Livsolust

Ibland är jag så rädd för att leva.
Känner mig så otroligt jävla liten och osäker.
Jag kan skaka av ångest. Tårarna kan inte rinna.
Vill vara frisk.
Vill orka och sprudla av livslust.

Orkar inte ta mig samman, är rädd att aldrig mer kunna koncentrera mig på att fortsätta leva. Att stämplas som sjuk, oförmögen att leva.
En belastning för samhället, för familj och vänner.

Vet att jag borde vara lycklig, att jag inte bör tillåta tankarna invadera mig.
Tankarna som gör mig mer sjuk.
Mer ångestfylld.
Mer rädd förmig själv. Och för livet.