Someone somewhere

Hade en okej förstadag i Malmö igår. Begravning är ju aldrig speciellt spännande, den här var dock väldigt vacker och prällen hade gjort en bra efterforskning på den "icke-mera-levande". Många blomster prydde kistan och runt om den. Ska kolla på alla buketter och uppsättningar vid kapellet i helgen! Minnesstunden var även den fin.

Efter det begav jag mig till Mölleplatsen för en 45 minuters Laakso-konsert. Flickornas favorit Markus Krunegård var i sitt vanliga esse. Där jag stod (längst fram såklart!) fanns det ingen född på 70-talet på 10 meter runt mig (kanske några i bandet är sjuttitalister?). Knappt ingen i publiken var ens född på 80-talet... Och flickorna suckade av belåtenhet när Markus tog av sig jackan... Extranumret "Norrköping" spelades till mig, till de unga flickornas surhet. Vad som slog mig är ju att Markus lugg visserligen är sexig, men bandets snygging måste ändå vara David Nygårds. Sofistikerad och kan spela dragspel. DET är grymt! En av mina favoritlåtar är "Someone somewhere", den var fantastisk även live. Likaså "Aussie girl" och "Västerbron".

Efter den svettiga konserten smakade det gott med en åbro-öl i plastmugg tillsammans med Petronella, Erik, Johan och Elin (samt alla hennes vänner!).

Sedan åt jag pizza med familjen Ekström och avslutade kvällen med ett supersvettigt bastubad tillsammans med Johan.

Den som dör får se / Markus kyrkogård

När Laakso kom in i mitt liv var jag nyfiken på Markus Krunegård!


I dag är jag mest nyfiken på hans debutplatta som soloartist. Skivans namn "Markusevangeliet" är påhittat av självaste Annika Norlin (Säkert! och Hello Saferide). Vad sägs om titlar som Ibland gör man rätt ibland gör man fel, Det är ett idogt jobb att driva ungdomen ut ur sin kropp och Se på mig nu vad tycker du.

Läs DN´s recension av herr Krunegårds album här. Och SvD´s kortare här. Och så den längsta och bästa från Sonic här.

Min hemstad (My home town)

Var på Säkert!-konsert på Cirkus i går. Annika Norlin är bara sååå fantastisk! Låtarna från Säkert!-skivan framfördes med precision. De nya låtarna hade lika hög klass och samma säkert!-grymma texter. Två covers spelades, konsertens sista extranummer var visseligen inte riktigt en cover, eftersom det var Annikas andra projekt Hello Saferides låt "2006" fast på svenska men den andra var Wannadies´ "My home town".

Annika Norlin hade ett otroligt tight femmannaband med sig samt att Martin Hanberg och Markus Krunegård sjöng varsin duett med henne ("Sanningdan" respektive "Det kommer bara leda till nåt ont"). Markus glömde texten, det berodde nog på att han hade stått framför spegeln och fixat luggen och därför glömt dricka sig onykter och snygg.

Förövrigt var kvällen ett enda långt kändisspottande. Pär Wiksten och Christina Bergmark från just Wannadies såg rockiga ut, sångaren i Yvonne (sorgligt nog nedlagda) och (numera) Strip music Henric de la Cour hade mössa (det kan varit en Henric-look-alike..), Logh-sångaren Mattias Friberg hängde med Sahara Hotnights gitarrist Jennie Asplund och musikkritikern Terry Ericsson drack bärs.

Party

I dag torsdag tolfte juni startar årets upplaga av Hultsfredsfestivalen. I år är biljetten hutlöst dyr. 1600 spänn. Inte ens min bror ska åka för första gången på över 10 år.

Jag är dock sugen på att åka. Jag är sugen på att kissa i överfulla, stinkande baja-major, att hångla i ett fuktigt tält, att lyssna på Tobis festivalband, att flagga med "var är maja-flaggan" under de stora konserterna, att spana på vad kidsen har på sig, att ramla i lervälling samt att äta frukost bestående av folköl och fuktigt bröd med mjukost. Jag längtar till och med efter att frysa och vira in mig i en smutsig filt, att gå vilse på ängen, att bada naken i en lerig Hulingen, att snacka med folk från hela Sverige, att bli kär i olika artister för deras ärliga utstrålning på scenen och framför allt vill jag vara där för alla konserter med kända och okända band.

I år kommer Säkert!, Markus Krunegård, Rufus Wainwright, Kristian Anttila, Håkan Hellström, The Donnas, Familjen, Dreamboy, A beautiful friend och Robyn.

DN bloggar från festivalen här.

Hultsfredsfestivalens hemsida finns här.

Peter

Såhär såg det ut på radion igår.

Den hemlige gästen som skulle framträda var faktiskt Peter Jöback. På riktigt. Men han var inte bäst under kvällen. Annika Norlin (Hello Saferide och Säkert!) dominerade med smarta och ärliga kommentarer (så proffsig och så snygg).

Ljudet på de två konserterna var verkligen fantastiskt! Vilken ära det måste vara att få spela i en lokal med sådan kanonbra ljudutrustning!

Jag kan faktiskt bli hög av musik.

Ljuv musik i lagom ljudnivå. Asha Ali bjöd verkligen på sig själv men kunde inte riktigt mäta sig med grabbarna i Laakso. Deras låtar och dreas utstrålning ligger i en liga för sig! Om du inte vet vad karisma är så möt sångaren Markus Krunegård, han kan visa dig (trots?/tack vare? att han är finsk!)

Semester 2009 - del 7; Way Out West

Fjortonde augusti satte jag mig på ett försenat tåg till Göteborg.
I Göteborg kan man fortfarande dra i snöret när man ska plinga på spårvagnarna.
Det kändes som att åka muséetur ungefär.

Maja blev jätteavundsjuk när jag skickade denna klassiska festivalutsikt!

Markus Krunegård och de andra i Laakso levererade (som vanligt)!
Matilda blev mäkta imponerad.
Jari kan ju dethär med distade gitarrer och Lars bakom trummorna är inte bara så läcker - han kan trumma också!

Efter mörkrets ankomst lirade Glasvegas (eller som Götlaborgarna sa: glllos-vegas).
Jäklar vilken prydlig ljudmatta.
Vi såg fantastiska Band of Horses i strålande solsken från öl-området samt Arctic Monkeys
också!

Dagen efter var vädret mer göteborgskt. Regn.
Klockan 12 sms:ade Elin och Aje eftersom de behövde hjälp med att dricka upp öl.
Matilda och jag ställde upp utan att klaga!

Sedan hängde jag i Linnétältet (enda scenen under tak!). Först lirade [Ingenting].

Sedan spelade gubben Ljungström (Olle).
Han är trots alkoholförstörd kropp fortfarande så grym!

Love Antell i Florence Valentin körde sin vänster-propaganda. Han gör det med stil och kurage! Bandet blir bättre och bättre live! Nu lät det riktigt tight!

Matilda som glott på band utanför tältet hade dyngsura skor. Vi hann dock med lite Amadou & Mariam innan vi satte oss med microlasagne och folköl i lägenheten vi lånat över helgen. Vi snackade och lyssnade på Bandit Rock.

På tisdagen blev Matilda diagnosticerad med Nya influensan (Grissjukan). Jag blev inte sjuk!

låååångfredag

Sitter hemma utan ägg eller kycklingar. Kanske skulle måla "no egg"-paketet i vackra vattenfärger?

Solen skiner och ger växterna i fönstret mot Årstaviken/Globen energi att fortsätta leva i denhär onda, onda världen.

Köpte lite skivor igår (jo, jag vet att jag är lite gammalmodig som fortfarande köper cds, när det är billigare och bättre för miljön att ladda ner. Men jag tycker om att hålla i ett nysläppt album och bläddra bläddra bläddra i konvolutet, digi-pack är min absoluta favorit!); Lasse Lindh: "Jag tyckte jag var glad", som är sådär lagom lasse-lindh-ig (jag har förövrigt spelat "Twister" med honom - jag vann!), Frida Hyvönen: "Pudel", som verkar jäkligt bra, gamla Edsonsångaren Pelle Carlberg: "In a nutshell", som är lite The Smiths fast svenskare, Logh: "North" som är mer som suveräna debuten efter "vilse i rocken" i förra skivan ("The raging sun") samt Labrador, "100", som jag faktiskt inte lyssnat på ännu (har hört säkert hälften av låtarna innan!).

På väg hem från en hemskt stressig kväll på jobbet i spökbussen igår lyssnade jag på "Det kommer bara leda till nåt ont" en superb duett mellan Säkert! och Laaksos sångare Markus Krunegård som jag har som soundtrack på min myspace-sida för tillfället. Repeat är bra.

Väl hemma drack jag Yogite. Åt Änglamark-skorpor och läste "Ont Blod" av Denise Mina.

(Är det någon som tröttnat på att klicka på alla länkarna än?) hehe.

Varför tillverkar Clarks Originals alla sina skor av djurhudar? Fan, så mycket snyggt. Men skulle jag köpa ett par så skulle jag ha kasst samvete VAREVIGA gång jag hade på mig dem eller när jag såg dem på hallmattan.
Dessa är mina favoriter. (Riktiga Martina-skor! Eller hur!)
Varför var jag tvungen att födas med (och fortsätta vårda) ett så dåligt samvete?

Och så gläds jag åt att agusons singel "Mr Johnsons klagosång" finns ute i landets skivbutiker (finns det några kvar?).


Glad påsk!

Samma nätter väntar alla

Biter ner naglarna och försöker flyttpacka.

Tittar ut. Genom mitt fönster som snart inte längre är min egendom. Tittar ut på Stockholm. Ser den bortsmältande snön. Och bilarna på Södertäljevägen fortsätter gasa ut smutsiga, illaluktande avgaser. Och på människor som hatar andra människor.

Lyssnar på Markus Krunegård. Bästa skivsläppet i år. Hittills. (Vad sägs om textraden: "Fast jag blundar kan jag inte sluta se.." Ur Makalöst stämningsfulla Hjälp).

Utsikten: Årstaviken. Nybygget vid Liljeholmskajen. Globen. Årstabron. Nybodahöjden. Högdalstoppen. Essingeleden. Årstaskogen. Marievik. Kaknästornet. Stadshuset. Högalidskyrkan. Liljeholmsbron. Södersjukhuset. Tantolunden. Grå himmel. Grått vatten. Utsikt som snart inte längre är min.

Vad håller jag på med? Kan jag aldrig vara nöjd?

Och nagelbanden blöder.

Dom kallar oss män

Läs om flickornas favoritpop-pojkar. Med fina luggar.

Håkan Hellström i Fokus. I dn. I corren. På martinaph.

Markus Krunegård i dn. I Svd. Titta på svt. På martinaph.