Ibland undrar jag hur långt vi i västvärlden ska gå när det kommer till att rädda liv. Och till vilket pris det ska ske? Inte nog med att ländernas ekonomi rasar, det värsta är att människor blir lidande.
En dag fick avdelningen besök av en äldre dam. Damen är okontaktbar, har kontrakturer i hela kroppen, hon äter endast flytande kost, bajsar och kissar i blöja, har hjärtproblem och har genomgått massa elchocker pga depression samt är sedan många år sängliggande.
Damen skulle opereras. Att lokalbedövning är uteslutet förstår även de icke-sjukvårdsvana (hon kan inte säga om bedövningen har tagit eller ej) och att söva en svårt sjuk patient innebär alltid en risk. Operation behövs eftersom kontrakturerna lett till sår i händerna.
Har damen ett värdigt liv frågar jag mig? Är det humant att ligga på ett vårdhem dagarna i ända? Hur kan det vara mer elakt och inhumant att låta människan somna in av en injektion? Vi avlivar våra husdjur när de är gamla och sjuka. Varför inte låta våra gamla, sjuka människor få ett värdigt avslut?
Ingen som träffat en människa som är utan livslust och är oförmögen att uttrycka sig samt dessutom har kroppen som ett "vårdkrävande paket" fullt med trycksår kan tycka att aktiv dödshjälp inte behövs! INGEN!
onsdag 12 juli 2006
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar