fredag 30 juni 2006
L'amour à trois
Här har ni bra musik. Alldeles gratis att ladda ner. Håll utkik efter när grabbarna är dj´s eller har klubb. Snacka om svängigt. Dessutom är alla tre superhunkar. Fast den ena borde raka av sig mustaschen!
Hilma-lill
John Stridh
Igår kväll fotade jag nya pressbilder på stjärnorna i nya bandet John Stridh hemmahörande i Linköping. Kolla hemsidan!
M/S Kind
Då var Kind-turen gjord. Det var helt fantastiskt. Jag, Micke, Johan, Maja och mamma åkte båten. Vi sänkte medelåldern rejält!
Vi slussade nio slussar, med varierande mängd slusstrappor. Mellan Hamra sluss och Hovetorp sluss promenerade Johan, mamma och jag (undertecknad var ju såklart tvungen att klättra lite på berget bredvid, och självklart skar jag mig på något vasst i vänster handflata). Underbara vyer gjorde mig nästan hög. Jag vill flytta ut på landet!
Fantastiskt väder och trevligt sällskap höjde såklart upplevelsen till oanade höjder!
Vi slussade nio slussar, med varierande mängd slusstrappor. Mellan Hamra sluss och Hovetorp sluss promenerade Johan, mamma och jag (undertecknad var ju såklart tvungen att klättra lite på berget bredvid, och självklart skar jag mig på något vasst i vänster handflata). Underbara vyer gjorde mig nästan hög. Jag vill flytta ut på landet!
Fantastiskt väder och trevligt sällskap höjde såklart upplevelsen till oanade höjder!
onsdag 28 juni 2006
Midsommar & annat
Tillbaka i Linköping, smutsig. Satt upp håret i margareta-flätefrisyr för att undvika att det ser för skitigt ut.
Har inte badat på två dagar, har blåst och regnat för mycket. Ska ut på promenad nu, sedan dusch. AHHHH rinnande vatten!
Midsommarvädret var hyffsat. Satt inne både till nubbe-lunch och till grillmiddag. Ute en sväng i solnedgång. Tog en bra bild på systrarna Phalén som jag lagt upp.
Imorgon ska jag slussa med ms Kind mellan Linköping och Rimforsa. Hoppas solen skiner.
måndag 19 juni 2006
SEMESTER
Jag borde vara glad. Skratta och festa ikväll. Men jag känner mig fan inte uppspelt. Jag tycker egentligen om mitt jobb.
Jag fick löneförhöjning idag. Med 1000 spänn/månad. Detta retroaktivt från 1 april. Äntligen en liten morot!
Är trött på att bli berömd och höra hur duktig jag är med allt det praktiska och hur proffessionellt jag behandlar patienter, anhöriga och annan vårdpersonal.
Jag byter turer med kollegor till höger och vänster, men så kan ingen vara snäll nog att ställa upp med ett turbyte till helgen 19-20/8 då festivalen Sköna Gröna Grebo går av stapeln, och inte får jag semester heller.
Nu måste jag glädjas åt min två veckor långa (korta???) semester.
Jordgubbarna är goda nu. Det är bra.
Havsvattnet vid Ribban börjar bli badbart (säkert 19 grader när jag hoppade i plurret i eftermiddags). Det är också bra.
Värmen försvinner till midsommar. Det är inte bra. Snaps är äckligt i kyla och regn.
På semestern SKA jag vila. Läsa, promenera och umgås. I Grebo.
söndag 18 juni 2006
kaffe och uvi
Dricker kaffe. Stella vilar. Johan läser dn.
Jag tror jag fått uvi, kanske efter att ha suttit i blöt bikini för länge i veckan. Nu vet jag inte riktigt hur jag ska gå till väga. Enligt sjukvårdsrådgivningen ska man söka läkare om man är diabetiker och har symtom på uvi. Jag har inte tid med det. Ska jag sätta mig på Ahlmansgatan imorrn efter jobbet för att få antibiotika på recept? Det låter som en hejdundrande start på semestern. Eller hur?
Eller kanske ska jag ta med kiss till jobbet och odla detta. När det är klart är jag i Linköping och förhoppningsvis frisk. Eller ta en nitur (men de är ju aldrig positiva). Eller avvakta ett par dagar. Pallar jag det?
Jag hade blåskatarr någon gång när jag var liten, efter det har jag varit stolt uvi-fri. Jag känner mig äcklig. (Jag är medveten om att tarmen byter bakterier ibland och att kvinnor då har lättare att får uvi eftersom kroppen inte är van vid bakterier).
Tänk om det är min diabetes som börjar sätta sina spår på kroppen? HJÄLP!
Jag tror jag fått uvi, kanske efter att ha suttit i blöt bikini för länge i veckan. Nu vet jag inte riktigt hur jag ska gå till väga. Enligt sjukvårdsrådgivningen ska man söka läkare om man är diabetiker och har symtom på uvi. Jag har inte tid med det. Ska jag sätta mig på Ahlmansgatan imorrn efter jobbet för att få antibiotika på recept? Det låter som en hejdundrande start på semestern. Eller hur?
Eller kanske ska jag ta med kiss till jobbet och odla detta. När det är klart är jag i Linköping och förhoppningsvis frisk. Eller ta en nitur (men de är ju aldrig positiva). Eller avvakta ett par dagar. Pallar jag det?
Jag hade blåskatarr någon gång när jag var liten, efter det har jag varit stolt uvi-fri. Jag känner mig äcklig. (Jag är medveten om att tarmen byter bakterier ibland och att kvinnor då har lättare att får uvi eftersom kroppen inte är van vid bakterier).
Tänk om det är min diabetes som börjar sätta sina spår på kroppen? HJÄLP!
lördag 17 juni 2006
Lördag morgon
Ska jobba snart. Börjar halv ett. Eftersom det var fint väder inatt och med tanke på att fotbolls-VM just nu går av stapeln i Tyskland kan jag tänka mig att korridoren kommer vara full med glitterpojkar som sökte lyckan i alkoholen under natten. Tyvärr gick det inte något vidare för dessa pojkar; någon blev arg på flickvännen för att hon tittade på en annan kille på logdansen i Smålands inland, så han slog handen i en glasruta och fick skada på FDP (vanligen dig 2-3), någon annan ramlade med glasflaska i handen och skar upp ett fult sår volart med skada på nerver; nästa pojke slogs med en annan pojke i Göingetrakten, eftersom han var svagare blev han inkastad i en glasdörr och ådrog sig ful sårskada med eventuella senskador; har jag "tur" kommer även han som kastade in pojken i glasdörren med skador i handregionen. Sedan kommer kanske Göran 55 år med fingerskador eftersom gräsklipparen inte gick så bra som den skulle och då var han bara tvungen att pilla i knivarna under gräsklipparen...
"Görorna" brukar vara lätta att ta hand om. Men ovan nämnda glitterpojkar... Bakfulla, livrädda för nålar och blod... Sedan kommer deras mammor som "inte kan förstå varför hennes lille skyddsling inte kan bli opererad snart, hur kan detta inte vara AKUT??"
Eller är det lugnt och man bara längtar ut för att sitta och läsa i solen...
"Görorna" brukar vara lätta att ta hand om. Men ovan nämnda glitterpojkar... Bakfulla, livrädda för nålar och blod... Sedan kommer deras mammor som "inte kan förstå varför hennes lille skyddsling inte kan bli opererad snart, hur kan detta inte vara AKUT??"
Eller är det lugnt och man bara längtar ut för att sitta och läsa i solen...
fredag 16 juni 2006
Solnedgång
Sitter hemma. Solen har gått ner. Fåglarna kvittrar snart ihjäl sig.
Känner mig tom. Orkar inte träffa någon, stannar på min kammare ikväll.
Begravning idag. Sååå många vackra blommor, en äng av lupin, prästkrage, smörblomma, ormbunke och murgröna. När jag satt där och alla grät kom jag att tänka på hur jag vill ha min begravning, egentligen tror jag inte att det spelar någon roll för mig när jag väl är död (eftersom jag tror på naturvetenskap, dvs att när kroppen tar sista andetaget slutar även själen att andas. Om jag ska vara riktigt ärlig skulle jag bli ganska besviken om det inte var slut med MARTINA när jag somnar in...), men det kanske blir lättare att leva om jag vet att mina närmaste låter avskedet till mig bli så jag vill...
Jag vill inte ha en svart begravning. Jag vill inte att pengar ska gå till blommor. Plocka blomster på ängar, i skogar och stöd Djurens rätt eller Barndiabetesfonden i stället. Eller öppna kliniker i Afrika. Eller plantera träd i regnskogen. Eller stöd ekologiska odlingar och gårdar. Eller det som skulle betyda mest för mig är att alla skulle bojkotta kött, fisk och andra animaliska produkter minst ETT år framåt. Då skulle jag få veta vilka mina riktiga vänner var (om det nu finns något liv efter jordelivet).
Förresten skulle jag vilja dö i maj/juni. Och jag vill kremeras och spridas i vinden. Så ska jag fortsätta vara en virvelvind i era liv kära vänner.
Känner mig tom. Orkar inte träffa någon, stannar på min kammare ikväll.
Begravning idag. Sååå många vackra blommor, en äng av lupin, prästkrage, smörblomma, ormbunke och murgröna. När jag satt där och alla grät kom jag att tänka på hur jag vill ha min begravning, egentligen tror jag inte att det spelar någon roll för mig när jag väl är död (eftersom jag tror på naturvetenskap, dvs att när kroppen tar sista andetaget slutar även själen att andas. Om jag ska vara riktigt ärlig skulle jag bli ganska besviken om det inte var slut med MARTINA när jag somnar in...), men det kanske blir lättare att leva om jag vet att mina närmaste låter avskedet till mig bli så jag vill...
Jag vill inte ha en svart begravning. Jag vill inte att pengar ska gå till blommor. Plocka blomster på ängar, i skogar och stöd Djurens rätt eller Barndiabetesfonden i stället. Eller öppna kliniker i Afrika. Eller plantera träd i regnskogen. Eller stöd ekologiska odlingar och gårdar. Eller det som skulle betyda mest för mig är att alla skulle bojkotta kött, fisk och andra animaliska produkter minst ETT år framåt. Då skulle jag få veta vilka mina riktiga vänner var (om det nu finns något liv efter jordelivet).
Förresten skulle jag vilja dö i maj/juni. Och jag vill kremeras och spridas i vinden. Så ska jag fortsätta vara en virvelvind i era liv kära vänner.
Första
Nu har jag också en blogg.
Det känns konstigt. Jag som alltid skrivit och alltid skriver borde väl skaffat en när det fortfarande var inne. Nu har alla bloggar till höger o vänster. Jag är NORMAL.
Det känns konstigt. Jag som alltid skrivit och alltid skriver borde väl skaffat en när det fortfarande var inne. Nu har alla bloggar till höger o vänster. Jag är NORMAL.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)