På senare tid har jag misslyckats med att bli bjuden på bröllop där jag själv tycker mig känna både bruden och brudgummen. Visst, det är inte mina närmaste vänner eller släktingar som inte bjuder mig. Men jag trodde att flera av dessa människor och jag hade något speciellt tillsammans. Jag trodde att det fanns något emellan oss som betydde någonting. Jag trodde att jag kunde ringa personen mitt i natten när jag hade problem eller om jag var glad. Men blir jag inte bjuden på bröllopet så hade jag visst fel..
Jag VET att brudparet måste sätta gränser någonstans. Att de inte kan bjuda ALLA de vill till deras lyckligaste dag. Men i flera fall trodde jag att vi var nära vänner som ställt upp för varandra i vått och torrt, jag hade tänkt fortsätta ställa upp för mina vänner. Men jag tror jag slutar ställa upp för dessa nu.
För er alla som var på Mariannes och Haralds bröllop vill jag fråga en viktig fråga. jag vill bara ha ärliga svar. Betedde jag mig på något sätt onormalt under vigselakten? Agerade jag pinsamt på middagen? Förstörde jag dansen?
Något fel måste det ju vara på mig. Är det något "objudbart" över mig som bröllopsgäst?
Och ja, jag är fortfarande lite ledsen över att jag inte fick vara brudnäbb på min morbrors bröllop trots att han lovade det. Att bruden råkade ha en dotter i min ålder (som dessutom var sötare än jag) gjorde ju tyvärr att jag förpassades till bänkarna på höger sida.
1 kommentar:
Jag lovar att när du och jag gifter oss så ska jag bjuda dig...
Skicka en kommentar