Var på stämningsfull Lucia-konsert i Storkyrkan i går. Adolf Fredriks musikklasser och musiker från Lilla Akademiens kammarorkester gjorde sitt bästa för att förhöja konserten till en underbar konsert!
I publiken fanns många föräldrar samt far-och morföräldrar och syskon till de lussande eleverna. Vilket är i sin ordning. Klart att barn ska få följa med på kulturella upplevelser, men om barnet tappat tålamodet kan ju mamma eller pappa, mormor eller farfar ta med ungen ut från konsertlokalen en stund, istället för att försöka trösta barnet/gåträna bland publiken och då störa både musikerna och besökarna. Jag tycker det är respektlöst mot övrig publik i allmänhet och mot musikanter och kör i synnerhet eftersom de övat hårt sedan i början av hösten för detta event.
Efter konserten åkte J och jag till Karin för paj-middag med vin. Och Lucia-firande på SVT. Från fantastiska Malmö. Och det var trevligt att de befann sig på handkirurgens vårdavdelning. Jag längtar tillbaka dit!
På hemvägen fick vi vänta fjorton minuter på Fruängen-tåget på Slussens tubstation, men det gjorde inget! Tre flickor i högstadieåldern (troligtvis från Adolf Fredrik eftersom de var klädda som tärnorna i Storkyrkan) underhöll mig och övriga tunnelbaneåkare med Luciasånger i tvåstämmigt. De tjänade bra med pengar under den kvart vi väntade!
Jag kan inte minnas att föräldrar hade kvar skrikande bäbisar och överaktiva småbarn i konsertlokalerna när jag uppträdde på 1990-talet i Linköping eller när jag insöp Lucia-sånger i Linköpings Domkyrka när Maja och övriga elever i Linköpings musikklasser lussade där. Kanske jag har förträngt alla barnskrik, kanske har föräldrar i Stockholm en annan syn på barn och sin egen identitet eller har föräldrarollen ändrats överallt.
Läs mer om Lucia här. Och här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar