Att försöka se objektivt på en annans subjektiva känslor är inte lätt. Att bilda sig genom litteratur samt samkväm med andra människor, med olika bakgrund, ålder, åsikter, livsmål och/eller tro är essentiellt för att kunna försöka förstå människors olikheter.
Vi har alla vår egen erfarenhet och uppväxt som format oss till de individer vi är och hur vi förhåller oss till människorna runt omkring oss i omvärlden.
Eftersom våra känslor är subjektiva och egna utifrån oss själva kan väl inte min känsla av glädje vara fel? Jag vet att jag egentligen inte borde vara lycklig och glad eftersom många på den här planeten svälter, har cancer, arbetar för slavlön, föds upp i bur och blir päls/kött, fryser, är hemlösa, inte har råd att köpa julklappar, är ofrivilligt isolerade eremiter samt är arbetslösa.
Ska jag fortsätta ha dåligt samvete för att jag har fast jobb med god lön, familj, pengar till mat samt rätt till fritt yttrande för att jag ibland tvivlar?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar