lördag 13 september 2008

Arbete utan logik

I morgon är det exakt sju år sedan jag flyttade till Malmö och ungefär två år sedan jag lämnade Malmö för Stockholm.

Tiden går så fort att det är otäckt.

Jag försöker varje dag fylla mina dagar med skratt.

Och sådant som stärker mig.
Musik, litteratur, kärlek, vänlighet, altruism, leenden, värme, sol, natur, djur, kultur, vegetarianism, frisk luft, öppet vatten.

Att arbeta deltid gör mig till en snällare, bättre och mer förstående människa.
En mer positiv individ som lever mer i nuet.
Mer Martina helt enkelt.

(Men egentligen är det inte klokt att jag, som inte ens fyllt 30 år, inte klarar att arbeta heltid som sjuksköterska på en ortopedavdelning på ett akutsjukhus i Stockholm!)

5 kommentarer:

Anonym sa...

tänk dig tanken om du skulle skaffa barn?? Fast då skulle kanske fokus hamna på barnet?
Du behöver bli lite mindre egotrippad, fast du tror att du tänker på allt o alla så är det du som står i centrum alltid! Hur står din sambo ut med dig?

Mart sa...

Anonym: Känner vi varandra?
Jag vill inte ha barn för att jag inte vill att de ska växa upp i den här snedvridna världen tillsammans med fega människor som du.
Hur egotrippad är jag som inte äter andra individer, som arbetar med människor för mycket lite betalt, som har fadderbarn, som stödjer flera djur-och människorättsliga organisationer, som handlar ekologiskt och närproducerat, som hjälper handikappade och/eller gamla över gatan eller att bära matkassar, som i fem år hyrde ut min bostadsrätt till fattiga unga tjejer som inte hade någonstans att bo, som åker flyg max en gång vartannat år för att minska koldioxidutsläpp, som plockar upp andras skräp och glas i allmäna parker, som inte överkonsumerar kläder eller skor, som röstar i alla riksdagsval, som erbjuder bostadslösa vänner att bo hos mig, som berättar för alla mina vänner hur mycket de betyder för mig utan att ge dem dåligt samvete, som har under 20 grader C hemma trots att jag blir stel och fryser under +25, som ställer upp och arbetar utan lön ibland, som sopsorterar och skänker kläder och böcker till andrahands-butiker, som aldrig snattat, som sätter individerna nära mig först, som ger mina patienter så mycket omvårdnad att jag inte hinner gå på toaletten eller dricka vatten under arbetspassen, som ibland tror att hela världens människors ansvar för jorden och varandra hänger på mig och därför har dåligt samvete för detta.

Tycker du anonyma läsare att jag är för egocentrisk tycker jag vänligt men bestämt att du ska sluta läsa min blogg, ingen har tvingat dig. Blondin-Bella skriver säkert mindre egoistiskt. Lycka till med ditt liv!

Anonym sa...

Är det verkligen sju år sedan vi flyttade till Malmö ihop? Shit så snabbt allting går.. Jag kan fortfarande känna lyckokänslan över skånefälten som bredde ut sig när jag, mum, den långe körde ner.. Och jag kan fortfarande nostalgiskt komma ihåg stammispizzahaket, alla KBfesterna, tom den lilla rödhåriga flickan som var så irriterande :). Och nu sitter du i ett Sthlm som har blivit kallt och jag sitter i pölselandet och det är alldeles för långt emellan.
puss

Anonym sa...

puh fattar inte hur du orkar... ta kritik till dig istället för att vända den mot dig.

Mart sa...

mim: ja, sju år går fort när man börjar bli gammal...

kajsan: Tack för tipset, men hur gör jag det? Berätta tack.