Det känns tomt. Och hemskt.
Emmabodafestivalen är den bästa festivalen jag besökt (sorry Micke, med det är sant!). Att tälta framför stora scenen. Att dricka sin egen medhavda ljumna folköl eller sitt billiga rödljut framför båda scenerna är verkligen lyxigt. Och Karins min när jag frågade vad som hände på scenen med Lola Barbershop (Rest In Peace Anders Johansson) 2001 försvinner aldrig ur mitt minne.
Jag kommer sakna alla grymma indiemänniskor. Och alla söta popsnören. Och jag kommer sakna den småländska nattfukten. Om ni håller med mig får ni en puss!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar