom. Mer svensk. Mer tråkigt medel.
Jag önskar att jag var mindre konstig. Mindre utstickande. Mindre Mart helt enkelt.

Jag önskar att jag inte var så jävla rädd för att leva. Att jag inte var så förbannat rädd för att varje dag tappa min fasad och bara falla ner i en bottenlös gråt.

Tobbe söker fru

Min gode vän och snuskhummern Tobi är singel. Inte många förstår varför.

En god vän till honom har startat en blogg för att helt enkelt få någon kvinna därute att intressera sig så mycket för honom att det leder till giftermål och livslång kärlek.

Är du kvinna, singel och söker en kramgo underhållare som älskar folköl, pop och dig, tveka inte och gå in på sajten och försöka snärja den charmige Tobi.
Klicka här, kanske är du den fru Tobbe alltid saknat?

Nobelpriset i litteratur 2009

I dag klockan 13 öppnas porten och 2009 års Nobelpristagare i litteratur tillkännages av Svenska Akademiens ständiga sekreterare Peter Englund. Han gör sitt premiärtillkännagivande. Spännande!

Vem tror vi vinner?

Jag tror på en europeisk vit man i medelåldern som bara hardcore-litteraturslukare har läst. Som vanligt.

(Uppdaterat 091008 kl 14:50; Hertha Müller fick priset. En europeisk vit medelålders kvinna som faktiskt är känd!)

Att dö i smärtor

För ett år sedan polisanmäler ett föräldrapar sjukvårdspersonal för vållande till annans död. Föräldrarnas för tidigt födda spädbarns hjärta slutar smärtfritt att slå, väl övervakat av både tekniskt avancerad apparatur och personal. Barnet är sedan tidigare hjärndött efter en felbehandling av en sjuksköterska.

I mars i år hämtas en kvinnlig överläkare på sin arbetsplats Astrid Lindgrens sjukhus av flera poliser. Läkaren har inte fått arbeta sedan dess.

I dag är socialstyrelsen färdiga med granskningen av fallet och uppger att inga fel har begåtts i den palliativa vården, dock är sjuksköterskan som gjorde felbehandlingen varnad.

Dock fortsätter den underbehandling av smärtstillande och lugnande medicin, som det rapporterats om en hel del den senaste veckan, på olika vårdinrättningar runt om i landet. Läkare vågar inte ordinera höga doser smärtlindring för patienter i livets slutskede för att de är rädda att bli anmälda för mord. Sjuksköterskor är rädda för att ge de svårt sjuka patienterna hela de doser som är ordinerade för att bli anmälda för vållande till annans död.

Om jag blir svårt sjuk och ligger i dödens väntrum vill jag ha rätt mängd smärtlindrande och lugnande läkemedel. Ligger jag och väntar på att dö med ständiga plågor, inte sällan med trycksår (liggsår) och en helvetisk dödsångest vill jag att personalen som har hand om mig ger mig rätt mängd läkemedel för att jag ska kunna slappna av.
Om jag råkar ut för en olycka eller på något annat sätt blir hjärndöd vill jag att vårdpersonalen opererar ut alla organ/kroppsdelar som är fräscha och friska nog för transplantation och sedan ger mig höga doser smärtlindring och ångestdämpande.
Hellre att jag dör snabbt utan smärta och ångest än genom ett utdraget lidande med starka smärtor och outhärdlig ångest.

Mina anhöriga vet detta. Och jag hoppas för allt i världen att de inte skulle anmäla ansvarig läkare för mord. Jag hoppas, och tror, att de är eftertänksamma nog att inte vara så korkade, än om, i en otroligt påfrestande situation.

Här kan du anmäla dig till donationsregistret. Gör det. Nu.

Läs mer: DN, Fokus.

"Våtmarker" av Charlotte Roche

På Pocketshop på Stockholm Central i fredags inhandlade jag "Våtmarker" av den tyska debutanten Charlotte Roche.

Jag började läsa på tåget mellan Stockholm och Uppsala. Att jag är utbildad sjuksköterska och har arbetat på sjukhus i nästan fem år trodde jag hade gjort mig mindre äckelmagad. Jag har sett och känt (genom handskar) så mycket olika sorters kroppsliga sekret och elimination att jag skulle kunna skriva en masteruppsats på ämnet. Jag harsniffat så mycket kroppsliga odörer att min näsa utvecklat nya sensationer i lukt. Jag har bara varit nära att kräkas en gång. Den här romanen äcklar mig.
Huvudpersonen Helen har hamnat på sjukhus på grund av en analfissur (skärskada orsakad av underlivsrakning som sedan inflammerats). Hon är i princip besatt av sex, oavsett om det är med andra eller sig själv. Hon berättar ingående hur hon gör för att skölja ändtarmen ren före analsex och alla olika kroppsvätskor hon äter upp. Hon tvättar inte underlivet eller ansiktet.

Även om jag äcklas, så gör jag det inte så mycket, över hennes sekretbeskrivningar eller hennes hemorrojder. Det jag äcklas mest över är hennes sexmissbruk och att de män hon har sex med klarar att faktiskt fullborda samlag med henne. De ingående beskrivningarna över hur hennes keso-aktiga flytningar luktar, smakar och ser ut tillsammans med att hon är så trasig. Att sjukskötaren (det finns ingenting som heter sjukskötare!) får stånd när att hon berättar om sina sexuella erfarenheter (hur hon till exempel onanerar med avokadokärnor och hur det ibland luktar avföring vid analsex med prostituerade utan kondom). Vad ger det för bild av män egentligen?
Vad vill Roche säga med romanen? -Ha inte analsex för då får du hemorrojder? -Raka dig inte runt rövhålet för då kan du drabbas av analfissurer? -Män är idioter som är mekaniskt inställda på att knulla?

Romanen är dock lite underhållande och jag kommer fortsätta att läsa ut den trots allt snusk och all stördhet i Helens psyke. Romanen ger mig i alla fall lite hopp om att det inte är helt kört för mig, att jag inte är helt psykiskt störd helt enkelt.

Bokhora har recenserat här.

Wik

I fredags tog jag apostlahästarna, t-bana, SJ-tåg och landsortsbuss för att komma ut på landet, till Henrik och Wiks folkhögskola. På fredagskvällen var det först visning runt skolan och sedan konstfestmiddag och snack i elevhemmet Sparres allrum.

På lördagen tog H och jag en promenad genom kohagar och ekbackar i höstsol före jag stod krokimodell i två timmar. Det jobbiga med krokimodellandet var inte som jag trodde, det statiska och att kunna hålla positioner eller att stå naken framför ett helt gäng okända konstnärer som ser varje skavank på min kropp, nä då, det värsta var att jag blev kall och frusen, trots värmefläktar.

På eftermiddagen kom regnet och blåsten och jag fick skjuts med H och hans vän konsteleven Jenny till Uppsala där jag tog SJ-tåg till Stockholms central och därifrån t-banan hem till en varm lägenhet och två kärlekstörstande sambos.

Objektivfestivalen

Missa inte den feministiska filmfestivalen Objektivfestivalen på Tellus och Galleri Ropa här i Midsommarkransen den tionde oktober!


Kolla in programmet och varför festivalen är nödvändig genom att klicka här.

(Uppdaterat 091008 kl 10:07: Läs Fredrik Strages artikel i DN På stan här.)

Aktuell studierapport

På måndag startar jag mitt studieuppehåll.

I morse hade jag tenta i akut patofysiologi och farmakologi. I eftermiddag har jag seminarium i omvårdnad. När den här dagen är avklarad behöver jag inte våndas på KI mer för denna gång. (Förutom eventuell omtenta då då!) Jag är missnöjd med utbildningen. Men framför allt är jag vansinnigt missnöjd med mig själv och min insats. Det är inte roligt alls med studierna, det känns meningslöst. Vill jag verkligen fortsätta att arbeta i vårdapparaten? Är det med människor jag vill jobba?

Anledningen till att jag gör uppehåll är inte bara att det känns fel, mest beror det på att jag just nu inte orkar. Jag orkar inte interagera och pressa mig själv. Jag pallar inte denna ångest.
Utan att jag ens frågade eller sa något gav min terapeut mig rådet att jag just nu bara behöver göra det nödvändigaste för att överleva; att äta, att sova, att ta insulin och kontrollera blodsocker, att träna/promenera, att träffa människor jag tycker om, att vila, att klappa katten, att sjunga i kören..

Jag är uppvuxen med att man ska härda ut och inte be om hjälp. Att man ska klara sig själv och inte klaga. Att ge upp är att misslyckas. Det viktigaste är alltid att göra sitt bästa. Att stå ut.

Fruktansvärt misslyckad är hur jag känner mig just nu. Inte gjord för den här världen. Jag är besviken på mig själv att jag inte orkar.