När jag i eftermiddags trött och febrig efter demenspatientsvårdande stående tog buss 4 från Södra Station till Zinkensdamm klev en synskadad med vit blindkäpp på.
INGEN. INGEN. INGEN.
Ingen ens frågade honom om han ville sitta ner.
Folk är feta i huvudet i den här egoistiska staden. Orkar man inte bry sig? Orkar man inte tänka på någon annan? Ser man ingen annan? Är det pinsamt att fråga om en handikappad önskar sitta?
Skäms, ta mig fan!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar