Satan vad ont det gör

Jag borde skriva bloggens längsta inlägg nu. Eftersom hjärnan slöat utan skrivande de senaste två veckorna och varit halvslö hela sommaren på grund av kasst, kallt väder.

Jag borde ladda upp hundratals foton tagna under min semester och beskriva dem i flickr.

Jag borde e-maila Annika (Säkert!) och tacka för fin konsert igår.

Jag borde läsa alla böcker jag beställt från Bokus och Adlibris.

Jag borde ladda över låtar till min nya Sony Ericsson K530i och sortera låtarna till ringsignalerna efter vad folk gillar för musik.

Jag borde köpa garn och virka mig bort från tragik.

Jag borde skrika ut till hösten att jag inte är redo för den ännu. Att jag vill att sommaren ska leva kvar i mitt sinne. Och i den fysiska miljön.

Jag borde ringa mamma och pappa och berätta att jag älskar, älskar dem. Och allt de gör för mig.

Men jag orkar inte.
Kroppen är full av avsky. Själen full av hat.
Äcklas av min spegelbild.