Everything´s on TV

I går visade SVT det första programmet i en serie om svenska artistprofiler; "Dom kallar oss artister". I premiärprogrammet kunde tittare se Håkan Hellström vandra runt i Göteborg.

Jag har ju kör-övning på tisdagar och kommer således missa alla program. Dock går det i repris på lördagskvällar på ettan och 24an.

Den 11/11 är Marit i rutan. I senare program får vi träffa bland andra Maia Hirasawa, Orup och Nicke från Hellacopters.

Welcome to paradise

På lördag första november är det internationella Vegandagen.Fira djurens rättigheter, klimatets återhämtning samt människors rätt till nyttig och bra föda med sojayoghurt, havreglass och tzay-spett! Ät säsongens grönsaker och frukt, just nu rotsaker och äpplen.

Paper Tigers (2)

Här kommer en länklista till det som stod i DN´s kulturdel i lördags, och som jag då inte kunde länka eftersom de inte fanns på dn-sajten då. Trevlig läsning.

Läs om Ingrid Elams gubbar här. Läs om Sagan här. Och Alsing skiter jag i.

With or without control

Just nu läser jag Augustpris-nominerade "Reglerna" av Sara Mannheimer.

Det är en, i formatet, en liten vacker bok som dock innehåller stor läsupplevelse.

I går morse på tunnelbanan klockan halv sju ville jag inte gå av i Zinkensdamm. Jag ville fortsätta läsa Reglerna. Jag ville inte arbeta bort hjärnceller, jag ville läsa mig till nya. Jag ville fortsätta läsnjutningen, helt oberörd av människor och tidig morgon.

Jag försökte fortsätta läsa på promenaden till SöS. Men det var för mörkt.

Bokhore-Helena gillar också Reglerna. Boktoka är mer skeptisk. Jag är nästintill såld. Och alldeles med på Reglerna-jagets regler för att undkomma kontrollbehovet.

Winter Coat

I natt klockan 3 ställer vi alla tillbaka våra klockor en timme eftersom det blir vintertid.

Jag förstår inte att folk har så svårt för att komma ihåg om klockorna ska vridas framåt eller bakåt. DN tipsar om att på våren ställs grillen FRAM och på hösten ställs grillen TILLBAKA. Och att man då ska göra samma sak med klockan.

Jag tänker att på hösten behöver vi sova mer och får därför i natt en extra timmes sömn.
På våren är man pigg och behöver mindre sömn!
Easy Peasy!!!

Paper Tigers

J är ute och cyklar. Jag sitter ensam med min tidning. Och mina böcker.
Men, OJ (!) så mycket intressant jag läste i Dagens Nyheters Kulturdel.

Först veckans boklista. Alltid lika intressant. Jag är svag för listor.

Efter det en lååång "recensions-kritik" om de gubbar som utgivit självbiografier i höst skriven av Ingrid Elam.

På sidan åtta och nio läser jag om Françoise Sagan; författaren som debuterade nitton år ung med romanen "Bonjour Tristesse" år 1954. Sagan är aktuell igen, i och med filmen "Bonjour Sagan" som går på bio just nu.

Efter det läser jag en lång intervju med Malmöbaserade författaren Marjaneh Bakhtiari som är aktuell med nya romanen "Kan du säga schibbolet?".

På sidan 13 berättas det att tidskriften Vi får en "lillasyster" i Vi läser vars första nummer finns att köpa på tisdag.

Ett par sidor senare läses en lång intervju med allas vår favorit-Love (Antell) och hans band Florence Valentin. Bandet repar (i Midsommarkransen) för fullt för en ny platta. Läs artikeln här.

På bilden spelar Love gitarr i Perssons Pack på festivalen Sköna Gröna Grebo i augusti 2008.

På sidan 50 ser jag en stor bild på Adam Alsing och då är det rätt trevligt att stänga tidningen och gå och laga lunch.

Lack of blood

I kväll har filmen "Låt den rätte komma in" med manus av John Ajvide Lindqvist och regi av Tomas Alfredson premiär på många av Sveriges biografer.

I SvD får filmen 5 av 6 och i DN ges den 4 av 5. I Kulturnyheternas recension i veckan sa Fredrik Sahlin att detta är den bästa svenska film på mycket mycket länge.

Vampyrerna är här för att stanna. Fram med vitlök och krusifix. Trevlig helg!

Du ska va president

Om mindre än en vecka är det val i USA.
Det känns som om valkampanjen existerat i ett år.
Jag är så trött på all nyhetsplats detta val tar.

Dagens Nyheter har en STOR special om USA-valet, just nu omnågot som de kallar för "vågmästarstaterna". Jag vill inte flytta till landsbygden i Virginia. Usch, vilka inavlade åsikter!

I Fokus läser jag om att världens medborgare redan valt Obama och om vilka frågor som är de viktigaste i valet av en ny president i Förenta Staterna.

För dig som fortfarande läser inlägget säger jag grattis! Och avslutar med en förhoppning om Amerikas första svarta president!

Bad dream

Jag har drömt så konstigt och ångestladdat de senaste nätterna.

I natt sprang jag.
En spring-tävling med ideliga prövningar. Alla som tävlade var olika serie -eller-sagofigurer. Jag var Blå pojken (som jag inte känner till) och hade inga superkrafter. Jag trotsade isflak, trång ingång med klaustrofobi, smal uppåtgående och svängande remsa att jogga på och snöfyllda gångar i riktig arktisk kyla. Jag bar blåa shorts och blått linne och jag var smal och snygg. Jag kom i mål på 2 timmar och 52 minuter. Före vältränade joggingjunkers som Per, Ola och AnnaKarin.

I går natt jobbade jag i drömmen.
Jag gick barfota på smutsiga sjukhusgolv och skar mig på krossade Duralexglas. Fotsulorna blödde. Jag kröp och krälade mig fram så handflatorna och knäna blödde rikligt. Överallt på min kropp satt små genomskinliga glasbitar. Patienterna var elaka och struntade i att blodet rann från hela min kropp. Jag grät. Jag var ful och äcklig.

Natten innan sprang jag.
Jag var jagad. Det var mörkt. Jag frös. Jag var vilse, visste inte var jag var eller hur jag skulle hitta fram. Runt omkring mig såg jag kala döda träd och buskar vars grenar blåste och skrapade hårt mot min kropp. Jag var snabb men fann ingen plats att gömma mig. Jag var utelämnad till de som jagade mig. Deras ögon blixtrade av hat och avsky.

Jag vågar nästan inte somna ikväll. Jag är faktiskt skiträdd.

Anna

I natt läste jag ut "Allt för min syster" av Jodi Picoult och jag blev så in i helvete förbannad.


"Allt för min syster" handlar om en familj i allmänhet och två systrar i synnerhet; Kate och Anna. När Kate är två år drabbas hon av en svår leukemiform: akut promyelocytleukemi; APL; och föräldrarna brandmannen Brian och hemmafrun (utbildad jurist) Sara kommer överens om att skapa en syster till Kate eftersom storebror Jesse inte passar som donator av blod och benmärg som Kate så väl behöver för att bli frisk. Ett embryo väljs ut och Anna föds. Fyra timmar gammal tas friskt blod från Annas navelsträng och ges till Kate. Kate får flera återfall av leukemin och Anna tvingas donera både blod och benmärg som liten flicka.
När Anna är tretton år vill hennes föräldrar att hon ska donera sin ena njure till Kate, annars dör Kate. Anna beslutar sig för att stämma sina föräldrar för att få rätt att bestämma över sin egen kropp, hon kontaktar advokaten Alexander Campbell som tar sig an fallet.

Storyn innefattar advokatens tjänstehund Judge, stjärnhimmel, broderns pyromani, systerkärlek, ett epilepsianfall på fel ställe, mycket sjukvård och sjukvårdstermer, en gammal kärlekshistoria mellan advokaten och Annas gode man Julia (som förövrigt känns ganska meningslös för romanen), bränder, förhandlingar i rätten, två föräldrars kamp för att göra "det rätta" samt en bilolycka som omfattar död i hällregn.

Hela romanen var på något sätt ganska tafflig och platt över lag, även om författaren hade gjort relativt bra research. Picoults huvudkaraktär Anna känns verklig, men de övriga karaktärerna är platta och jag känner inga sympatier för deras liv och leverne, tyvärr. "Allt för min syster" är uppbyggd så att olika kapitel liksom är skrivna av de olika huvudpersonerna. Jag hade även velat läsa Kates tankar och syn på historien.


"Allt för min syster" är dock läsvärd. Slutet känns således som en räddning för enbart Picoult som därmed slipper ta ställning i den svåra etiska fråga denna roman faktiskt ställer. När jag surfar runt på bloggar verkar folk gilla denhär romanen.

Jag läser detta på sidan 62 (utifrån Sara): "Jag har redan förstått att det är sköterskorna som ger oss alla viktiga besked. Till skillnad från läkarna som skruvar på sig som om de var kissnödiga, så besvarar sköterskorna tålmodigt våra frågor som om det var första gången de hörde dem och inte den tusende."

Ring Ring

Jag har fortfarande ont i magen. På dendära punkten.

Jag tog tjuren vid hornen och ringde sjukvårdsrådgivningen. Den finska systern med vänlig röst tyckte först jag skulle söka vård direkt! Eftersom jag inte tycker att det är akut (jag har ju haft denna värk i några dygn) sa att jag lovar åka till akuten om det blir värre under natten, annars bokar jag tid på vårdcentralen under morgondagen.

Nu ska jag försöka äta något.

Symtom

Stannade hemma från arbetet i torsdags och fredags för att jag kände mig helt slut.

På lördagsmorgonen mådde jag illa och hade ont i övre delen av buken. Jag trodde jag hade fått gastrit, vilket jag brukar få när både kroppen och själen går in i en stress-symbios. Tog Omeprazol och Novalucid.
På förmiddagen kändes det bättre.

Några timmar senare kom magvärken tillbaka, dock lokaliserad till bukens högra nedre kvadrant. I bland kom det ganska kraftiga värkimpulser, men ofta var det "bara" molvärk.
Jag kom ironiskt nog på att symtomen nästan helt motsvarar de som vid appendicit.

På natten mot söndagen sov jag få timmar eftersom värken höll mig vaken.
På morgonen fortsatte värkfrekvensen att komma i impulser. Det kändes dock bättre när jag rörde mig. Att sitta i hopkrupen gick inte. Jag var subfebril och tog Paracetamol, vilket även tog bort febern och även mycket av smärtan.
På tåget hem mådde jag både illa och hade ont.

Kunde dock sova bra i natt och har nu bara ont vid palpation över McBurneys punkt.
Tror därför inte jag ringer vårdcentralen. Så himla ont gör det inte heller.

Kärlekens tunga

På måndag 20/10 tillkännages årets Augustpris-nominerade. Läs mer på officiella hemsidan.

Jag sitter hemma och lyssnar på makabert bra-iga Glasvegas. Har du inte köpt Glasgow-bandets självbetitlade album än, är det sannerligen dags nu! Den skottska accenten är ju bara SÅÅÅ grym och när jag hör den tillsammans med underbar indie-rock liksom glöder jag.
Jag är kär.
Jag lyckas glömma lite av världens elände för några sekunder och känner någon slags lekfulhet inför de närmaste minutrarna.
Mina ögon får en glans som inte setts där de senaste månaderna.
Jag lever mig in i de ej alltför muntra texterna och vill höra mer.

Har ganska nyligen packat färdigt till helgvistelsen i Linköping. Åker ensam i eftermiddag och lämnar J kvar i en kylig huvudstad med tentamensångest.

Är tyvärr tillbaka med världens elände tyngt på mina omuskulösa axlar. Det är jäkligt tungt och ångestframkallande.

A question of lust

Influensan har redan slagit till meddelar DN. På måndag startar höstens influensavaccinering på många av landets vårdcentraler. Är du gammal och svag eller har KOL eller någon annan svår kronisk luftvägssjukdom samt hjärtsvikt bör du vaccinera dig.

Samma nyhetstidning skriver i dag om lustgasens miljöfarlighet. I genomsnitt motsvarar en förlossning i Sverige lika stort koldioxidutsläpp som en bilfärd på 100 mil. Kanske dags att införa miljöskatt på barnafödande?

Nu ska jag äta pannkakor.

Jul, jul, strålande jul

På kören i går sjöngs det julsånger för full hals. Många med mig var överens om att Jul, jul, strålande jul hör till en av våra julsångsfavoriter. Hela kören blundade och sjöng. Vi skulle tänka på vad vi verkligen sjöng om, på Edvard Evers vackra text.

Jul, jul, strålande jul, glans över vita skogar,
himmelens kronor med gnistrande ljus.
glimmande bågar i alla Guds hus,
psalm, som är sjungen från tid till tid,
eviga längtan till ljus och frid!
Jul, jul, strålande jul: glans över vita skogar!

Kom, kom, signade jul! Sänk dina vita vingar
över stridernas blod och larm,
över all suckan ur människobarm,
över de släkten som gå till ro,
över de ungas dagande bo!
Kom, kom, signade jul, sänk dina vita vingar!

Jag började med att tänka på snötyngd granskog i gnistrande månljus. Sedan kom bilder av utmärglade frusna hemlösa på Stadsmissionen i Linköping. Nya bilder på överkonsumtion av julklappar och julklappspapper i miljöfarliga färger. Jag tänkte på mördande köttig julmat och människor utan samvete.
Och jag började nästan gråta.

Sanningsdan

Med posten i dag kom ett serie-fanzine som jag beställt från Sara.

Med i kuvertet kom en handskriven lapp som önskade mig trevlig läsning.

Jag ser fram emot att läsa och förkovra mig i bilderna.

We´re only in it for the drugs

Köp läkemedel på nätet och slipp boka tid hos läkare på vårdcentral.

Eller hur var det nu med min favorit-humor; sarkasm. Gå in på läkemedelsverkets kampanjsajt. Har du inte sett reklamfilmen, se den här:



DN skriver en artikel om reklamkampanjen, läs den här.

Everyone is on drugs

Jag var hos min diabetesläkare i morse. På vanlig årskontroll.

Jag kom tre minuter för sent. Jag sprang ändå sista biten för att hinna.

Läkaren (som är namne med en svensk artist, som gett ut flera skivor och medverkat i melodifestivalen) kände igen mitt namn, men visste inte varifrån. Han undrade om jag skriver eller sjunger eller om vi träffats rent professionellt på Södersjukhuset då han varit diabeteskonsult på ortopeden.

Jag vet inte om min diabetesläkare läser min blogg, vi är i allafall inte vänner på Facebook.

Emenius sleepus

Jag väcktes nyss av att telefonen ringde.

Varför är jag så trött. Så matt.

Saturday nights

Inlägg nummer sjuhundraett.

Andra lördagen i oktober. Tredje lördagskvällen i rad som jag ska arbeta.
Jag är bjuden på 23-årsfest. Imorgon jobbar jag 7-21:30.
Det regnar. Jag cyklar til jobbet.

Jag matar fortfarande småfåglarna med frön. De ger mig lite hemtrevlighet, lite möjlighet till att kunna stressa av.

På måndag är jag ledig. Då ska jag sova bort subfebriliteten. Och förhoppningsvis hatet till mig själv.

Common around here (2)

2008 års Nobelpris i litteratur tilldelas den franske författaren Jean-Marie Gustave Le Clézio.

Alltså en manlig europé. Och ytterligare en författare som jag inte läst. Dock finns många verk översatta till svenska. Litteraturkritikerna verkar nöjda.

Murder on my mind

070420, skrivet på en tåg-biljett. Funnen i en roman.

"Osmakligt fisande kladdig unge
med vårtor på fingrarna och pistol i handen.

Morsan bryr sig inte om honom.

Nästa skolmassaker-mördare?"

Common around here

I morgon torsdagen den nionde oktober tillkännager Svenska Akademiens ständige sekreterare Horace Engdahl vem som får 2008 års Nobelpris i litteratur.

Jag hoppas som vanligt på Joyce Carol Oates, men tror mer på Herta Müller. Ganska säker är jag dock på att årets pristagare blir en manlig europé. Som vanligt.

Last word

Bodil Malmstens sista Finistère-bok finns snart i en bokhandel nära dig.

Läs Bodils blogg och förundras över hennes språk, hennes finurligheter.

Who are you

Jag gjorde ett test och fick reda på vilken Astrid Lindgren-figur jag är.




Det stämmer ganska bra tycker jag. Jag ser skillnad på de nio gråsparvar jag föder på balkongen och hälsar på alla hundar jag träffar samt nöjer mig med att gosa med Stella för att vara tillfreds. Sedan gillar jag skogens vilda djur och kan börja gråta när som helst för att människan äter (och därför plågar) oskyldiga djur.

Gör testet du också! Vem blev du?

(Uppdaterat: eftersom flera haft problem med att se vilken av figurerna jag blev hjälper jag er på traven: Jag är Pelle i Saltkråkan.
"Jag är tokig i alla sorters djur. Ibland blir mina vänner sura på mig för att jag hellre gosar med min kanin än är med dem.")

You are my sister

Jag har gått med i en bokcirkel.

Den första romanen vi ska läsa är "Allt för min syster" av Jodi Picoult.

Romanen finns som pocket och ska vara lättläst, men berör inuti.

Vår första träff är om ungefär en månad. Spännande!

En tidsinställd bomb

När jag kom hem från arbetet i går kväll luktade det gas i lägenheten. J och jag vädrade ur så gott det gick. Jag blev orolig och ringde Fortum som är ansvariga för stadsgasen i Stockholm. Fortum hävdade att jag skulle vädra ut gaslukten och om det inte hjälpte skulle fastighetsskötaren tillkallas.

Jag vädrade och fryser fortfarande.

Det var så jäkla skönt att vara orolig för någonting som även o-deprimerade människor skulle vara rädda för.

The middleclass

I dag börjar min fem-dagars arbetsvecka. Jag har varit ledig två dagar, precis som vilken svenne-helg som helst. Fast det var tisdag och onsdag istället för lördag och söndag.

I dag är det som måndag för mig. I går kväll skulle jag haft "söndagskvälls-ångest", sådär medelklassigt som det borde vara.

Jag önskar att jag kunde ha sådan låtsas-ångest istället för att på riktigt må dåligt och vara rädd för vad jag ska svara när människor som bryr sig om mig frågar hur jag mår.
Ska jag svara att det värker inombords och att det känns som om det kan brista ut i en galenskap när som helst?
Eller ska jag svara "-det är okej", och sedan fokusera på den frågande personens liv och mående som jag brukar.

Under de närmaste sexton dygnen ska jag ska jobba fjorton arbetspass. Stackars patienter. Och arbetskollegor.

Önskar du lite medelklass-tröst läs Evelyn Waugh´s "En förlorad värld". Eller se serien från 80-talet. Eller glo på filmen. Läs mer här.

Close to nothing

Äntligen är september månad till ända.
Mänskligheten i Norden är lite, lite närmre späd grönska och värmande vårsol.

Lite närmre ljusa nätter och fågelsång.