Where damage isn´t already done

I dag när jag gick runt här i Kransen funderade jag på hur denna fina förstad till Stockholm har förändrats de senaste årtiondena.

Ganska mycket.

En inbiten Kransen-bo berättade för mig att Midsommarkransen i dag är som Söder var förut. Detta kan alltså betyda att Midsommarkransen inom 10-15 år kommer att bli det nya Söder.

Jag vill inte det.

Jag vill inte att detta trivsamma och grymt sköna ställe där folk faktiskt pratar med varandra på Konsum ska bli ett nytt media-folktillhåll. Jag vill inte att uppklädda välsminkade mammor med uppklädda välanpassade barn i nytillverkade barnvagnar av senaste modell ska ta över denna förort. Jag vill inte se trendiga hipsters med överarbetad stil sitta med klagande blick och titta ut över mina orakade ben här i Kransen. Jag vill att duvorna ska vara fortsatt fräscha. Jag vill att Svandammsparken ska kunna vara smått tom under vissa tider på dygnet. Jag vill att småbutikerna och bagerierna ska ha semesterstängt under hela sommaren. Jag vill att pensionärerna med sina rollatorer ska kunna fortsätta sätta sig under ett träd eller på en bänk och känna lugn och trivsel.

Jag vill att Midsommarkransen ska fortsätta vara mysigt och lite lagom bohemskt. Jag vill att katterna ska kunna gå ute och må bra. Jag vill att gatans alko-par ska kunna sitta utanför porten med bira och dansband utan att någon hipp teve-programsredaktör ska klaga hos bostadsrättsföreningens styrelse. Jag vill att hyresrätter, bostadsrätter och villor ska kunna fortsätta samsas om samhällsplanen. Slutligen vägrar jag se att motortrafiken här blir så tät som i nuvarande Stockholms innerstad.

Jag kan andas här. Låt mig få fortsätta göra det!