
Lina, Lisa, jag och Cilla sjunger karaoke ("Vill känna din kropp emot min").

om sig själv och världens snedvridenhet
Maja visar vem som skriver vackrast låtar och vem som kan framföra dem bäst på Sköna Gröna Grebo 2007. (Synd bara att kamerakvinnan druckit för mycket bubbel-(Rotari-)rosévin..)
En kortfilm om att ge och ta när livet är sårbart. På ett sjukhus någonstans i Sverige möter vi ett myller av människor; den cancersjuka lilla flickan och hennes far, sjuksköterskan som ramlat och själv blivit ett vårdpaket, den förgrämda läkarsekreteraren som ingen tycks se, den unga kvinnliga läkaren som inte finner rum för sin medkänsla i den krassa vårdverkligheten. I ett väntrum sitter fyra patienter och väntar på sin tur. Filmen är löst baserad på texter av svenska författare som Reidar Ekner, Harriet Löwenhielm, Agneta Nordlander, Edith Södergran samt läkaren och poeten Pia Dellson. Manus: Janne Ahnberg och Pia Dellson. Regi: Janne Ahnberg.
Inflyttad från röda Malmö där segregationen bland fattiga och rika inte förekommer i alls lika stor omfattning som i blåa Stockholm.
Jag trivs inte i Nybohov. Inte ett dugg. Men det beror inte så mycket på att jag är rädd när jag går utanför huset. Det beror snarare på att vi bor tre individer på 30 kvm och att balkongen inte går att använda pga trafikbuller och stormvindar.
Och jag skulle gärna bo någon annanstans, men att få en hyreslägenhet i denhär staden är omöjligt och jag är helt enkelt för fattig med min ringa lön i vården för att inhandla en bostadsrätt.
Vad gör jag då? Ser det vackra med trafiken? Ser det underbara i de gråa husen?
Jag äter min frukost. Går till jobbet. Och försöker hitta någon möjlighet att flytta till en annan del av Stockholm. För att kunna blunda. För att kunna leva.