Sjuksköterskor kallas vid sitt förnamn, i bästa fall. (Jag har också blivit kallad syster 1 eller bara syster). Läkare vid sitt efternamn.
I dag blev jag osams med en av specialistläkarna. Han tyckte att han skulle lägga om en patients ben precis när patienterna åt lunch. Jag sa att jag inte kunde assistera just då utan var tvungen att dela ut mat till alla patienter först och att jag sedan skulle äta lunch för att hinna med det den dagen, men att undersköterskan (också ett förnamn eller bara biträdet) kunde assistera. Läkaren blev fly förbannad och skulle prata med min chef.
Varför ville han prata med min närmaste chef? Kanke för att göra så systrarna inte får lunchrast något mer? Eller för att en undersköterska inte kan hämta rätt omläggningsmaterial (det kan de förövrigt)? För att kvinnor inte ska säga emot män? För att sjuksköterskor bara ska acceptera att bli överkörda av läkare i sitt arbete? Eller var det kanske därför han inte är van vid att få ett nej. Skämmer sjuksköterskor bort läkare genom att acceptera hierarkin i vården och hela tiden vara till lags för läkaren?
Kanske borde mer kurser i utbildningarna till läkare och sjuksköterska ske tvärprofessionellt, gärna i hop med studerande till sjukgymnast och arbetsterapeut.
För ett par veckor sedan läste jag i dagens nyheter om att humaniora skulle bli en del i den svenska läkarutbildningen. Etik och skönlitteratur i medicinutbildningen tycker jag verkar vara en jättefin idé, men jag undrar hur väl den mottas i läkarkretsar.
Jag undrar om läkaren fortfarande refererar ordet bitch med mig och mitt röda hår. Jag undrar om han fortfarande är arg på mig.
måndag 19 november 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar