Marianne

När jag var liten och levde i en skyddad värld i Grebo ägde jag många, många Pixi-böcker. Jag förvarade dem i en IKEA-byrå.

En av böckerna jag minns särskilt väl handlade om en gråsparv, som flög in i ett hus. Jag minns hur otäck jag tyckte den var. Jag minns hur synd jag tyckte om den stackars gråsparven som inte kunde flyga ut.

En av mina Pixi-favoriter handlade om en flicka som hette Marianne och bodde på bondgård. Hon hade en egen klöveräng att gå barfota på och så odlade hon egna växter.
Min underbare pappa odlade vitklöver på en del av gräsmattan, på så sätt fick jag en egen klöveräng att vila fotsulorna på. Jag odlade blommor och grönsaker i stora träbehållare. Luktärten växte hög på lekstugans södergavel.
Marianne hade en kusin i stan. Där kunde man inte gå barfota på sommaren, för gatorna blev så heta av solen. Under vintrarna i stan blev snön till en brun sörja, så snart den nått marken. På landet var snön alldeles vit och ren.

Byrån har jag fortfarande kvar, men Pixi-böckerna har jag gett bort. Och jag hoppas att åtminstone någon av böckerna skänker något annat barn, i allafall lite, av den stora glädje de gett mig.