Tappad

Det är mycket jag vill säga. Men jag pallar inte plita ner allt med pekfingervalsen. Dessutom har jag grava misstankar att jag förlorat mitt intresse för och min förmåga till att skriva. Dagboken ligger sedan många månader oöppnad i min componibili.

Ett bra tag har jag haft nervryckningar/muskelryckningar på alla möjliga ställen på kroppen. Bland annat under vänster öga samt vid vänster tumbas. När jag "googlar" på nervryckningar får jag svar på att jag antingen lider av ALS (amytrofisk lateralskleros) eller av stress/utbrändhet. Jag är rädd att det är neuropati.

Igår var jag på konferens med jobbet. Jag tillbringade eftermiddagen på Balingsholm och snackade vårdetik tillsammans med andra syrror och läkare från avdelningen samt två imamer och en präst i svenska kyrkan. Vi diskuterade våra olika synsätt på svårt sjuka patienters dödslängtan med hjälp av aktiv dödshjälp och gudstvivel, transplantation och blodtransfusioner. Vi diskuterade vad som händer efter döden, sjuka människors känsla av skuld vid sjukdom samt deras behov av tröst och närhet.

Till i morgon hoppas jag att det kommer sluta regna och bli soligt. Och så hoppas jag att jag slipper drabbas av ALS.

I kväll lyssnar jag på Kent´s fantastiska "Utan dina andetag" och saknar min bästa vän Mimmi. Jag är ingenting utan dig!