Maenam

Har borjat fa lite farg. I allafall i ansiktet.

Jag hade ju tankt lagga ut bilder pa bloggen. for att slippa skriva sa mycket. Men jag forstar mig inte pa denhar gamla datorn (till och med aldre an min arbetsplats datorer!). Nar jag kopplar in kameran i datorn hander inget. Det brukar ju alltid komma fram en ikon.

Ska forsoka med en annan dator en anna dag.

Haromdagen blev jag vackt klockan fyra av en australiensisk kille jag snackat med kvallen innan. Han hade sett en hemsk olycka dar thailandarna bara stod bredvid och sag pa. Ingen hjalpte till. Hjalten gjorde hjartkompressioner och ringde ambulans. Tydligen ar det sahar i Thailand. Den som ringer ambulans far sta for sjukhuskostnader om den skadade inte ar forsakrad. de flesta ar inte forsakrade. Saklart madde aussien kasst och var glad att jag var sjukskoterska, eftersom jag var van vid att lyssna. I dag akte killen vidare till Koh Tao, han sa inte hejda, antagligen blev han sur over att jag lat honom ga fran min bungalow..

Igar var vi runt med Nois bil. Akte runt on. Kollade pa sevardheter, bl a en mumiefierad munk, stenar som ser ut som de manliga och de kvinnliga konsorganen och utsiktsplatser. Vi kakade i en mysig fiskeby pa ons sodra (oturistiga) del. Gott och vaaaldigt thailandskt. Vi hann ocksa med lite shopping i Nathon (ons storsta "stad").

Nu ska jag bada i det turkosa klara ljumna havet. Sedan tar jag nog en Chang (landets godaste ol).

Livet gar vidare...