The End

Tyvärr verkar det som att jag inte riktigt kunde avsluta detta 3,5-årsprojekt.
Jag har tänkt hela natten.
Jag är inte riktigt färdig än. Men med detta inlägg lägger jag av med bloggen.

Jag har aldrig menat att såra någon, att hota någon eller att vara självgod.
Jag har försökt att stå på de svagas sida utifrån orättvisornas perspektiv.
Jag har möjligtvis öppnat några ögon lite extra. I ena ögonvrån.
Jag har misslyckats och jag ber om ursäkt.

Även om jag inte finns kvar finns det fortfarande människor som vågar och orkar blogga. Modiga bloggare är exempelvis Catfight, Vegankrubb, Vi som aldrig sa sexist och Djurens rätt.
För nöjes skull och för feministhjärtat läses Lina kan rita fint och Sara Hanssons seriebloggar samt bokbloggen Bokhora.
Tidningars "bloggar" som är vettiga: Arena, ViLäser, Fokus och Stockholms Fria.

Ta hand om er och era medmänniskor. Glöm inte bort att djur har känslor. Glöm inte de svaga i samhället. Tänk på vad du kan göra för andra. För miljön.
Tack ni som har stöttat mig.
Nu är det slut.

Nu är det bloggen och kanske en liten del av min själ som ligger på stallbacken istället.
Och jag är skiträdd.

..over and out..
xox

Yttrandefrihet

Jag har just blivit hotad av Dagens Nyheters redaktion att om jag inte tar bort min blogg riskerar jag juridiska efterverkningar.

Nu är det dags att sluta blogga.

Yttrandefriheten, en av Sveriges grundlagar, har förlorat. Sorgligt.

Ni hittar mig inspärrad på kvinnofängelse.

Ein, zwei, drei. Nazi Polizei!

Så jävla grymt rätt.
Kolla här.

Årets julklapp

Årets julklapp är spikmattan.

Det är inte direkt något nytt med taggar mot kroppen.
Jag minns nämligen från min barndoms midsommaraftnar Allan med fiolen som sjöng "Igelkottaskinnet".

NEJ, se det snöar!

Såhär dan före dan före dan före dan före dan före dan före dan före dan före dan före dopparedan funderar jag lite extra. Det känns lite tomt. Nästan lite för lugnt för att vara december.

Jag har visserligen inte sett ett enda avsnitt av SVT´s julkalender (det har inte hänt sedan 1998 då jag var bosatt i norra London). Men mycket är som det brukar och till och med att jag gjort mer juliga saker i december 2009 än vanligt före jul.

Årets julskiva är inspelad och en kopia är skickad söderut.
Jag har bakat lussekatter två gånger och pepparkakor en gång.
Årets julkort är tillverkade, dekorerade och skickade med svenska posten (finns den?).
Tågresan "hem" till Linköping är bokad sedan länge och jag är för första gången sedan jag examinerades som sjuksköterska helt ledig under hela julen.
Jag har bakat kola och nötbräck. Jag har till och med unnat mig en liten marsipantomte från Söderbergs.
Glöggen är hemkokad. Och bortkokad och då inköpt. Och drucken. Ljusen tända.
SVT´s Luciasändning från Växjö domkyrka är sedd (lät det inte lite väl frikyrkligt. Och varför hade alla i Luciatåget sina strutar eller kransar samt Lucian sin krona så långt bak, liksom sluttande, mot nacken på huvudet).
Snö faller. Vägarna är saltade och geggiga.
Årets julkonsert med Take A Note blev succé (som vanligt) och jullåtsgiget förra veckan var uppskattat. I morgon sjunger vi jullåtar på ett nytt gig.
Jag har som vanligt rundat upp till Röda korset när jag handlat och som varje jul de senaste åren skänkt pengar till Stadsmissionen för julfrid till hemlösa, ensamma och utsatta.
Jag har varit på Konstfacks julmarknad.
Julsk*inkan är inhandlad och det välsmakande och snälla fullständigt vegetariska julbordet planeras. Julaquaviten beställd från och Skånen shoppad på Systembolaget.
Jag är bjuden på den näst intill årliga glöggfrukosten (som i år är glögglunch - ännu klistrigare alltså!) på Drottninggatan den 23e.

Vad är det som saknas egentligen?
Är det stressen?
Är det att jag nästan inte kommer köpa några julklappar alls i år?
Är det brist på utarbetad kropp och själ?
Saknar jag utbrändhet i år?

Nä, pyttsan! Inte saknar jag min värkande kropp och det trasiga psyket, som orsakats av det slitiga och människo(-martina-)förminskande arbete jag de senaste åren kallat jobb efter en bachelorutbildning.
2009 är det dags för en energisk, avstressad GOD JUL! Även för mig.

Telefonplan

Hooden!

Julshowen

För er som missade årets julshow "Rosa tomtar och mintkyssar" med Take a Note i söndags kommer här några bilder från andra konserten.

Hela kören i "julutstyrsel" sjunger "Last Christmas".

Nästan hela kören efter klädbytet.

Altarna och några av tenorerna och basarna framför "Livin´on a prayer".

När det lider mot jul vs när grisarna lider året om

Näe, jag har inte glömt.

Trots att det är en dryg vecka sedan det, även för blundande inbitna militanta köttätare, uppdagades att även svenska grisar lider har jag alltså inte glömt bort det.
Egentligen skulle jag helst vilja blunda och somna om utan dåligt samvete. Men jag fungerar inte så. Jag kan inte sova när jag vet att tiotusentals djur plågas i djurfabrikerna.

Jag förstod inte skillnaden på att äta en fabriksslaktad gris eller en tamkatt sjuttonde juli 2008. Jag förstår fortfarande inte skillnaden, för mig är det nämligen fortfarande samma sak. Och att inte äta ALLT på djuret du dödat är bara fånigt. Varför skulle det vara äckligare att äta fårhjärna eller grislever än korumpa eller grishals? Varför är en häst värd mer än en gris? Varför är det olagligt att plåga en hund men inte en gris eller en höna?

Till sist en bild (från Djurrättsalliansen) att ha som skrivbordsbakgrund så du inte glömmer bort att äta ett vegetariskt julbord i år (också!).
Egocentrerade köttätare: lycka till med era nya bättre liv!
Veggosar: Ni är mina hjältar. Sanna hjältar.