Det har hänt igen. Det obeskrivligt hemska. Det som inte fick hända.
Ett föräldrapar har mist ännu en son.
1977 såg den förstföddesonen ljuset. 1997 avled han i duschen efter ett brustet blodkärl i hjärnan. Precis 20 år fyllda. Glad och älskad av alla. 1984 föddes lillebror. 2007 ramlade han ihop, dog direkt. 23 år ung och precis i början av sin saxofonkarriär.
Hur fan går man som förälder vidare? Kan man överhuvudtaget gå vidare efter detta? Och hur fan ska det går till?
Minneskonsert för lillebrorsan kommer hållas inom kort. Jag skänker flera tankar till familjen och önskar jag kunde göra något för att hjälpa.
Vila i frid bröderna Lejonhjärta.
söndag 2 september 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Det är så fruktansvärt,
min första stora kärlek.
Fina Fina Henrik.
Jag finner inga ord för den stora förlust hans föräldrar varit med om. Två gånger dessutom. Det är så otroligt sorgligt så jag bara bölar när jag tänker på det.
Skicka en kommentar