Är hemma igen. Och det är skönt. Känns fint. Katten mötte mig i dörren spinnande och kelig (tack Elin!).
Har haft en fantastiskt gemytlig helg med fem arbetskompisar på Stockens camping på Orust. Fem systrar i en stuga (och en i sin husvagn, med pudeln och "gubben"). Vi var inte osams alls, inte en enda gång. Inte ens i närheten. Fem timmar i bilen dit och fyra och en halv timmar hem. Inga sura miner någonsin. Det var bara jag som var sjukligt trött på fredagsnatten och gick till sängs redan vid 2 (de andra höll igång till 6!!).
Detta var den perfekta avslutningen på mina första 1,5 år som yrkesverksam sjuksköterska på Handkirurgen. Jag har inte gråtit än. Tårarna har fastnat i tårkanalerna och väntar på att dyka upp när jag börjar mitt nya jobb och jag tänker tillbaka på hur fint jag hade det hos er.
Det perfekta helglaget finns! Tack M, L, T, C och S. Ni är underbara! Fortsätt vara er själva och glöm inte mig! Tack för det otroligt "martiniga" halsbandet! Och tack ännu en gång för support, vänlighet, skratt, ärlighet, omtänksamhet, kärlek, stöttning och samarbete. Hade jag varit musiker hade jag skrivit en sång om er...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar