One Hell Of a Party

Fredag kväll.
Ljudligt flyttande av möbler i våningen ovanför. Skrikande pubertetsvrål och äckligt kassa låtar (i Boten Anna-stuk).

Fredagskvällen blir till natt.
Ännu ljudligare "möbelsmällar". En brud som tjuter och Shakira-dunk.

Martina ringer gråtande störningsjouren. Störningsjouren ringer och säger att de är på väg. Martina berättar att festdeltagarna tystnat. Störningsjouren vänder med bilen. Tio (10!) minuter senare startar festen igen.

Lördag morgon klockan fem.
Äntligen tystnar idioterna. Martina somnar och får sova till 5.40. Klockan tio i sju befinner Martina sig på Södersjukhusets avdelning 24. Klockan 16 går Martina hem. Med huvudvärk och yrsel.

Lördag eftermiddag/kväll.
Värre huvudvärk efter kaffeinmundigande. Ibuprofen hjälper inte.
Illamående.
Hjärtklappning.
Ytterligare yrsel.
Skiträdd. Håller på att spy.
Flimmer framför ögonen. Ont i magen. Livrädd.
Rizatriptan (migränmedicin) lindrar.
Somnar utmattad. Utan huvudvärk och med lugn puls.

Söndag.
Solen skiner. Jobbar 7-16. Arbetar "på golvet"/som ej ansvarig sjuksköterska.
Kan andas.
Känner mig som en människa.
Är inte längre rädd. Trots att solen gick i moln.