Du gamla du fria

Kom precis hem från arbetet. Tragiken. Skiten. Med en fråga ringande i huvudet. "Är jag grinig?". I Tanto luktar det festival. Surt, svett och ungdomsfylla. I parken vid Vinterviken igår lämnade ett tiotal ungar i 14-årsåldern sina mat-plastbyttor som de köpt på Konsum. Bara lämnade utspridda. Äckligt duktiga jävla pretto-Mart städade marken där de suttit med sina kroppar innehållande ruttna kadaver och sina huvuden med minimal hjärnkapacitet.

Rondande läkare kom till avdelningen för (morgon)rond klockan 15.30.
På helger rondas varje patient bara en gång. På morgonen. För att läkare ska kunna ta ut sina jourkomp och annan längre ledighet läggs deras scheman som de alltid gjort; arbeta dygnspass ganska ensamma och mycket hårt och på så sätt få vara ledig fler helger/nätter. Jätteslitigt när du väl arbetar, men samtidigt väldigt skönt eftersom du får vara ledig oftare när svenssons är lediga.

Mitt under min och specialistläkarens rond kommer överläkaren in. Han frågar om vi är klara varav jag replikerar att vi har hälften av patienterna kvar att ronda. Han frågar i sin tur om han får prata med den rondande läkaren och jag frågar hur lång tid det tar. Han svarar att det tar 5 minuter och jag säger då "- Då går jag ut och arbetar på avdelningen sålänge". Efter ca 5 minuter kommer han och meddelar mig att ronden kan fortsätta. Jag går in till rondande läkaren varav hon frågar varför jag är så grinig. Jag börjar skratta och säger att jag inte alls är grinig. Ronden fortsätter. Anses jag grinig för att jag ifrågasätter? Får inte en syster fråga en läkare något som inte rör patienten eller läkaren och dennes ego själv?

Mycket arbete samlas på hög inför ronden. Efter ronden blir sjuksköterskan och undersköterskan tvungna att göra allt arbete som just samlats på hög eftersom mycket av arbetet på en vårdavdelning kräver läkarordinationer (och opererande läkare är extremt kassa på att svara på sina sökare).
Strax efter klockan 17 var ronden färdig och med de 13 sjuka patienter jag och en flink undersköterska hade ansvar för väntade mycket arbete. EKG, prover, blod, dusch inför operation, strukna operationer, uppkollande vem som tar hand om en patients katt, medicinkonsult, droppsättning samt arbete som dagsjuksköterskan inte hunnit med, trots att hon arbetade över med en timme, eftersom denna stackars syster fått springa fram och tillbaka mellan läkemedelsrummet och patienterna eftersom den syrra som arbetade dag igår inte fyllt på läkemedelsvagnen inför den kommande långhelgen.

I Metro igår stod det att det fanns fem anledningar att detta är "superhelgen":
1) EM-festen (bryr mig inte om smutsiga egoistiska divor som springer runt på en gräsplan som vattnats med rent vatten, när barn svälter).
2) Det vackra vädret (svettas på vägen mellan hemmet och SöS och kan se från SöS att folk klär sig skralt och brudarna har tub-topp med bh under).
3) Långledigheten (jag arbetar fredag-måndag och helgtillägget är ca 40 kronor extra i timmen).
4) Skatteåterbäringen (har restskatt eftersom jag sålt min lägenhet och skatten på vinsten är hög).
5) Nationaldagsfirande (Är det något at vara stolt över; en massa högerextremistiska puckon och 50000 ballonger släpptes upp i luften i Stockholm. Vad kostar inte det staten? Vad kostar inte det miljön?)

Klockan fem över tio ikväll försöker jag lämna avdelningen, men en patient stoppar mig. Jag berättar att jag slutade för över en halvtimme sedan, varav hon berättar för mig hur dålig jag är som inte ens kan visa henne var toan är (ej dement patient som befunnit sig på avdelningen i över en vecka).

Och i avdelningens omklädningsrum möts jag av överfyllda tvättsäckar. Den som har hand om tvättsäckstömningen denhär veckan har nog varit ledig några dagar och därför inte kunnat tömma säckarna. Trevligt att arbetskamraterna då bara slänger tvätten på/runt eller staplar den över säcken utan att bry sig om den som ska tömma den.

Ja, jag är nog grinig. Kanske i kombination med att vara en besviken realist?