Mental istid

Jobbade i går. Gick rätt bra faktiskt.

Promenerade i sakta mak hem i höstsolen. Det gick också bra. Tills jag kom till Liljeholmsbron, då jag började hosta. Hosta djupt nerifrån lungbasen.

Efter det mådde jag inte bra mer. Gick och la mig strax efter 22 och sov till strax efter 8 då jag vaknade inte utvilad.

Åt frukost. Svalde ner sista tabletten av Doxyferm(antibiotika)-dosen . Läste tidningen (DN). Försökte fokusera på andra saker än hostan. Huvudvärken. Tröttheten.

Ringde rådgivningssjuksköterskan på min vårdcentral. Ska träffa min husläkare klockan 15.30 i dag.

Jag har alltid känt mig frisk, trots kronisk sjukdom. Jag känner mig inte som en sjuk person. Jag trodde jag hade så mycket "jävlar anamma" att det skulle klara mig från sjukdom och ohälsa.

Det verkar som jag hade fel. Den här pneumonin kommer döda mig. Om inte kroppsligen, så åtminstone mentalt. Jag orkar inte mer!

Dessutom håller jag på att tappa min svarta nagel.