On the radio

I går lyssnade jag på Martina Lowdens sommarprogram i P1. Hon är speciell. Men speciell på ett fint sätt. Och dagboksromanen "Allt", innehåller nästan allt.

I morgon är det dags för Annika Norlin. Ratta in P1 mellan 13 och 14:30. Kan bli hur trevligt som helst!

UPPDATERING 080801 kl 16:44. Annika Norlin var ärlig och charmig som sommarvärd. Hon spelade dessutom bra musik, dock inte lika många gamla indiehits som Martina Lowden gjorde i sitt program i början på veckan.

Contemplate

Läs Amanda Svenssons novell: "Sätt att betrakta dej på" som publicerades i sommarnumret av Fokus. Amanda Svensson är ytterst aktuell med debutromanen Hey Dolly! Läs den också vettja!

Själv har jag inte läst novellen än, sparar den till imorgon då jag ligger och försöker sova efter nattarbete. 21-07:18. Varje gång jag arbetar natt försöker jag dokumentera något klockan 6:08. (Visst tänker jag på dig ibland Tobi.)

I thought you said summer is going to take the pain away

Det har varit en lärorik vecka.

Åkte till Linköping förra fredagen (18e). Stella var otroligt lugn och vilade tyst och tryggt i sin resebur. Jag satt och pratade med en tjej som hade tagit hand om en hund som farit illa i missbrukarkretsar i Gävle. När hon gick av läste jag färdigt Pappersväggar av John Ajvide Lindqvist. Romanen innehåller noveller i skräckgenren. Novellerna var av mycket varierande kvalitet. Och ingen var speciellt otäck.



Framme i Linköping mötte pappa oss på perrongen och skjutsade ut oss till Grebo där mamma hade maten klar (väldigt könsorienterat). Vi drack rödvin och pratade hela kvällen.

Solen gick ner och det blev en ny dag.

På lördagsmorgonen hade jag 2008 års utebadspremiär. Rekord-sen. På eftermiddagen kom Maja med döttrarna ut till torpet. En barndomsvän gifte sig i Grebo kyrka.

Efter bröllopet började det regna. Hilma befann sig under paraplyet.

Trots kyla och småregnigt grillade vi och spelade kort till midnatt. På natten började det regna och åska. Nästan 25 millimeter regnade det till söndag eftermiddag. Hilma, pappa och jag var ute i regnkläder och plaskade på söndagen. Vi hade för mycket spring i benen.

Maja och flickorna åkte hem efter middagen, då var jag helt slut. Jag förstår inte hur hon orkar!

Älvorna dansade på Norrbyfälten. Magiskt!

På måndagsmorgonen åkte mamma, pappa och jag till Linköping. Pappa åkte till kusten för en spelning och mamma och jag bestämde möte med Micke, Jossi, Maja och Märta på Gula huset för en tvåtimmarslunch i strålande sol. Det var rea på Lin & Co, jag handlade en t-shirt från EDUN till halva priset. Mamma och jag tog 17:05-bussen tillbaka till Grebo. Åt jordgubbar och tog en långpromenad.

En typisk kväll i torpet med föräldrarna. Korsord, te och vin.

På tisdagsmorgonen hade Stella kräkts på en matta. Under dagen fortsatte hon att kräkas. Mamma, pappa och jag gick ändå till Björknäs sommarbod för fika och hantverk. De hade precis fått hem två ursöta kattungar.

Kattungen Stina.

Hönorna som gick fritt på den stora tomten vaktades av en stolt tupp. Hönsen hade värpt ägg i olika färger som vi köpte billigt.

På onsdagen ringde jag djursjukhuset. En veterinär tipsade om att inte låta katten äta på 24 timmar, att endast dricka vatten. Efter ett par timmar var Stella hungrig och jag köpte fiskblock i Nära Dej Grebo. (Butiken MÅSTE bli bättre på miljötänk. Som fryst fisk fanns bara torsk i olika former, samt makrill. F visste inte ens att torsken är en hotad art. Borde man inte veta sådant när man arbetar i affär? Är man inte intresserad av livsmedel när man arbetar i affär?) Stella kräktes dock inte av den lilla fisken hon åt, men jag var fortfarande orolig i och med att temperaturen ute närmade sig 28-30 grader.

Mamma, pappa och jag tog en tur med båten. Motorn dog efter ett antal hundra meter. Vi bestämde att jag skulle ro till land för att fika, pappa skulle ro tillbaka.

Väl i land och med magarna fulla med kaffe tog vi oss i båten igen. Såklart fungerade åter motorn.
Erlången var spegelblank. Oh så stilla.

Strax före 19 körde pappa Stella och mig till Linköping C. Intercity-tågets kupéer hade en temperatur på cirka 30 grader. Jag var jätterädd att lilla sjuka Stella skulle sluta andas av värmeslag och vätskebrist. Hon sov hela vägen, varje kvart kollade jag om hon levde. Strax efter 22:30 var vi hemma i Kransen igen.

Morgonen därpå hittade jag inget kattkräks på mattorna. Meddelade mamma att Stella var frisk. Femton minuter senare kräktes hon, jag googlade och lät Stella på nytt inte inta fast föda. Fyllde hennes skål med kallt vatten och åkte till arbetet. Den kvällen gjorde jag inget bra jobb. Hela cykelturen hem grät jag ansiktet rödmosigt. Stella mötte mig vid dörren och jag fortsatte gråta. Ringde jourveterinär som tycke katten skulle fortsätta endast inta vatten och att jag skulle ringa djursjukhus morgonen därpå. Den natten var jag vaken varje halvtimme. Klockan 05:40 ringde jag till jobbet och meddelade att jag tänkte vara hemma med sjuk katt. Prick klockan åtta ringde jag Södra Djursjukhuset för rådgivning. De tog mina och Stellas uppgifter och bad oss åka dit akut, vilket vi också gjorde. Väl där fick vi vänta drygt två timmar innan en veterinär (känd från teve) undersökte kattskrället. Stella fick diagnosen magkatarr efter magsjuka. Köpte specialmat. Tog buss och t-bana hem. Köpte Pepcid och sej på vägen.

Stella har inte kräkts sedan i fredags eftermiddag. Nu äter hon vanligt torrfoder som bas och dyra specialmaten som tillägg. Hon har gått ner i vikt och är precis lika busig som vanligt. Och sedan i lördags har jag varit sååååå lycklig.
Så tacksam för att hon lever och är min puffla.

Saturday Night

I går hde Stockholm +30 grader och strålande solsken. Så Johan, Stella och jag tillbringade gårdagskvällen på balkongen.

Lättklädda. Heta.

Härligt ballongflygsväder

Det gick åt en del citronvatten i Tord Boontje-glasen.

Takås och ballonger.

En flaska Rotari Rosé kyldes i den lila Margarethe-skålen

Rökelse förgyllde doften av sommar.

Jag var glad och varm (och lite full).

Jag tittade ner i glaset och såg verkligheten..

Sedan blev det mörkt. Och det var fortfarande ljummet, på gränsen till varmt.

Summerholidays vs. Punkroutine

So long suckers!


Snart (16:40-tåget från Stockholms C) drar Stella och jag till Linköping/Grebo! Vi ska läsa, mysa, äta och dricka gott samt lugna ner oss.

Hörs i slutet av nästa vecka.

Family

I tisdags var Maja, Peter, Hilma och Märta på besök.

Först umgicks vi och käkade lunch här hemma i Kransen. Sedan tog vi tuben till Slussen och därifrån Gröna Lunds-båten till just Grönan.


Maja i väntan på båten.

Hilma och jag åker "Flygande elefanterna". En av årets nyheter.

Lilla Fritt fall är MYCKET roligare än den ser ut! Oj vad vi garvade!

Hilma åkte Tivolitrucken.

På Slussens t-banestation hittade Märta en snusdosa i vagnen.

Vi hade en himla bra dag. Jag saknar dem redan, framför allt Maja.

I feel it

Ika tipsade om ett personlighetstyps-test härom veckan.
Jag gillar ju tester så jag följde länken och svarade på 41 frågor om min personlighet.

Här är testets resultat: Jag blev ESFP (Extraversion, Sensing, Feeling, Perceiving).

Marts personlighetstyp:

Sällskapsmänniskor som älskar att roa sig. Deras goda humör smittar av sig på omgivningen. Lever för stunden och älskar nya upplevelser. Ogillar allt teoretiskt och opersonliga abstraktioner. Vill vara till nytta för andra. Tenderar att vara händelsernas medelpunkt i sällskapslivet. Förnuftiga och praktiskt lagda.

Kärriärer som skulle kunna passa Mart:

Skådespelare, konstnärer, säljare, lärare, personalvetare, socialarbetare, förskole- och dagispersonal, kläddesigners, inomhusdekoratörer, konsulter, fotografer, musiker, personalchefer, kontorschefer, coacher, fabrikschefer, livsmedelsarbetare, receptionister, rekreationsarbetare, religionslärare.

Detta test bygger på Myers-Briggs type indicator, som är ett av världens mest kända personlighetstest.

I november förra året hade min arbetsplats halv studiedag, så avdelningens alla under-och sjuksköterskor genomföde detta test på papper. Då blev jag ESTP, alltså Thinking i stället för Feeling. Psykologen som handledde oss sa att vi kan ändra oss över tid beroende på hur vi mår och i vilket stadium livet är.

Läs mer om Myers-Briggs test här.
Vem är du? Gör testet här!

Lille katt

Dagens femte regnskur slår mot rutan
feberheta tårar rinner nedför mina kinder.


På kanal 9 går ett brittiskt mat-och reseprogram som heter "Cooking in the danger zone". I dag var reportern i någon djungel och tillagade katt. Först dödades katten genom att halsen vreds runt sedan träddes katten upp på spett, utan att ta bort pälsen. Den genomspetsade katten grillas sedan över eld. Sedan flås pälsen av. Hela kattens mjukdelar tas om hand i grytan, endast päls och skelett tas bort med andra ord. Blanda kattkadavret med kryddor och koka minst 45 minuter.

Denna sekvens fick mig att verkligen bestämma mig för att aldrig, aldrig mer, äta djur.



Ett djur.
En oskyldig individ.
En egen personlighet.
En själ i en levande kropp.
Varför är människans liv värt mer än djurens?
Varför förtjänar djur inte värdefullt liv utan att behöva slaktas barbariskt och ätas upp, ruttna i människors digestionssystem och ge upphov till tarmcancer och divertiklar (tarmfickor)?

Nu undrar jag ärligt. Ärligt ni bloggläsare som äter kadaver: När ni klappar min katt, är det för att hon ska få kärlek, för att hon känns mjuk mot handflatan eller är det för att ni egentligen är sugna på att äta henne?
För vad är skillnaden mellan att tillaga henne och att köpa ett halvkilo köttfärs på ICA och bjuda polarna på muskelfärssås?

Någon som är sugen på middag?

Likgiltigheten är en form

Är hemma och sjuklig igen.

Huvudvärk och halsont i en salig blandning. Samt en stor dos trötthet och en gnutta feber.

Jag vet inte om det är stress eller om det är virus. Dock är det iallafall obehagligt att det känns som om huvudet är på väg att sprängas. Och att det inte hjälper med receptfria smärtstillande.

Nu måste jag vila ett tag så jag orkar äta lunch.

Under Water

När jag cyklade hem från arbetet i går regnade det från en ljusgrå himmel.
Jag hade endast bomullsklänning och plast-flipflops på mig och blev blöt. Minst sagt blöt. Vred ur klänningen flera gånger på vägen hem.
Väl hemma tvingades jag byta ALLA kläder.
Om folk hade varit ute hade de fått se någon slags wet-t-shirt-uppvisning på cykel.

Jag gillade gårdagens regn. 19-gradiga täta, men lätta droppar och lukten av blöt asfalt och gräs.
Jag frös inte och älskade det faktum att människor stannade inne i regn. Gatorna var blanka av vatten.

Dock förstördes min inre frid av att en bilist (är det verkligen möjligt att ha så liten kuk/hjärna?) körde jättefort i en väl synlig vattenansamling en meter från cykelbanan där en cyklist kämpade sig hem en fredagseftermiddag.
Jag fick bilsmutsvatten på mig. på hela mig.

Det blev ingen Ljummen-festival. J´s kompis J var här och käkade.
Sedan fick jag migrän. Så jag har sovit mindre än fyra timmar i två nätter i rad nu.

Jag är förbannat trött. Och ska såklart jobba den här helgen som SMHI spår ska bli en solig och ljummen en.

Behind the bushes

På fredag den elfte juli är det återigen dags för musikfestivalen En ljummen i gräset i Vintervikens trädgård. Förra året bjöd på strålande solsken och akter som Anna Järvinen, Existensminimum, Jonna Lee, Hans Appelqvist och Le Muhr uppträdde under två kvällar och en heldag. I år har festivalen krympt till en eftermiddag (en eftermiddag är dock bättre än ingen eftermiddag alls) med endast tre akter: Don´t Be a Stranger, Sam Amidon och First Aid Kit.


Läs mer om förra årets festival här samt om årets festival och historien bakom festivalen på hemsidan och dra dit. Det kommer bli grejt!

The dog

I november 2005 fick jag ett email från Carro. En länk bifogades. En länk till ett hundmagasin, där fanns även ett test om vilken hundras man är (liknar).
Hon meddelade att hon blev en Bichon frise (ja, du tänker rätt. Bichon Frise är en vit, ullig "tanthund").

När jag gjorde testet då blev jag en Cão de agua Português (Portugisisk vattenhund). I dag gjorde jag testet på nytt och blev då Barbet (Fransk Vattenhund). På Svenska Barbetklubbens hemsida läser jag att Barbet är en tålig, robust, gedigen och självständig hundras. Den är en lydig hund med mycket lust, liv och kraft. Den är även mycket dominant och behöver en sträng uppfostran. Den trivs bäst i vatten (även kallt sådant!) och är perfekt till jakt av vattenfågel. Den Franska vattenhunden är närmast släkt med den Portugisiska Vattenhunden.

Jag har ju inte ens badat än! Och jakt motsätter jag mig starkt emot. Och fryser gör jag alltid.

Vilken hundras är du? Testa dig här. Klicka på "What dog are you?" till höger.

Ika länkar till svt för ett annat hundrastest. Där blev jag Jack Russel.

Where damage isn´t already done

I dag när jag gick runt här i Kransen funderade jag på hur denna fina förstad till Stockholm har förändrats de senaste årtiondena.

Ganska mycket.

En inbiten Kransen-bo berättade för mig att Midsommarkransen i dag är som Söder var förut. Detta kan alltså betyda att Midsommarkransen inom 10-15 år kommer att bli det nya Söder.

Jag vill inte det.

Jag vill inte att detta trivsamma och grymt sköna ställe där folk faktiskt pratar med varandra på Konsum ska bli ett nytt media-folktillhåll. Jag vill inte att uppklädda välsminkade mammor med uppklädda välanpassade barn i nytillverkade barnvagnar av senaste modell ska ta över denna förort. Jag vill inte se trendiga hipsters med överarbetad stil sitta med klagande blick och titta ut över mina orakade ben här i Kransen. Jag vill att duvorna ska vara fortsatt fräscha. Jag vill att Svandammsparken ska kunna vara smått tom under vissa tider på dygnet. Jag vill att småbutikerna och bagerierna ska ha semesterstängt under hela sommaren. Jag vill att pensionärerna med sina rollatorer ska kunna fortsätta sätta sig under ett träd eller på en bänk och känna lugn och trivsel.

Jag vill att Midsommarkransen ska fortsätta vara mysigt och lite lagom bohemskt. Jag vill att katterna ska kunna gå ute och må bra. Jag vill att gatans alko-par ska kunna sitta utanför porten med bira och dansband utan att någon hipp teve-programsredaktör ska klaga hos bostadsrättsföreningens styrelse. Jag vill att hyresrätter, bostadsrätter och villor ska kunna fortsätta samsas om samhällsplanen. Slutligen vägrar jag se att motortrafiken här blir så tät som i nuvarande Stockholms innerstad.

Jag kan andas här. Låt mig få fortsätta göra det!

Holiday

Läste i DN i morse att 25% av svenskarna lider av flygrädsla.

Men flyg inte då för sjutton gubbar! Så sparar ni pengar, miljö och ångest. Semestra i din egen stad, din egen kommun, ditt eget län. Ta cykel, tunnelbana, spårvagn, tåg eller buss. Eller varför inte en promenad.


Martina har "semester" i Grebo, juni 2007

Martina på semester på Orust, september 2006

Martina på semester i havet, Ribersborg, Malmö, juni 2007

Martina på semester i torpet, Grebo, maj 2007


J, pappa och mamma på klättring upp till Utsikten, Södermalm, Stockholm, juli 2007

Martina på semester på Malmöfestivalen, augusti 2007

Should I laugh or cry

Kvällspasset i P3 har varje tisdag i sommar ett eget "sommarprogram". Mer eller mindre kända personer pratar om något som angår dem. Under några minuter utan egenvald musik (tyvärr!).

I tisdags, första juli var det serietecknaren Liv Strömquist som snackade om humor och makt. Mycket, mycket intressant. Det handlade om att de med minst makt och status skrattar åt vad de med mer makt och status skämtar om. Hon exemplifierade att undersköterskorna skrattar åt sjuksköterskornas skämt, sjuksköterskorna åt läkarnas och underläkarna skrattar hejdlöst åt överläkarnas skämt. Stackars undersköterskorna måste skratta åt allas skämt.
Vidare sade hon att tjejer brukar garva åt killar för att bli populära i deras ögon. För alla killar vill vara roliga. Speciellt i tjejers närhet. Och en typ av mobbing är att inte skratta åt någons skämt.
Lyssna på hemsidan!

Det här är vad dom säger

Ofta förundras jag över att många patienter verkar förutsätta att sjukvårdspersonalen är frisk. Att vi inte har erfarenhet av egen sjukdom. Eller har varit med om lidande eller smärta.

Att vi är kärnfriska, pigga och aldrig trötta eller utarbetade. Att vi inte har egna känslor och brottas med våra egna problem.

I går sa en patient när jag gav henne en subkutan injektion (spruta i underhudsfettet) att hon tycker det är äckligt när diabetiker tar spruta på sig själv. I en bråkdel av en sekund var jag på väg att berätta för henne att jag ger mig själv insulininjektioner fyra gånger varje dag. I stället flummade jag chockat fram något om att insulin är en livsnödvändig medicin.

Många gånger har jag fått höra av patienter att personalen inte förstår hur det är att vara sjuk och ligga på sjukhus. Jag brukar replikera:
- Du vet inte vad vi varit med om i våra liv. Alla som lever har en ryggsäck full med erfarenheter av både positiva och negativa händelser. Även vi vårdpersonal.
Alla patienter har då sagt: "Men ni verkar så pigga och friska".

I går sökte jag jourläkaren för att en patient tänkte avvika (skriva ut sig från avdelningen utan tillåtelse). Efter att hon hade varit där sa patienten att hon inte kunde något. Då blev jag förbannad och sa till den friska unga mannen i sängen att läkaren har mycket kunskap och erfarenhet. Dock var hon inte så insatt i just hans fall, eftersom hon skyndat dit så han inte skulle avvika från avdelningen. Sedan började han orda om att få kaffe serverat. På direkten.

Med bussen från stan

Å vad det är synd om bussförarna. Stackars, stackars dem som får äta ljummen mat och jobba till 20 och sedan från kl 5 igen dagen därpå. Efter sex år i yrket tjänar dessa 21 000 kr/ månad + ob-tillägg. Alltså mer än vad de flesta undersköterskor gör och mer än vad många sjuksköterskor med mer än sex års erfarenhet och tre års högskoleutbildning gör.

Jag säger inte att bussförarna förtjänar mindre i lön och tycker verkligen att de borde tjäna mer. Och rätt till toalett under rasterna borde verkligen vara lagstadgat!
Är det inte lite sjukt att både undersköterskor och sjuksköterskor tjänar sämre? Vi arbetar ofta utan raster och hinner inte gå på toaletten eller knappt dricka vatten.

Trots EU-lagen om 11 timmars sammanhängande dygnsvila arbetar vi till 22 på kvällen och börjar arbeta kl 7 morgonen därpå. Vissa landsting har nämligen kommit på ett mycket bra knep att slippa undan så dygnsvilan inte ska gälla mellan arbetspassen. Nämligen att lägga brytpunkten för dygnet på annan tid än kl 24 (00), exempelvis kl 03. För då kan ju undersköterskorna och sjuksköterskorna fortsätta arbeta mellan 14 och 22 ena dagen och börja arbeta kl 7 dagen därpå igen. (Då finns dygnsvilans 11 timmar mellan kl 03 och 14 under dygn ett och mellan 16 och 03 under dygnet därpå!) Fiffigt va?

I förra veckan skrev en klok man en insändare i dn om bussförarnas strejk. Tidningen är slängd men insändaren handlade om att vissa syrror under strejken inte fick strejka eftersom det ansågs samhällsfarligt. Och att bussförarna inte borde få strejka då heller på grund av samhällsfaran med att sjuksköterskorna inte kan ta sig till arbetet.

My home town

Mitt bland alla svenska författare i "Sökord" i DN i dag fann jag en katt bland hermelinerna.
En vacker och stolt katt med näsan i vädret.
Som liksom kallade på mig.


GREBO!