Jag har fått en del halvarga kommentarer för min "göteborgarattack". Jag vill försvara mig. Jag tycker inte illa om Göteborg. (Min bror har på sina resor träffat många roliga personer från väst. Till exempel han som läste samma tidningsupplaga av Göteborgsposten VARJE dag i 3 år!)
Och jag tycker inte illa om göteborgare. Faktum är att jag har 1000 gånger svårare för människor som bor i kungliga hufvudstaden Stockholm.
Många människor jag träffat ute på resor är från Götet. En liten del är konstiga (ungefär lika stor andel människor som är från till exempel Linköping, Umeå eller Fagersta) men det som gör en göteborgare lättare att umgås med är att de (gravt generaliserat) alltid är glada och öppna, även utan alkohol.
Har ni någon gång försökt prata med en 08a du inte känner? Det har jag, det är i princip omöjligt (de onyktra i Tantolunden och tanterna på t-banan undantagsvis!) och således inget att rekommendera. Brudarna tittar på en och plutar med läppglansskinande läppar samtidigt som de drar i "over-sized-tröjan" och stapplar iväg.
Varför har så många stockholmsbimbos hesa röster? Och bor det enbart blonderade fjollor i Nacka och på Värmdö?
I Göteborg luktar det hav. Salt och räkor. Skratt och spårvagnsgnissel hörs.
I Stockholm luktar det illa. Avgaser och övergött Östersjövatten. Stressande, springande fotsteg hörs i t-banans unkna mörker.
I lördags försökte jag vara trevlig mot några tjejer på Republik mellan Stadsbiblioteket och Humlegården. En satt med ryggen mot mig hela kvällen. Jag vet inte, men jag tycker det var ganska nonchalant! Och vääääldigt mycket STOCKHOLM!
1 kommentar:
Det finns ett särskilt slags komplex som bara göteborgare kan ha, och det är det inför Stockholm och stockholmare. Och det är lika dumt som det är onödigt. Göteborgare som kommer till Stockholm blir inte sällan mer göteborska än någonsin. Det är som om de behöver ha någonting att hålla sig fast i för tappa bort sig själv.
Något som många landsortsbor sällan förstår om "stockholmare" är hur många av oss som bor faktiskt är uppvuxna någon annanstans. Att vi är vana att umgås med folk från en massa olika städer och länder och därför med få undantag inte lägger ner energi på att tycka illa om folk från den ena eller andra orten. Vi vet varför vi är här. Och vi vet varför vi inte vill åka tillbaka. Och vi bryr oss rätt lite om vad göteborgare och andra tycker, eftersom vi kommer ihåg hur det var när vi var malmöiter, ludvikabor eller göteborgare själva.
Skicka en kommentar