Under Water

Efter en konstig natts arbete med både stress och lugnare städstunder trampade jag hem på min oädla blå cykel. Åt en god näringsriktig frukost och somnade vid 9-tiden. Uttmattad.


Vaknade redan strax före 12 av att regnet SLOG mot sovrummets fönster.

I salongen regnade det in. (Hängrännans dåliga rensning(?) gjorde att det blev stopp till stuprännorna och regnvattnet från taket och träden runt omkring huset bokstavligt forsade ner för vårt vardagsrumsfönster. Trycket och mängden vatten gjorde att fönstrena inte höll tätt. Som urininkontinens. Drick inte för mycket vatten sportbrudar!)

På balkongen trasade regnet sönder de flesta blommor på Krassen.

Warning sign

Ulla som driver bloggen Vegan i Sverige har i dag listat 10 skäl att leva veganskt. Läs och begrunda här.

Är det inte sådan värld vi alla vill leva i?

N.Y.

Åh så o-sugen jag blir att se Sex and the city-filmen efter att ha läst recensionerna. Denna kapitalistiska modefilm, där sexet och feminismen försvunnit.

Den artikel som fått mig att känna mest motstånd är Therese Larssons i Fokus.

Ensamhetens anlete samt adress

Lördag kväll.
Lyssnar till fågelkvitter och Marits nya "prenumerationslåt".

Läser Einsteins fru och Fly.
Samt dn. I dagens finns en jättekul recension på deckardrottningen Camilla Läckberg (som förövrigt är ihop med polisen Robinson-Martin). Lotta Olsson har skrivit en lite bitter och smått fantastisk artikel där sågningen av Läckbergs nya deckare Sjöjungfrun är otroligt tydlig. I slutet av recensionen läser jag: "Det kan låta som om det inte finns någon som helst anledning att läsa Camilla Läckberg. Men hon är oslagbar om man är för trött för att vilja förstå något om sig själv, eller lära sig något nytt, eller uppleva något." Läs den själv här.

Förvånas över: Att jag inte utedoppat mig än i år (för utepool gills ju inte). Måste vara rekordsent! Och förövrigt har jag ingen bra bikini. Och så blekfet kropp jag har finns det ingen bikini jag blir fin i ändå... Så det kvittar nästan i alla fall. (Hallå, var tog feministen vägen?).


lördag kväll.
Ensamheten tränger sig på. Bitterheten tar över.
Gråten trängs i bröstet, kan inte komma ut.
Här i förstaden som har Sveriges vackraste ortsnamn är jag aldrig ensam.
Här är till och med duvorna fräscha.

I´m home

I går.
Jag var en sväng på Götgatan och vid Medis. En hemsk blandning av mobilsnackande Söderhipsters och slölunkande turister.
På Lush fick jag i allafall tag i duschtvål, schampokaka samt balsam. På The Body Shop var det rea på mitt favorit-bodybutter med mandel. Och på The English Shop i Söderhallarna köpte jag 500 g Marmite, en stor påse med Salt&Vinäger-chips samt Bac-Os.
Stannade i Hornstull för en ensam långlunch med te och tofumacka på Copacabana. Läste nästan ut min bok i sommarsolen och tappade tofu på trottoaren till gråsparvarnas lycka. Vid ett frukt-stånd handlade jag jordgubbar som jag tänker äta till lunch idag.

Hemma i Kransen tog jag en kopp kaffe och mumsmyste med Stella. Sedan tog jag tidningar och glas till återvinning.
Jag blev så glad och nästan lycklig i bröstet för den lugna och fina stämningen här i förstaden. Halvalkoholiserade äldre män trängdes på Restaurang Nygammalts uteservering tillsammans med hungriga barnfamiljer. En hippieman körde sin skraltiga hippie-buss i jakt på gratis parkering. En mamma med tre pojkar mellan 6-10 år hade en konversation och gick på gångbanan. En svart-vit kattunge tog emot mina klappar på gatan. Några barn plaskade i dammen i Svandammsparken medan deras föräldrar såg ärligt intresserade ut vad barnen hittade på. En hjälmförsedd cyklist cyklade på höger sida och tittade sig om innan vänstersväng. På uteserveringarna vid T-banans uppgång Svandammsvägen satt lätt salongsberusade sommarklädda i tidig kvällssol. Det Kung-ölsdrickande paret på min gata satt som vanligt på sina plast-utemöbler och drack just Kung. Den här kvällen spelade de dålig dansbandsmusik från sin lägenhet och såg riktigt, riktigt nöjda ut. På elskåpen satt uppklistrade affischer från Restaurang Landet som gör reklam för sina sommarevent.

Jag gick in genom porten och började skära grönsaker och koka pasta till en härlig sallad med guacamole. När Johan kom från jobbet var middagen nästan klar och rosévinet var öppnat. Sedan tittade vi på solnedgång.


I dag.
Mensvärk. Yrsel. Trötthet.

I morgon.
Jobbar dagtid på en vardag. Inte hänt de senaste två veckorna. Tack vare min egen planering. För jag vill inte arbeta dagtid på vardagar längre. På kvällar, nätter och helger slipper man låta sitt arbete hejdas av dumma frågor från biståndshandläggare samt en evigt ringande telefon. Man kan ägna sin arbetstid åt patienterna. Borde det inte alltid vara så?

Det skulle vara lätt för mig att säga att jag inte hittar hem, men det gör jag, tror jag

Självaste Midsommarafton tillbringade jag mestadels på arbetet, medan J var hemma i fina Midsommarkransen och "picnicade" i Svandammsparken med några nyvunna vänner. Det började regna och sällskapet tog skydd i mitt vardagsrum.

Några av gästerna var imponerade av min balkongodling och vår "hemtrevlighet". Två av dem var alldeles begeistrat uppspelta av min bok- och musik-samling. En av tjejerna var nästan kär i innehållet i min bokhylla.
Självklart håller jag med kvinnorna och älskar min bokhyllas fantastiska innehåll och mina cd-skivor.

Det är svårt att förstå att en simpel lågutbildad, lågavlönad uttröttad jävla sjuksköterska har en så avancerad och svårkritikerrosad kultursmak. En boksmak som attraherar en biblotekarie.

Mornings eleven

Har ganska nyligen avslutat Arne Dahls (vad vi trodde var den) tionde och sista delen i sviten om A-gruppen. Himmelsöga heter den, Dahl (Jan Arnald) skriver klokt, snyggt och samhällskritiskt. Hans spänningsromaner skiljer sig otroligt mycket från övriga svenska slappskrivna deckare. Dahl har språket och en handling som känns ny och spännande.

Har fått veta att det kommer en elfte roman om A-gruppen till hösten. Den heter just Elva och läs den här texten tagen härifrån (bokus):

Elva, den elfte boken om A-gruppen i Arne Dahls tappning, skiljer sig från de övriga tio såtillvida att det är en berättelsesamling innanför en ram i stil med Boccaccios medeltida Decamerone; tio poliser flyr samtidspesten i storstaden, söker sig ut på landet till en herrgård och kommer till tals var och en för sig. Under kvällens lopp uppenbarar sig en elfte person, som så småningom presenterar sig som sällskapsvärden och författaren Arne Dahl: allsmäktig livgivare och suddare i den här moderna variationen på Agatha Christies Tio små negerpojkar. A-gruppen är alltså upplöst, bortsuddad, sedan ett år tillbaka, men precis som sas i slutet på Himmelsöga samlas man nu privat för att stämma av.

