kaffets betydelse för mänskligheten

Min arbetsplats är inte fulländad! Det finns en anledning att byta. På handkirurgen saknade jag att utvecklas som sjuksköterska och jag längtade efter att ha samtal med läkarna som inte nödvändigtvis rörde patienter (undantag Jerker och Björn). Jag tyckte att doktorerna kunde se mig som en för patienten nödvändig person. Kollegorna var det inget fel på, inte utsikten eller lokalerna heller.

På min nya arbetsplats är kaffet är förskräckligt äckligt. Det är fruktansvärt osmakligt och tunt. Faktum är att det inte alls smakar kaffe utan mest metall. Det luktar inte ens gott. Att dricka te är inte ens ett alternativ, tesorterna på avdelningen är under all kritik, (black currant, lemon, english breakfast och earl grey).

Det är inte konstigt att jag på eftermiddagarna har svårt att koncentrera mig i Huddinge sjukhus trista syrefattiga lokaler. Ska det vara så svårt att göra smakfullt kaffe på sjukhus?

JAG SAKNAR HANDKIRURGENS EKOLOGISKA ZOEGAS OCH JAG SAKNAR SIPPAN OCH HENNES TEBESTÄLLNINGAR! SÅ DET SÅ!!

Tips!

Här kommer fem sköna tips för ett bättre liv i ett regnigt och blåsigt novembermörker!

1. Det finns en mycket speciell person i mitt liv. Hon är smart, snygg och musikalisk. Bra låtar liksom rinner ur henne. Knappa in sidan och lyssna på tre av hennes låtar!

2. Streets julmarknad vid Hornstulls strand. Idag var det för regnigt, men imorgon ska det bli bättre julmarknadsväder!

3. I Rustas reklamkatalog som följde med dagens DN hittade jag massor roliga onödiga saker och fula kopior. Se parfymerna på bilden till exempel...

4. Det verkar inte bli någon Asien-resa för mig i vinter/vår. Jag får drömma mig bort på restaurang Koh Phangan på Söder, lite dyrare matpriser än på själva ön, men ganska nära i smak-och-synupplevelser.

5. Folk gör roliga saker med t-banans stationer. Kolla in snusktunnelbanan, paraplytunnelbanan och anagramtunnelbanan. Jättekul!

Magens Lulu

I tisdags var Katarina och jag på teater. Vi upplevde Lulu på Dramatens lilla scen. Huvudrollen spelades av Livia Millhagen och i övriga rollen såg vi bland andra Gustaf Skarsgård, Rolf Skoglund och Torkel Petersson. Pjäsen är skriven 1894 av den tyske författaren Frank Wedekind som är känd för sina provocerande skådespel. Regissören och scenografen Ole Anders Tandberg har verkligen lyckats i arbetet med scenen, rolltolkningarna och sympatierna med den uppmärksamhetssökande och sexfixerade Lulu. Dock kunde pjäsen haft mer tempo stundvis.

Idag är det dimmigt. Utsikten från balkongen räcker endast till Södertäljevägen. Jag har ont i magen. Och kroppen har alldeles spända muskler. Själen är i uppror.
Därför ska jag prova olydig-Lindas avslappningsövning nu. Så stör inte!

solinsläpp

Kisar mot solens underbara strålar som letar sig in genom den smutsiga fönsterrutan och låter den lilla eken växa sig stor och stark. Stella leker med damm.

Helgen har bestått av hysteri på IKEA (där vi förövrigt inte fick tag i de två saker vi ABSOLUT behövde; både skoställ och värmeljus var slut. Tack Sverker Olofsson!), shoppinghysteri i city, mysig matlagning, god Dry Martini, bakning, promenader, förhör i byggnadsmaterial och sömn!

Jag kan inte vara med på glöggfrukosten hos bror i år (antar att den går av stapeln på förmiddagen den 23e som vanligt!) på grund av arbete. Stackars bror och Jossi, stackars Hilma och Maja som alla fyra kommer sakna mitt sällskap...

Den sjätte december släpps Moneybrothers tredje album, fast på detta sjunger han på svenska och då kallar han sig för Pengabrorsan! Jag väntar med spänning!

Tappad

Det är mycket jag vill säga. Men jag pallar inte plita ner allt med pekfingervalsen. Dessutom har jag grava misstankar att jag förlorat mitt intresse för och min förmåga till att skriva. Dagboken ligger sedan många månader oöppnad i min componibili.

Ett bra tag har jag haft nervryckningar/muskelryckningar på alla möjliga ställen på kroppen. Bland annat under vänster öga samt vid vänster tumbas. När jag "googlar" på nervryckningar får jag svar på att jag antingen lider av ALS (amytrofisk lateralskleros) eller av stress/utbrändhet. Jag är rädd att det är neuropati.

Igår var jag på konferens med jobbet. Jag tillbringade eftermiddagen på Balingsholm och snackade vårdetik tillsammans med andra syrror och läkare från avdelningen samt två imamer och en präst i svenska kyrkan. Vi diskuterade våra olika synsätt på svårt sjuka patienters dödslängtan med hjälp av aktiv dödshjälp och gudstvivel, transplantation och blodtransfusioner. Vi diskuterade vad som händer efter döden, sjuka människors känsla av skuld vid sjukdom samt deras behov av tröst och närhet.

Till i morgon hoppas jag att det kommer sluta regna och bli soligt. Och så hoppas jag att jag slipper drabbas av ALS.

I kväll lyssnar jag på Kent´s fantastiska "Utan dina andetag" och saknar min bästa vän Mimmi. Jag är ingenting utan dig!

Till Maja

Varsågod Allra Käraste Syster!

Simma lugnt. Jag längtar efter dig!

fars dag, bloggar och indie

Idag är det fars dag. En ganska meningslös dag i almanackan. Skit i det. Uppvakta pappa med hembakat och en kram! Jag lovar att han blir glad!

Min kära vän Elin har skaffat "mobil-foto-blogg". Här kollar du in den! När du ändå är på blogg-kolls-runda, kolla in Karins livsblogg och lushunden vegeterar också. Alla tre är garanterat fria från konsumtionshets! Den fjärde sidan jag rekommenderar är Olas.

Eftersom alla måste äta för att överleva, ät med stil och samvete! Saltå kvarn i Järna utanför Södertälje har många prisvärda produkter som förenklar matlagningen för alla som vill käka nyttigt, billigt och gott! Kolla in och njuuut!

Magic numbers har släppt ett nytt album (Those the brokes) som hyllas minst lika mycket som debuten The magic numbers. När jag i veckan berättade för den 19-åriga tjej som arbetar som köksbiträde på min avdelning att de spelar indie, trodde hon det var "indisk musik". Det som gjorde mig chockad då var inte att hon inte visste vad indie är, utan det som slog mig då var att de som är födda i mitten/slutet av 1980-talet totalt missat indievågen. Det är alltså inte konstigt att de ibland beter sig lite egoistiskt och naivt.

En person som aldrig upplevt Eggstone, the Wannadies eller This Perfect Day på scen måste vara i det närmaste känslokall. Tack mamma och pappa för att ni lät mig födas 1979!

Bonjour tristesse

Jag har beställt lite mer tygprylar från olydig (risken finns att jag fortsätter tjata om deras fabulösa grejor)! Ett fint e-mail fick jag av dem, med tips till min kollektivtristess; lyssna på ljudböcker. Ska ladda ner några i helgen.

Var ju på H&M igår förmiddag. Har aldrig sett så mycket överklasskärringar på ett och samma ställe. Otrevliga var de också. En uppmejkad 45-årig häxliknande Lidingökärring sa till mig "du är inte så smart" när hon hade ner klänningen jag bar på så jag släpade den på golvet i några decimeter... Hon var alltså både trevlig OCH tillfreds med sitt äckliga förortsliv!
Jag sökte skydd och pustade ut på herravdelningen där killarna gjorde stämningen lugn och hjälpte varandra att hitta rätt storlek på de eftertraktade plaggen.
En klänning, ett par strumpbyxor och en bh till mig samt ett par kalsonger till Johan blev det iallafall.
På kvällen tittade jag efter auktioner på tradera och blocket, båda hade redan Viktor & Rolf-kläder utlagda till överpris.

Kolla in lush! Årets julprodukter finns nu att köpa. Vad vill du ha i julklapp från lush-tomten? Jag vill ha "The christmas massage bar", "Bob soap", "Eggsnog lipbalm" samt "Snow fairy duschgelé". "Puddy Holly" är min favorit i badet!

The circle of life

Viktor&Rolf@H&M

Imorgon nionde november klockan tio noll och noll piiip! kommer jag befinna mig på H&M på Drottninggatan 53 och 56!

Denhär kjolen kanske inte är min favorit, men fin det är den... Kanske man skulle köpa sig en kostym? Eller en grå klänning!

Vi ses väl där?

likmaskar slash körkort

I våras planterade jag en citronkärna.
Den har slagit rot och växt till sig.
Den är ungefär 10 cm hög och alldeles ljusgrön.

När jag vattnade den lilla växten i dag upptäckte jag att det i krukans jord kryllade av pyttesmå vita maskliknande djur.

Nu står citronträdet, jag hade stora förhoppningar om att plantera på balkongen i vår,
i skamvrån,
i kylan,
i karantän,
på balkongen.

Maskarna ska dö. Citronträdet ska segra!

PS Idag är det 6 år sedan jag tog körkort! Minns ni "fyllekörningen" mellan Linköping och Norrköping i Tobis bil?

kram!

Är det konstigt att det känns lite tungt ibland? Att jag tvivlar på mänskligheten och deras moral. Att det vissa dagar känns hopplöst.
Har alla såhär dåligt samvete på grund av all ondska? Det verkar sannerligen inte så.

Vad kan jag göra för att förändra? Vad kan du göra? Tips; kramas, trösta, prata ut och tänk till!

Fiskarna i haven dör. Läs mer om detta här och sluta ät de små liven!

En idiot filmar medan han skjuter småfåglar och en katt till döds och lägger ut filmen på nätet... Läs mer här och här!

Människor världen över blir torterade varje dag, timme, minut, sekund... Läs mer och stöd arbetet här!

Jordens odlingar besprutas kraftigt och människorna som arbetar på odlingar tvingas leva på slavlöner, köp kravmärkt och rättvisemärkt! Läs mer här och här!

Köttet ni äter kommer ifrån misshandlade ledsna djur, äggen på frukostbordet kanske inte är så aptitliga när ni tänker på att hönan som värpt dem lever sitt korta liv i en smutsig, ljudlig, stressig, 24-timmarsljus miljö. Läs mer här och här!

Du kan hjälpa världen att bli en bättre plats. Du kan hjälpa människor att vara mer humana. Krama dina nära, berätta för dem att du älskar dem. Handla så mycket kravmärkt, närproducerat och veganskt du kan. Cykla eller åk kommunalt. Engagera dig i Naturskyddsföreningen, Amnesty, Djurens rätt, Rättvisemärkt, kvinnojourer... Skaffa inte "sommarkatt". Dra ner på värmen inomhus. Sortera dina sopor - men ta inte bilen till sopstationen.

halka/mobil/storm

Det är halt ute. Trodde inte jag skulle komma hem. Bussresan hem från jobbet som vanligtvis tar tjugo minuter tog i eftermiddags en timme. Stormiga vindar ihop med snöfall samt blöt mark gjorde vägarna nästan okörbara. Jag var livrädd (med stil) i bussen, såg mitt patetiska liv passera revy.

Hämtade min nya mobil på mitt lokala postombud i dag. En silvervit Sony Ericson J230i. Ganska ful. Men den var billig. Och med telefonen hörde en handsfree-enhet. DET är fult och känns fruktansvärt ute. Men jag kan lyssna på radio genom den.

När jag väl tagit mig in i lägenheten, blöt och iskall, bytt kläder och fått i mig kanel-roiboos tittade jag ut genom fönstret. Där sitter ambulanser, akutbilar och polisbilar fast i trafiken på Södertäljevägen. Blåljuset blinkar och sirenerna ljuder. Trafiken har frusit fast, de annars så stressade stockholmarna har stängt av bilarnas motorer och hjälper varandra att ta sig upp för viadukter och krön.

Det finns kärlek och altruism. Det finns kyla och snö.

(Om ni undrar över nätet på fotot; Anticimex har satt upp det pga att fåglar försöker bygga bo på balkongen annars. Det ser värre ut på bilden än i verkligheten.)

PS.1. Dagens sjukdom du inte vill att dina syskon ska drabbas av: MS
PS2. Har ni noterat att jag skaffat mig några vänner på min myspace-sida?