We can do it!

Jag är glad.
Solen skiner, Malmö kokar,
har inte ont i magen längre,
sjunger med i svt´s Allsång,
jordgubbarna är supergoda OCH superbilliga,
jag har precis vunnit två matcher i Betapet (prova själva, det är som scrabble fast på nätet, apskoj!)
jag har ett jättespännande arbete, där jag slipper visa prestige hela jävla tiden,
jag har en fantastisk familj som jag älskar.

Fast en sak drar mig neråt. Mimmi är sååååååååå långt borta. Fan Mimmi, jag saknar dig så förbaskat. Mimmi är söt och smart och duktig på att dricka rödvin och cool och karismatisk och bästa konsertbesökaren och rolig och omtänksam och bra på att diska och koka kikärtor. Och hon är min vän, min andra halva.

Mimmi och jag gick på Marieborg tillsammans. Jag läste teater och hon skrivarlinjen. Mimmi kunde se mig naken efter duschen (glömde alltid att det var direkt insyn från rökplatsen till mitt rum), och jag brukade spana på henne och varje gång förvånas över hur en människa kunde vara så vacker med en cigarett i handen.

Mimmi har emellertid slutat röka nu. Hon studerar till läkare i Danmark. Men hon är fortfarande lika vacker och speciell.
Jag längtar efter dig Mimmi. Malmö är inte sig likt sedan du flyttade.