Girl laying down

Ikväll kollar jag på SVT2 kl 19.30. Kortfilmen "Var ska jag ligga sen?" visas.

Dethär läser jag på SVT´s hemsida:
Var ska jag ligga sen?

En kortfilm om att ge och ta när livet är sårbart. På ett sjukhus någonstans i Sverige möter vi ett myller av människor; den cancersjuka lilla flickan och hennes far, sjuksköterskan som ramlat och själv blivit ett vårdpaket, den förgrämda läkarsekreteraren som ingen tycks se, den unga kvinnliga läkaren som inte finner rum för sin medkänsla i den krassa vårdverkligheten. I ett väntrum sitter fyra patienter och väntar på sin tur. Filmen är löst baserad på texter av svenska författare som Reidar Ekner, Harriet Löwenhielm, Agneta Nordlander, Edith Södergran samt läkaren och poeten Pia Dellson. Manus: Janne Ahnberg och Pia Dellson. Regi: Janne Ahnberg.

Såhär skriver dn. Jag vet inte vad ni anser, men jag tycker det verkar megaintressant. Och lite vackert.

When I said I wanted to be your dog

Och jag grät mig till sömns efter alla dar

Har jobbat i helgen.


Känner mig som ett vrak. Ett sjunket vrak som behöver en helomfattande restaurering. Personlig coach sökes!

Johan är på väg till Malmö. En släkting ligger på sjukhus. Döden hägrar mer än livet. Så att säga.

Stetoskop

Känns inte alls bra att jobba idag.

Hjärtklappning tillbaka. Konstiga nervryckningar tillbaka. Magkatarr tillbaka. Har inte sovit mycket i natt. Rädsla.

Känner mig helt tom. Det är tyst. Och mörkt. Orkar inte smaka, lukta, lyssna, se, känna. Orkar inte ta in omvärlden. Hur ska jag kunna det när jag inte ens kan ta in mig själv.

Jag vill att denhär helgen ska gå fort. Och jag vill verkligen, verkligen, verkligen klara av att arbeta.

Det kommer bara leda till nåt ont

Bakom kameran hade jag bara trosor på mig!

Ångest

I morgon börjar jag jobba igen efter 3,5 veckor som heltidssjukskriven. Det känns faktiskt inget vidare. Jag är jättenervös. Vad ska jag säga. Hur ska jag bete mig. Hur kommer mina kollegor reagera, vad kommer de säga. Och kommer jag palla helgen ut?

Såhär känns det. Ångest. Vill ni också prova på min ångest finns Ånghästparken vid Zinken på Söder. Ganska bra substitut faktiskt.

balkongliv

På balkongen i förmiddags hade jag det fin-fint!



Svettigt lösande sudoku och korsord. Lyssnande på trafikbuller, Laakso och Säkert!

snyft

I morgon börjar för alltid sista Emmabodafestivalen.


Det känns tomt. Och hemskt.

Emmabodafestivalen är den bästa festivalen jag besökt (sorry Micke, med det är sant!). Att tälta framför stora scenen. Att dricka sin egen medhavda ljumna folköl eller sitt billiga rödljut framför båda scenerna är verkligen lyxigt. Och Karins min när jag frågade vad som hände på scenen med Lola Barbershop (Rest In Peace Anders Johansson) 2001 försvinner aldrig ur mitt minne.

Jag kommer sakna alla grymma indiemänniskor. Och alla söta popsnören. Och jag kommer sakna den småländska nattfukten. Om ni håller med mig får ni en puss!

Nybohov (2)

Jag bor sedan september förra året i Nybohov.

Inflyttad från röda Malmö där segregationen bland fattiga och rika inte förekommer i alls lika stor omfattning som i blåa Stockholm.

Jag trivs inte i Nybohov. Inte ett dugg. Men det beror inte så mycket på att jag är rädd när jag går utanför huset. Det beror snarare på att vi bor tre individer på 30 kvm och att balkongen inte går att använda pga trafikbuller och stormvindar.

Och jag skulle gärna bo någon annanstans, men att få en hyreslägenhet i denhär staden är omöjligt och jag är helt enkelt för fattig med min ringa lön i vården för att inhandla en bostadsrätt.

Vad gör jag då? Ser det vackra med trafiken? Ser det underbara i de gråa husen?

Jag äter min frukost. Går till jobbet. Och försöker hitta någon möjlighet att flytta till en annan del av Stockholm. För att kunna blunda. För att kunna leva.

Nybohov

Jag förstår inte varför det inte blivit rabalder i insändardebatterna i Stockholms dagstidningar angående byggandet av "nya" Liljeholmstorget. Framförallt undrar jag varför inte folket som är bosatta i (inte fullt så rika) Nybohov gör mer motstånd. Jag har hittills inte gjort något motstånd, så jag är lika kass som alla andra.


Före maj i år var det jobbigt att ta sig alla trappstegen upp till där jag bor. Nu är det med fara för mitt eget liv som jag tar mig upp till bostaden eller ner till livet. I Nybohovsbacken förekommer samtidigt som bygget av Liljeholmstorget ledningsdragning. Detta har som följd att trottoaren är avspärrad för ledningsdragningen på ena sidan samt att trottoaren på andra sidan är avspärrad på grund av torgsbygget. Som gångtrafikant tvingas man gå i vägbanan för att överhuvudtaget ta sig till eller från bostadsområdet vart man än ska (Det finns säkert människor som inte lämnar Nybohov, men jag anser att det inte är så jäkla mysigt här uppe på berget att jag lätt vill ta mig härifrån!).

En dag höll jag på att missa Tvärbanan som i sin tur skulle gjort att jag missade Pendeln som skulle ta mig till mitt ärofyllda arbete på sjukhuset i Huddingeskogarna på grund av att en lastbil hade felparkerat och en grävskopa grävde någon töntig grop mitt i vägen. De som arbetar med ledningsdragandet verkar inte direkt vara överbelastade med arbete. De står och snackar med varandra med armarna i kors varje gång jag går förbi, dessutom måste jag vara den läckraste bruden i neighbourhoodet eftersom jag får grymt mycket kommentarer när jag går förbi (ja, ni vet hur jag ser ut med orakade ben, ofriserat hår, osminkad nuna och iklädd linne, shorts samt gympadojor).

I snart tre veckor har vi som bor på Nybohovsberget sluppit sprängningarna i berget under oss eftersom sprängarna haft semester. Det har varit lugna veckor där folket i husen faktiskt kunnat nyttja sina balkonger. Tyvärr har solen varit bortregnad.

Jag tror inte jag är någon storstadsmänniska. Jag tycker inte om biltrafik eller buller. Jag HATAR pendeltåg. Däremot gillar jag musik och andra kulturevenemang. Finns det någon stad med rikt kulturutbud utan bilar?

Mart på festival

I lördags var det ju musikfestival vid Vinterviken. En ljummen i gräset hette den. Jättemysig festival som höll sig ganska ljummen till klockan 21, då blev det svinkallt!

(Foton tagna av Johan)

För att se vad jag ytterligare gjorde i helgen kolla in detta!

Tvättstuga (2)

Idag tvättar jag.

(lägg märke till datumet på bokningstavlan!)

Ni som känner mig och flitiga Martina tänker-läsare vet redan att jag inte gillar att tvätta.


För ungefär ett år sedan skrev jag såhär. Skillnaden idag är att jag bor i en helt ny stad och har en helt annan tvättstuga att tvätta i. Idag skiner heller inte solen, det är inte ett dugg varmt, varken ute eller i hjärtat dessutom blåser det halvstorm. Mina plantor blåser sönder.

dum i huvet vs smart affärsidé

Vissa människor är inte kloka. En man säljer på blocket luft från Thailand i PET-flaskor.


Eller är det kanske så att han är jätteklok, jättesmart. För när jag gick tråk-ekonomiskt program på gymnasiet fick jag av min marknadsföringslärare lära mig att ALLT går att sälja med rätt reklam!

Kolla in annonsen här!

tandfräsch

Måste bara tipsa om min nya tandkräm som är suverän. Den smakar gott, tänderna blir rena och jag känner mig fräsch i munnen hela dagen. Dessutom behöver man inte använda så mycket. Finns på ett apotek nära dig för 18 kr/100ml.

The Simpsons movie

Känner ni inte igen mig? Ganska likt är det iallafall. Igår hade jag nöjet att göra Maja, Micke och Hilma som mer eller mindre gula Springfieldkaraktärer. Micke blev mest likt! Kan tänka mig att Barbro Gadd skulle göra sig bra som en karaktär, för hon ser ju även rolig ut på riktigt! Gör din egen karaktär, läs mer om filmen som har premiär 27/7 och gör det här!

en ljummen i gräset

Måste bara tipsa om tre (3) schyssta tillfällen till livemusik i gröngräset för oss som befinner oss i Stockholmsområdet!

Minifesivalen "En ljummen i gräset" i Vintervikens trädgårdscafé ligger bara 15 minuters promenerande från mitt ruffiga Nybohov. Inträdet kostar 60 kronor/dag och artister som kommer uppträda är bland andra Existensminimum (passar ju mitt syndiga leverne som sjukskriven), Kjell Höglund och Hans Appelqvist. Första festivalsdagen är nu på lördag 21/7. Läs mer här!

popstjärneliv

Har den senaste timmen suttit och läst folk i 30-årsålderns bloggar.

Jag tycker inte alls de verkar patetiska. De lever något slags rockstjärneliv. Och de är väldigt inavlade. De umgås med varandra den svenska rock-och-pop-eliten. Nöjesjournalister, artister, DJ´s, klubbarrangörer, skådisar, programledare hänger med varandra.

Och jag tycker det verkar döhärligt att vara både bakistrött och onykter varje dag samt att blogga från kontorsjobbet. Jag som alltid tyckt, likt farmor, att man ska jobba med kroppen på arbetet börjar nu tänka om.

Jag vill också sitta och äta 7eleven-käk, lyssna på lastFM och planera för härliga utekvällar på kontoret och så vill jag hänga backstage med Henric de La Cour, Lars Skoglund och Josephine Forsman i sommarnatten.

Sitter hemma och är bitter över min svullna vänsterfot och brist på kärlek till mig själv.

grass snake

kolla in snoken!

aktuell rapport

En veckas rapport..

Det regnade nästan hela torsdagskvällen i Västervik. Både framförandena av Stefan Sundström ihop med Nina Ramsby och Martin Hederos samt Dan Viktor var bra. Om än inte fantastiska! Träffade ett gäng killar från Karlskrona som jag tycket det fanns något bekant med. De kände igen mig också. Men vi vet inte varför.
Kvällen var dock mycket präglad av den plötsliga död som drabbat en i "Vis-gänget". Kanske himlen grät för hans skull?

Mammas tomatplanta (som jag drivit upp) växer bokstavligen så det knakar i Grebo.

Lite sol var det. Speciellt på måndagen.

Det SKA vara gräs i mitten på grusvägar!

Snoken låg och solade när jag var ute med båten. På samma plats fann vi även iglar, kopparorm och kor med kalvar. På kvällen fick Micke in en skata i torpet som jag med mycket möda och stort besvär fick ut med hjälp av en planka och lugn röst.

Igår var vi ute och spankulerade på södra och östra Söder. Det var trevligt!

Blev biten av en blinding i måndags. Min yttersta malleol (fotknöl) på vänster ben har svullnat upp.

Annat som jag gjort är: spelat spel på mobilen, lekt med Hilma, ätit lunch på Sjökrogen i Loftahammar, badat i Erlången, grillat quornfilé, staplat ved, ätit på "Äkta Pakistan", druckit Whisky, plockat blåbär och ätit upp dem, saknat Johan, väckt Pelle vid 11, plockat blommor, promenerat, ätit lunch på Vintervikens trädgårdscafé, bestigit berget vid Fåfängan, löst korsord, fikat, fotograferat blommor och andra växter, kollat på hus i Gamla Enskede och Mälarhöjden, druckit vin, hälsat på ett stort antal hundar och katter, begärt "hygienartiklar" på hotell Clarion, besökt Ronnys segelbåt samt haft ett jäkla sjå med att inte tappa bikinibyxorna och bikinibehån vid dykning/solning/hopp/ombyte/tvättning etc.

packad

Håller på att packa. Regnkläder och yllekofta. Halsduk och flipflops (bästa regnskorna när man inte äger gummistövlar).

Ska till mamma och pappa ikväll. De ska ta hand om mig ett par dagar.

Jag hoppas på i allafall ett par timmars solsken och en temperatur över +15 grader, åtminstone lokalt över Stegeholms slottsruin i Västervik i morgon kväll. Jag ska på Visfestival och har väl inte varit där sedan 1997 eller 1998. Och om det är bra artister vet ifan. Kolla in tobis inlägg om visfestivalen här.

att ta livet för givet

Ofta har jag det som i folkmun egentligen felaktigt brukar kallas ångest. Alltså inte riktig ångest, utan känner mig illa till mods.

Jag ser mig själv som 35-åring. Ensam, deprimerad, med amputerade underben, sittandes i rullstol, blind och går på dialys 3 gånger i veckan. Ensamheten har inte så mycket med Diabetes Mellitus att göra, men det andra är komplikationer som diabeteiker kan drabbas av vid misskötande av sjukdomen. (Jag tränar för lite, stressar för mycket, tar för lite blodsockerkontroller, äter visserligen 3 mål om dagen och mellanmål, men dricker säkert för mycket alkohol...).

En man, 36 år, som precis skulle få sitt första barn dog i går natt. I sängen bredvid sin gravida sambo. Han slutade bara andas. Sambon hade vaknat av att han snarkade konstigt och sedan blev han blå i ansiktet och somnade in förevigt.

Och så den sanna historien om den kvinnliga mycket vältränade polisen i 30-årsåldern; En natt slutar hennes hjärta att slå. Hennes make (också polis) vaknade och började framgångsrikt utföra hjärt-och-lung-räddning på henne. Ambulansen kom och kvinnan överlevde, dock upptäcktes ett allvarligt hjärtfel på kardiologiska avdelningen på sjukhuset. Med detta hjärtfel överlever inte många och en hjärtoperation skulle göras. Hur operationen gick, hur hon mår idag eller om överhuvudtaget lever vet jag inte.

Vad vill jag säga med detta? Att de som ter sig sjukast inte är sjukast. Och att de som idag är sjuka inte behöver dö och/eller lida mer än de som är friska. Sjukdomar och olyckor kan komma plötsligt. Livet är otroligt skört.

Alla levande varelser som har ett nervsystem, kan känna. Alla levande kan dö. Och döden är inte alltid vacker eller befriande.

Sköna Gröna Grebo anno 2007

Årets festival har fått en hemsida. Kolla in den här!

Maja Ph kommer. Carolina Carlbom (som trummade i The Pusjkins) kommer också. Även Johan Rothstein och gula gubben kommer. Jag kommer (iallafall hem därifrån eftersom jag bara bokat returresan med SJ hittills..).

Den stora frågan kvarstår dock: Kommer du?

i hate disco

I morse kokade jag kikärtor och kidneybönor som hade legat i blöt över natten.

När jag diskade grytan som kidneybönorna hade kokat i kom jag att tänka på dendär gången jag blev nerspydd i en kö till ett "Cupolendisco" i sjuan. (Kidneybönornas vatten kokade över eftersom jag satt i telefonkö till dn och skulle anmäla att dagens dn inte kommit, (tack sommarvikarier!). För er som inte vet blir kidneybönornas vatten och skum lite vinrött vid kokning. Grytans utsidor var därför delvis täckta av vinrött intorkat skum.)


Killen som spydde ner min marinblå anorak var aspackad och han hade inte ätit någonting på hela dagen. Bara druckit, vad jag förmodar var, billigt rödvin. Hans Första Fylla med andra ord.

I discokön kräktes han på mig. Eftersom min överkropp var täckt av rödvinskräks gick jag fram till dörrvakterna och bad om att få gå in och tvätta mig. Varav de maktsökande säger till mig att ställa mig i kön. Tillslut lyckas jag övertala en av väktarna och får gå in (men jag var tvungen att betala trots spya på händerna!). Varför hjälpte inte mina (så kallade) kompisar mig? Varför fick jag inte gå in direkt, jag hade bevisligen inte druckit någon alkohol.

Behöver jag berätta att kvällen var förstörd?

Jag hade länge svårt att se/lukta rödvin. Och jag har fortfarande svårt för dörrvakter.

BBC Music Trail: Perfect Day

Tillägnas min kära syster Maja!

lott

jag vill odla. Jag vill ha jordiga fingrar och gummistövlar.

Eftersom balkongen har ett extremt klimat (somliga dagar mycket blåsigt, alltid mycket avgaser och en del dagar bastuhett) är det ganska svårt att odla där. De torkar ut lätt. På vissa av mina Rosenskäror har stjälken gått av. Tomatplantorna blåste sönder en dag i maj.

I och runt Stockholm finns massor koloni-och-odlingslotter. Bland andra på flera ställen i Årsta, i Tantolunden och vid Vinterviken.

mästerfotograf...

...och bara 3 år!



De första två bilderna är tagna på Midsommarafton ca 14.00.


De senare två den 26e juni ca 12.00.

PS. Det är alltså Hilma jag snackar om!

galen! (2)

På mitt senaste arbetspass blev en patient bestulen på sin väska som var instängd i en garderob medan patienten var på toaletten.

Vem kan ha sjunkit så lågt att den stjäl från gamla sjuka medmänniskor?

- Aja baja!

(Stölden klarades upp genom att tjuven hittades narkotikapåverkad i en av de vindlande korridorer som Huddinge sjukhus består av. Patienten fick tillbaka sin väska. Och personalen är på sin vakt inför nya brott.)

Undergång vs övergång

Från och med i dag är jag sjukskriven i tre veckor framöver...


Undergången för duktiga välartade Martina är nära. Martina som hittills klarat sig själv ekonomiskt och som har skinn på näsan trots känslosamhet.

En ny Martina i din famn. En ny oduktig slashas som inte klarar att arbeta. Som inte funderar så mycket på vad andra ska känna/tycka/tänka, utan sätter sig själv först. Avdelningen måste kunna klara sig utan Martina.

Kanske det ändå är en övergång till något nytt. En mer positiv livssyn och en mindre förbannad Mart? Kanske det inte är undergången som syns bortom bergen. Kanske är det livet som glöder i ögonvrån?

galen!

JAG BLIR GALEN!

Ska det vara så svårt för ögonläkare, oavsett sjukhus (har provat UMAS, Linköping och St Göran), att skriva intyg vid diabetes och skicka detta till länsstyrelsen?

Som patient litar man på att intyg blir skickade och att man själv slipper "tjata" på ögonkliniksdoktorerna att skriva ett jäkla intyg att man ser eller inte ser och sedan be sekreteraren skriva ut ditatet samt skicka detta till länsstyrelsen.

Väldigt svårt är det tydligen. Kan någon förklara för mig var svårigheten ligger?!

snabba skor

Idag har jag köpt ett par silverochrosafärgade gymnastikskor av märket adidas. Det var realisation så de kostade "bara" 490 kr.

Så nu kan jag gå ut och promenera när jag vill utan att får ont i fötter eller leder.

Och när jag provgick till Nära dig Nybohov var det nästan att jag ville jogga. Men bara nästan!


Jag har fått lite bladlöss på min balkongodling. Någon som har tips på att utrota dem? Nina Yunkers rekommenderar kaffesump, persiljeavkok och nikotin. Mammas gamla lössutrotare såpvatten ska också provas.

Alltså, tips emottages vänligen! Samt att rökande/snusande nyckelpigeuppfödande kaffekärring sökes för samkväm på blåsig balkong under sommaren. Välkommen!

ditt fel!

I dn idag läser jag om den 24-åriga tvåfaldigt misshandlade kvinna som vittnat i rättegången vid mordet på Samir i Mälarhöjden vid årsskiftet. Enligt dn har hon nekats ytterligare vittnesskydd. Just nu är kvinnan och hennes 4-åriga dotter som var vittne till misshandeln i fredags förflyttade och gömda på okänd plats.

Arne Andersson, intendent på Rikskriminalen anser att det inte behöver vara kvinnans vittnesskydd det är fel på utan att hon själv agerat utom polisens rekommendationer.

Det spelar alltså ingen roll vilken kjol du bär, eller vart du går, om du vittnar, hur du vittnar, om du blir slagen, om du har långt eller kort hår. Sålänge du är ung kvinna är brotten du utsätts för alltid ditt eget fel. Bara DITT!

Det verkar ju dölogiskt! Läs mer här, här, här och även här!