Rödljus

När jag var i Linköping för ett par veckor sedan klippte Maja mig. Sedan tonade J min nyklippta kalufs.

I lördags var det allahelgonadagen. Jag var på Skogskyrkogården i Enskede söder om Stockholm och tände ljus för de döda, de ensamma, de som förlorat någon, de som lider, de frusna samt för de som inte klarade att ta sig dit eller till någon annan kyrkogård.

Det var otroligt vackert med alla tända ljus i minneslundarna och vid gravplatserna på den välplanerade kyrkogården.

På kyrkogården var det mörkt och kallt.
Det luktade fukt, kyla och paraffin.
Ljusen liksom glimmade i frostigt gräs.


Stämningen förstördes dock en aning av att många hade så bråttom, skrek okvädesord till sina spralliga barn samt trängdes om ljusplatserna.
Förra året var Mim och jag där, då var det inte så många människor som sökt sig dit.
Har det blivit inne och populärt att utföra gamla seder igen?
Har människor blivit mer andliga det senaste året eller beror folkökningen helt enkelt på att vädret var bättre i år?