Från och med i dag är jag sjukskriven i tre veckor framöver...
Undergången för duktiga välartade Martina är nära. Martina som hittills klarat sig själv ekonomiskt och som har skinn på näsan trots känslosamhet.
En ny Martina i din famn. En ny oduktig slashas som inte klarar att arbeta. Som inte funderar så mycket på vad andra ska känna/tycka/tänka, utan sätter sig själv först. Avdelningen måste kunna klara sig utan Martina.
Kanske det ändå är en övergång till något nytt. En mer positiv livssyn och en mindre förbannad Mart? Kanske det inte är undergången som syns bortom bergen. Kanske är det livet som glöder i ögonvrån?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar