Har precis läst en anonym kommentar på ett inlägg på Tobis blogg om att jag skulle vara den mest negativa och deprimerande människa som någonsin bloggat. Dessutom kunde jag enligt denhär personen inte fotografera och så klagar jag på allt och alla. Utom mig själv.
Jag blev ledsen. Jag är fortfarande ledsen. Det stör mig.
JAG ÄR SVAG.
Jag vill inte att andra människor ska uppfatta mig som deprimerande. Och framförallt vill jag inte bli såhär negativt berörd över att en annan människa (som kanske inte ens har träffat mig) sågar mig totalt.
Jag tycker verkligen inte själv att jag är bra. Men några rasistiska åsikter har jag inte.
Om någon fortfarande tror att jag är övertygad om att jag är bäst, så undrar jag: Hur det kommer sig att jag alltid har dåligt samvete. Alltid känner att jag borde varit MER engagerad. MER altruistisk. MER generös. MER ärlig. Jag borde i såfall inte känna mig dålig över att inte vara strikt vegan, att jag tränat för lite eller lyssnat på mig själv och min kropps signaler för sällan.
Jag må vara deppig. Men det är konstigt att jag inte hört det från de närmaste vänner jag har. Vi är väl ärliga mot varandra?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Hej!
Verkar som att Maja missuppfattat alltihop och trodde att det var jag som var den anonyma, men det var det ju alltså inte.
Jag vet inte vem det var, men har mina aningar pga att det handlade om dig och foto (hur fan kan man reta sig på dina foton?)
God Jul!
god jul tillbax.
Skicka en kommentar