Jag gillade den inte. Klart jag blev lite berörd av de bestialiska morden men författarens kvinnosyn fick mig mer illamående. Att beskriva kvinnor som snygga kroppsdelar och inte som personer känns gammalt och unket.
FBI-agenten Ottobre och kommissarien Hulot, som tillsammans leder utredningen, resonerar otroligt godtroget och oförsiktigt när de på egen hand försöker ta fast seriemördaren. När de kommer på något som har med de tio morden att göra får läsaren bara veta ATT de kommit på något, inte VAD. Detta genererar att läsaren inte själv kan försöka lösa brotten, utan att vi får allt serverat i den takt författaren beslutat.
Och kärlekshistorien mellan agent Ottobre och ett av mördaroffrens syster Helena Parker känns fruktansvärt malplacerad.
Betyg 2/5. Genusstudier på 639 sidor.
(Bild från Adlibris.com)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar