När man, som jag, haft en tung sommar med mycket ångest och allmänt depp märker man vilka som verkligen är ens kompisar. Ens nära och kära. De som ställer upp. De som kan hantera en ledsen medmänniska.
Tack ni som är mina vänner. Mina livskamrater. Mina kärleksmums. Tack.
måndag 13 augusti 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar