Ibland är jag så rädd för att leva.
Känner mig så otroligt jävla liten och osäker.
Jag kan skaka av ångest. Tårarna kan inte rinna.
Vill vara frisk.
Vill orka och sprudla av livslust.
Orkar inte ta mig samman, är rädd att aldrig mer kunna koncentrera mig på att fortsätta leva. Att stämplas som sjuk, oförmögen att leva.
En belastning för samhället, för familj och vänner.
Vet att jag borde vara lycklig, att jag inte bör tillåta tankarna invadera mig.
Tankarna som gör mig mer sjuk.
Mer ångestfylld.
Mer rädd förmig själv. Och för livet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
allt är okej.
man borde bara tillåta sig att känna.
och man
b e h ö v e r
aldrig, egentligen.
för att tänka på nåt annat:
http://www.youtube.com/watch?v=V6z_ATbyFRI
Jag säger bara "Dansa tills döden hämtar dig" (Bête Noires nästa hit).
Skicka en kommentar