Melankoli

"Man mognar inte, man skrumpnar, allt blir till ett mummel på avstånd. Livet har redan tagit slut men kroppen rör sig. När man vaknar på morgonen har man ingen aning om vad man ska göra och när man går och lägger sig på kvällen har man inget att berätta. Man tillhör inte de levandes skara och de levande omkring en blir till en påminnelse om att man är ensam och avvisad."
Så säger Gunilla Witt i en artikel i DN om depression. Poeten Gunilla Witt fick diagnosen Bipolär sjukdom för två år sedan.

Just nu läser jag Ann Heberleins "Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva". Ann Heberlein är doktor i etik och har diagnosen bipolär typ 2. Jag gråter när jag läser det vackra, smäktande språket i boken. En viktig bok i en massa av trista deckare.

En annan roman med ångesttema är "Melankoliska rum : om ångest, leda och sårbarhet i förfluten tid och nutid" av Karin Johannisson.