De tio berättelserna blir till en novellsamling i stil med Jan Arnalds Klä i ord från 1997; senmodernistiska iscensättningar i Jorge Luis Borges stil, fulla av dubbelgångare, mördare och författare, realiserade fiktioner och fiktionaliserade realiteter i sann janarnaldskt postromantisk stil - dvs boken fungerar som en dubbel brygga, tillbaka till Jan Arnalds höglitterära författarskap och vidare fram mot en fortsättning av hans arnedahlska populärlitterära övningar - ett i högsta grad levande bibliotek, med en term som Jan Arnald lanserade i Klä i ord och i romanen Barbarer; böcker som inbjuder till överskridande läsning, som inte känner skillnad mellan genrer och som upphäver gränser mellan liv och död, litteratur och verklighet, högt och lågt, originellt och kopierat. Det faktum att Jorge Chavez under rubriken Det tredje ögat återberättar Jan Arnalds Delta från Klä i ord, ord för ord, framstår som kongenialt för den som genomskådar det. Utanpå detta fungerar ramberättelsens 1700-talsäventyrligheter som en parabel för Arnalds/Dahls skrivande, tecknandes bilden av en författare i tjänst hos upplysningen men med romantisk mask för ögonen; Arnald/Dahl framstår mer och mer som en Almquist för oss. Det är bara att gratulera författaren till ett fortsatt lyckat utforskande av berättandets konst och läsarna till nya snitslar i litteraturens labyrinter.

Läs hela serien, alla tio finns i pocket. De kommer göra din sommar!

I höst är det jag som läser Elva. -Oj oj oj. Nästan så jag längtar till höst, varm pläd och tända ljus. Men bara nästan. Svensk sommar är ju kall och kräver tända ljus samt filt.

Sommaren i city

Jag vill ha blommor i håret

Östgöta Sädes-snaps i blodet
sånger i munnen
och dans i benen.

Men ska arbeta hela storhelgen lång..

Hilma äter lunch. Midsommar i Grebo 2007.

Midsommar i Grebo 2005.

Maja och Hilma i skuggan. Midsommar i Grebo 2005.

Please Mr Postman

Dagens post bestod av noll stycken räkningar.

Fick däremot nya numret av Fokus, en grym t-post-t-shirt i turkost med läckert rosa, svart och vitt tryck samt ett nummer av Medicinsk forskning och Praxis.

Snart ska jag handla mat till imorgon och ikväll tänker jag plocka blommor. (Dagen innan Midsommarafton ger mamma och jag oss iväg för att plocka blommor till kransarna, midsommarstången och till diverse vasar. I år får hon gå ensam i gummistövlar i den Östgötska naturen och jag får gå ensam i asfalterade Midsommarkransen. Sorgligt.)
Jag ska fasen i mig ha krans i håret på arbetet. Är det midsommar så är det!

Hilma sa till Maja att hon minsann skulle hålla Martina i handen under dansen på Klockareängen. Att göra oskyldiga syskonbarn besvikna borde inte få förekomma i den här världen.

Enligt SMHI ska solen lysa och temperaturen komma upp runt 20-21 grader i Stockholms-området under morgondagen.

Glad midsommar på er alla! Skåla åtminstone en skål för mig och ät inte så förbannat mycket djurdelar är ni snälla.

Fading like a flower (Everytime you leave)

Eftersom övervakningssamhället snart är i gång med tanke på FRA-lagen och det då inte går att smyga med varken e-mail eller telefonsamtal spelar det ju ingen roll att hålla något hemligt längre tänkte jag bjuda på lite Kransen-blomster samt lite hemmakänsla.

En vacker nyponros fann jag i Midsommarkransen, nära Telefonplan.

En liten vitklöver-äng växer fint mellan två trottoarstenar, i Midsommarkransen såklart!

Detta är rosen jag fick av den mycket nöjda anhöriga.

Samma ros, fortfarande lika vacker.

Stella har det skönt under soffbordet på ryamattan.

Listen Now

Just nu läser jag Ur vulkanens mun av Helena von Zweigbergk. Den och två andra romaner går att ladda ner gratis från dn i sommar med start i förrgår (16/6).

Passa på att läsa i öronen. Gratis i sommar. Ladda ner här.

Von Zweigbergks roman är dessutom bra, otroligt mycket bättre än de avsnitt av nu insomnade Filmkrönikan på SVT hon ledde.

Hals und Beinbruch

Att cykla till mitt arbete är som att spela teve-spel.

Målet är att komma fram utan att skada sig, bli irriterad eller få game over.

Spelet börjar i en grönskande förstad. Första leveln är lätt att ta sig igenom. Bara att svänga och inte köra ner i hålen i gatan där det sker upprustning av elledningar och gasledningar.

Level 2 inleds med en in-och utfart för en dygnet-öppen mack. Här gäller det att se upp för hyrbilar, lastbilar och personbilar som kör in/ut utan att se sig för. Ut på cykelbana vid Södertäljevägen. Här måste man ducka för lågt växande grenar. Här utförs ett massivt vägarbete, det betyder risk att krocka med bilar och andra arbetsfordon som backar utan att först titta bakåt. Här måste man även se upp för ojämnheter i underlaget. Diverse gupp och dålig asfalt kan få förödande konsekvenser.

Level 3: Vid övergångsställena under Essingeleden är det bästa att se upp för brådskande ambulanser. Att trycka på övergångsställe-knappen ger extra poäng. Kryssa mellan barnvagnar som går på cykelövergångsstället.

Level 4: Den lättaste leveln, nedförsbacke. Om man inte vet hur bromsen fungerar kommer det dock bli game over. Level 4 avslutas med att köra över spårvagnsspår och självklart se upp för spårvagnar.

Under level 5 tar cykeln dig över en öppningsbar bro. Se upp för rödljus, vägbom och uppfälld bro med andra ord. Brons asfalt är mycket bucklig. Denna level avslutas med en snäv sväng och grusväg, akta dig för invånarna här. (Kännetecken för de fruktade "Hornstullsborna": upprullade chinos, stora glasögon, tunn skjorta samt vita tygskor, gärna ihop med vintage-skinnväska.)

Level 6 börjar skrämmande med gropig asfalt, liten nedförbacke, slöa cyklister, gångare till höger och uteliggare på bänkar. Cykla fort som fan. Nästa svåra del är att akta sig för fotbolls -eller brännbollsspelande barn samt skruvade bollar. Här ligger ett populärt vandrarhem och se för allt i världen upp för semestrande småstadsboende turister i keps iklädda dåligt sittande shorts, tubsockar och foträtta sandaler eller gymnastikskor irrande med karta och stora väskor. Denna level avslutas med kryssande mellan hundägare och deras hundar, barnvagnar i bredd, motionslöpare samt överfyllda soptunnor där fåglar kalasar på kvarlämnad picnic.

Level 7 startar längs med Ringvägen där fotgängare verkar tro de ska gå på cykelbanan OCH på gångbanan eftersom de inte flyttar sig när man plingar. Här är det tät trafik på in- och utfarter och bilar som står parkerade på cykelbanan. Denna level avslutas med ett husbygge med bergssprängning, smal cykelbana, gupp, damm, smuts och felparkerade arbetsfordon.

Sista leveln är svår. Här gäller det att se upp för brådskande ambulanser, taxibilar i hög fart, sjuka människopr på väg till Nordens största akutmottagning, människor med gånghjälpmedel, mammor med barnvagnar som går mitt i vägen samt en skarp vänstersväng. Allt detta i uppförsbacke. I slutet av uppförsbacken kommer en högersväng där mötande bilar kör alldeles för fort. Sista prövningen är att hitta en ledig plats i cykelstället och lyckas låsa fast cykeln.

Österns röda ros

I går hade jag verkligen en bra dag på arbetet.

Jag fick en röd ros av en dement patients make. För att han var så nöjd med den vård jag gav till hans kära hustru. Och för att jag ringer och uppdaterar honom om vad som händer med hans fru. Han gav en ros till sin maka och en till mig. Och han grät av tacksamhet.

Dessutom kallade en manlig överläkare mig för kompis.

Still June

Det regnar. Fast det är ljust. Och det regnar verkligen hundar och katter.

Jag sitter här och är sunkig. Har inte borstat tänderna än. Bytte bort dag-passet mot kvällspass.

Endast en räkning i ytterdörrens brevinkast.

SMHI spår regn i Midsommar.

Med en enkel tulipan

Grattis kära blogg på 2-årsdagen!

060727, Malmö city061017, Stångån, Linköping

070123, Vinterviken, Stockholm

070611, Ribersborg, Malmö

080220, Årstaviken, Stockholm

080525, Nybrostrand, Skåne

Chose the city

I veckans Fokus läser jag årets rapport om i vilken av Sveriges 290 kommuner det är bäst att bo i. Undersökta variabler är bland annat jämställdhet, arbetslöshet, nettoförmögenhet, anmälda brott, sjukskrivningar, självmord, skilsmässor, valdeltagande, lärartäthet samt utbildningsnivå.

Föga förvånande hamnar Danderyd överst. Som god tvåa hamnar Lund som tätt följs av Lomma, Vellinge och Åre.
I botten hittas kommunerna Ljusnarsberg (plats 290), Haparanda (289), Södertälje (288), Munkfors (287) samt Bjuv (286).

Av mina före detta hemkommuner finner jag Linköping överst, nämligen på plats 71. Malmö ligger inte bra till på plats 248. Min födelsekommun Åtvidaberg ligger på plats 213 och Norrköping finner jag i botten (251). Min nuvarande hemkommun Stockholm ligger bra till på plats 23.

Läs artikeln här. Där kan du också hitta hela listan samt alla variabler som gör kommunen till ett bra ställe att bo på samt hur poängen är uträknad.

Pajas på timlön

Katrine Kielos skriver i Arena att det är skillnad på industriarbete och vårdarbete. Speciellt märks det i strejktider i vem som tjänar på strejken. Vart hamnar pengarna?
Läs artikeln här. Och våga inte annat.

I fredags hann jag inte ens kissa under de 9 timmar jag arbetade. Och ändå kände jag mig otillräcklig och som en dålig sjuksköterska.

Such a lonely soul

Jag skriver. Mina innersta tankar nerklottrade på papper.

En skrivbok. Istället för dagbok.

En lila-blank inbunden bok. Utan varken rutade eller linjerade papper. Bladen är gjorda av återvunnet papper.

Jag antar att den här boken kommer fyllas med tankar och funderingar som är alldeles för mörka för att vara publika.

Det är inte så lätt att alltid sprudla av energi
trots att jag har en rastlöst ljus själ
för ibland gör det bara för ont.
Gråten stakar sig i bröstet och hela jag värker.
Och jag känner mig så ensam.

(Trots att jag har ALLT utom en god självkänsla och en rättvisande självbild)

Sommar sommar sommar

I dag läser jag i dn som presenterar den kommande sommarens sommar-pratare i P1 med start på midsommardagen 21/6. I år känns pratarna mer intressanta än de senaste fyra-fem åren.

Eller vad sägs om Lena Andersson 22/6, Maj Briht Bergström-Walan 26/6, Elisabeth Massi Fritz 30/6, Isabella Lövin 10/7, Martina Lowden 29/7, Annika Norlin 1/8 och Pia Johansson 3/8. jag vet inte varför alla dessa personer saknar kuk. Om jag ska lyssna på några med snopp är jag mest intresserad av vad som rör sig i Björn Ulvaeus huvud (13/7) och hjärnläkaren Nils Simonsons program den 21/7.


Länk till Sommars egen SR-hemsida hittar ni här och DNs sida här.

Party

I dag torsdag tolfte juni startar årets upplaga av Hultsfredsfestivalen. I år är biljetten hutlöst dyr. 1600 spänn. Inte ens min bror ska åka för första gången på över 10 år.

Jag är dock sugen på att åka. Jag är sugen på att kissa i överfulla, stinkande baja-major, att hångla i ett fuktigt tält, att lyssna på Tobis festivalband, att flagga med "var är maja-flaggan" under de stora konserterna, att spana på vad kidsen har på sig, att ramla i lervälling samt att äta frukost bestående av folköl och fuktigt bröd med mjukost. Jag längtar till och med efter att frysa och vira in mig i en smutsig filt, att gå vilse på ängen, att bada naken i en lerig Hulingen, att snacka med folk från hela Sverige, att bli kär i olika artister för deras ärliga utstrålning på scenen och framför allt vill jag vara där för alla konserter med kända och okända band.

I år kommer Säkert!, Markus Krunegård, Rufus Wainwright, Kristian Anttila, Håkan Hellström, The Donnas, Familjen, Dreamboy, A beautiful friend och Robyn.

DN bloggar från festivalen här.

Hultsfredsfestivalens hemsida finns här.

On the beach

Min Skåne-helg i slutet av maj var en succé (förutom ett släng av migrän en kväll).

Strand. Nybrostrand ("Porten till Österlen") utanför Ystad.

Om man behöver "livbojas" finns en livboj. Klar att användas.

Elin plaskade i poolen.

Solnedgång över kallbadhuset vid Ribersborg i Malmö.

Rosa solnedgång och Turning Torso med sina bäbisar (de mindre husen) i Västra hamnen, Malmö.


Köpenhamn lyser i kapp med ett fartyg. Öresund ligger blankt.

Öresundsbron och en papperskorg. Ribersborg Malmö.


Balansakt i shorts. Med havet som åskådare.

Regn faller

Regnet slår mot rutan i hemma i Kransen. Det känns som sommaren är slut. I almanackan har sommaren knappast börjat. Men vinden i träden ihop med regnskurar får mig att vilja ligga hemma och läsa hela dagen.

Jag känner mig bestulen på sommaren.
På heta dagar i parker.
På ljumma kvällar vid vatten.
På nakenbad i ljus sommarnatt.

Photograph

För ett par veckor sedan köpte jag en fin kamera. En digital systemkamera. Jag har hunnit med att ta ganska många foton sedan inköpet. Kolla min fotosida vettja!

Min MacBook blir fin på bild. Detta var den första bild jag tog med kameran!

På stranden i Nybrostrand på Österlen hittade jag en härlig sten. Pappa fick den. han gillar stenar.

När jag kom hem från jobbet i lördags hade Johan bakat cheesecake. Vi drack kaffe och åt denna härliga skapelse på balkongen.

Ballongflyg i solnedgång, fotat från balkongen.

I inflyttningspresent av mamma, pappa och mormor fick J och jag tre krukor med växter. Denna lila växte sig stolt. Men den klarade tillslut inte det stekande nästan tropiska klimatet. I dag rensade jag r den ur krukan.

With or without control

Nu drar jag till jobbet i stekande sol och +30 grader.

I går fick jag höra av en patient att hon var glad att jag var där eftersom jag verkade vara så klok och lugn samt att jag verkade ha så bra koll.

Jag tvivlar på att jag är lugn. Och klok har jag aldrig varit. Men koll, det har jag fan i mig!

Du gamla du fria

Kom precis hem från arbetet. Tragiken. Skiten. Med en fråga ringande i huvudet. "Är jag grinig?". I Tanto luktar det festival. Surt, svett och ungdomsfylla. I parken vid Vinterviken igår lämnade ett tiotal ungar i 14-årsåldern sina mat-plastbyttor som de köpt på Konsum. Bara lämnade utspridda. Äckligt duktiga jävla pretto-Mart städade marken där de suttit med sina kroppar innehållande ruttna kadaver och sina huvuden med minimal hjärnkapacitet.

Rondande läkare kom till avdelningen för (morgon)rond klockan 15.30.
På helger rondas varje patient bara en gång. På morgonen. För att läkare ska kunna ta ut sina jourkomp och annan längre ledighet läggs deras scheman som de alltid gjort; arbeta dygnspass ganska ensamma och mycket hårt och på så sätt få vara ledig fler helger/nätter. Jätteslitigt när du väl arbetar, men samtidigt väldigt skönt eftersom du får vara ledig oftare när svenssons är lediga.

Mitt under min och specialistläkarens rond kommer överläkaren in. Han frågar om vi är klara varav jag replikerar att vi har hälften av patienterna kvar att ronda. Han frågar i sin tur om han får prata med den rondande läkaren och jag frågar hur lång tid det tar. Han svarar att det tar 5 minuter och jag säger då "- Då går jag ut och arbetar på avdelningen sålänge". Efter ca 5 minuter kommer han och meddelar mig att ronden kan fortsätta. Jag går in till rondande läkaren varav hon frågar varför jag är så grinig. Jag börjar skratta och säger att jag inte alls är grinig. Ronden fortsätter. Anses jag grinig för att jag ifrågasätter? Får inte en syster fråga en läkare något som inte rör patienten eller läkaren och dennes ego själv?

Mycket arbete samlas på hög inför ronden. Efter ronden blir sjuksköterskan och undersköterskan tvungna att göra allt arbete som just samlats på hög eftersom mycket av arbetet på en vårdavdelning kräver läkarordinationer (och opererande läkare är extremt kassa på att svara på sina sökare).
Strax efter klockan 17 var ronden färdig och med de 13 sjuka patienter jag och en flink undersköterska hade ansvar för väntade mycket arbete. EKG, prover, blod, dusch inför operation, strukna operationer, uppkollande vem som tar hand om en patients katt, medicinkonsult, droppsättning samt arbete som dagsjuksköterskan inte hunnit med, trots att hon arbetade över med en timme, eftersom denna stackars syster fått springa fram och tillbaka mellan läkemedelsrummet och patienterna eftersom den syrra som arbetade dag igår inte fyllt på läkemedelsvagnen inför den kommande långhelgen.

I Metro igår stod det att det fanns fem anledningar att detta är "superhelgen":
1) EM-festen (bryr mig inte om smutsiga egoistiska divor som springer runt på en gräsplan som vattnats med rent vatten, när barn svälter).
2) Det vackra vädret (svettas på vägen mellan hemmet och SöS och kan se från SöS att folk klär sig skralt och brudarna har tub-topp med bh under).
3) Långledigheten (jag arbetar fredag-måndag och helgtillägget är ca 40 kronor extra i timmen).
4) Skatteåterbäringen (har restskatt eftersom jag sålt min lägenhet och skatten på vinsten är hög).
5) Nationaldagsfirande (Är det något at vara stolt över; en massa högerextremistiska puckon och 50000 ballonger släpptes upp i luften i Stockholm. Vad kostar inte det staten? Vad kostar inte det miljön?)

Klockan fem över tio ikväll försöker jag lämna avdelningen, men en patient stoppar mig. Jag berättar att jag slutade för över en halvtimme sedan, varav hon berättar för mig hur dålig jag är som inte ens kan visa henne var toan är (ej dement patient som befunnit sig på avdelningen i över en vecka).

Och i avdelningens omklädningsrum möts jag av överfyllda tvättsäckar. Den som har hand om tvättsäckstömningen denhär veckan har nog varit ledig några dagar och därför inte kunnat tömma säckarna. Trevligt att arbetskamraterna då bara slänger tvätten på/runt eller staplar den över säcken utan att bry sig om den som ska tömma den.

Ja, jag är nog grinig. Kanske i kombination med att vara en besviken realist?

Ibland gör man rätt, ibland gör man fel

Se till att göra ett aktivt val i ditt liv. Se till att göra rätt.

Jag missade utställningen "Walls of glass".

Utställningen innehöll fotografier av Erik Lindegren och syftar till att visa människor vägen från levande en levande, kännande individ (ett djur) till paketerat kött (mord).

Kolla på bilder från utställningen här.

Vågade du titta på alla foton? Tycker du fortfarande att djur är mat? Är du fortfarande sugen på att grilla kadaver i helgen?

DU kan göra att val. DU är den enda som kan välja dina vanor. DU har makt.

Tzay är en helt vegansk produkt som är tillverkad av soja och är utmärkt att grilla. Köp här.

Sunkissed

Jag är dålig på att hålla liv i bloggen i sommarvärme.
Jag vill ha varje värmechans jag kan.
jag vill insupa varje möjlighet till svettande.

jag vill hångla med solen.